Tillfälle 2
Skrev förra veckan om hur det är när ens karaktär står framför en, och förr två veckor sen skedde det igen.
Jag satt smått i komaliknande tillstånd och väntade på bussen, var så trött att jag inte fattade hur jag skulle orka jobba då jag sovit riktigt dåligt den natten. Såg en människa komma gående mot busshållplatsen, och tänkte inte mer på det. Fortsatte att leka med mobilen då jag var lite för tidig, allt för att hålla mig vaken. Tänkte inte mer på människan som stod och trampade utanför busskuren, tills han hostade till. Var inte förberedd på ljudet och såg rädd upp. Då såg jag HUR han såg ut. Stirrade nog lite för länge, för han stirrade tillbaka innan jag såg bort.
Man kan ju inte stå och glo ut folk för att studera dem, folk börjar ju undra vad man håller på med. :-)
Skulle iaf jag göra. och undra om människan var galen eller inte.
Han var en avbild av min karaktär K, bara i modernare kläder. Precis den ansiktsform jag tänkt mig, ögonbrynen, det där lugnet i ögonen, käkarna, axlarna. Vad jag kom fram till? Jag har gjort han för lång i mitt huvud, inte riktigt lyckats få ihop HUR lång han egentligen är. Han ska inte vara 186 som jag först skrev ner, 175 blir bättre lärde jag mig då. s.
Jag satt smått i komaliknande tillstånd och väntade på bussen, var så trött att jag inte fattade hur jag skulle orka jobba då jag sovit riktigt dåligt den natten. Såg en människa komma gående mot busshållplatsen, och tänkte inte mer på det. Fortsatte att leka med mobilen då jag var lite för tidig, allt för att hålla mig vaken. Tänkte inte mer på människan som stod och trampade utanför busskuren, tills han hostade till. Var inte förberedd på ljudet och såg rädd upp. Då såg jag HUR han såg ut. Stirrade nog lite för länge, för han stirrade tillbaka innan jag såg bort.
Man kan ju inte stå och glo ut folk för att studera dem, folk börjar ju undra vad man håller på med. :-)
Skulle iaf jag göra. och undra om människan var galen eller inte.
Han var en avbild av min karaktär K, bara i modernare kläder. Precis den ansiktsform jag tänkt mig, ögonbrynen, det där lugnet i ögonen, käkarna, axlarna. Vad jag kom fram till? Jag har gjort han för lång i mitt huvud, inte riktigt lyckats få ihop HUR lång han egentligen är. Han ska inte vara 186 som jag först skrev ner, 175 blir bättre lärde jag mig då. s.
När ens karaktär dyker upp i verkliga livet
Har som ni kanske förstått MÅNGA första utkast som måste bearbetas och redigeras och åter igen redigeras.
En av dem, låt oss kalla den N efter MC's namn, har legat på skrivbordet ett tag. Jag har sneglat på den då och då och inte fått till den mer än till ett första utkast. Jag vet hur den ska börja, eller mer VAR. Personligheterna hos bägge huvudkaraktärerna är redan bestämda in i detalj. Mc's mörka skämt nedskrivna och hans egna uttryck som bara han drar beskrivna.
Stod på jobbet en dag när en engelsktalande kund kom in i butiken och ville ha något att dricka. Han satt där med sina kollegor och pratade och skrattade. Sen började han prata! När första kommentaren kom tittade jag förvånat upp på honom, innan jag fortsatte med att mitt. Skämtet han drog, kunde likagärna vara från N. Men sen kom fler och fler skämt, hans sätt att skämtsamt flörta på det där speciella sättet. Att dra till med ett äldre uttryck som inga yngre använder, hur han blinkade. Det vart bara läskigare och läskigare. Men samtidigt så vissade det att det faktiskt kan funka. MC är inte för mycket! Han är inte så egen att han anses som galen. Var nästan rädd när jag läste igenom den första gången att jag gjort han för egen, för speciell. Inte kan väl en vivör vara så mörk och sarkastisk och smått galen? Jo det går, det ses faktiskt som charmigt fick jag se den dagen.
En av dem, låt oss kalla den N efter MC's namn, har legat på skrivbordet ett tag. Jag har sneglat på den då och då och inte fått till den mer än till ett första utkast. Jag vet hur den ska börja, eller mer VAR. Personligheterna hos bägge huvudkaraktärerna är redan bestämda in i detalj. Mc's mörka skämt nedskrivna och hans egna uttryck som bara han drar beskrivna.
Stod på jobbet en dag när en engelsktalande kund kom in i butiken och ville ha något att dricka. Han satt där med sina kollegor och pratade och skrattade. Sen började han prata! När första kommentaren kom tittade jag förvånat upp på honom, innan jag fortsatte med att mitt. Skämtet han drog, kunde likagärna vara från N. Men sen kom fler och fler skämt, hans sätt att skämtsamt flörta på det där speciella sättet. Att dra till med ett äldre uttryck som inga yngre använder, hur han blinkade. Det vart bara läskigare och läskigare. Men samtidigt så vissade det att det faktiskt kan funka. MC är inte för mycket! Han är inte så egen att han anses som galen. Var nästan rädd när jag läste igenom den första gången att jag gjort han för egen, för speciell. Inte kan väl en vivör vara så mörk och sarkastisk och smått galen? Jo det går, det ses faktiskt som charmigt fick jag se den dagen.
Har gått över till datorn
Från att tidigare ha skrivit för hand, så har jag numera mer och mer gått över till datorn.
Innan hade jag ett tydligt mönster. Jag skrev första utkastet för hand om sen när det var dax att påbörja redigeringen så skrev jag över till datorn.
Idag kan jag skriva både första utkastet på datorn eller för hand, beroende på var jag befinner mig. Enda skillnaden om jag skriver för hand är att jag då skapar en mapp på datorn med nummer och tillfällig titel och den mappen förblir tom (ordning och reda). Pappret hamnar istället på hög i bokhyllan bland all andra anteckningar.
Men skriver i allt större utsträckning på datorn då det förenklar allt, och man slipper släppa med sig en hel hög med papper om man känner för att arbeta med just den storyn den dagen. Istället är allt samlat på usb stickan.
En "ny" dator kan vara den enkla förklaringen till övergången. Min tidigare antika dator var så långsam att jag hann göra både middag och äta innan den hunnit starta upp. Det problemet har jag inte längre. Datorn kanske inte är ung, men jag behöver inte planera in uppstarten längre.
Innan hade jag ett tydligt mönster. Jag skrev första utkastet för hand om sen när det var dax att påbörja redigeringen så skrev jag över till datorn.
Idag kan jag skriva både första utkastet på datorn eller för hand, beroende på var jag befinner mig. Enda skillnaden om jag skriver för hand är att jag då skapar en mapp på datorn med nummer och tillfällig titel och den mappen förblir tom (ordning och reda). Pappret hamnar istället på hög i bokhyllan bland all andra anteckningar.
Men skriver i allt större utsträckning på datorn då det förenklar allt, och man slipper släppa med sig en hel hög med papper om man känner för att arbeta med just den storyn den dagen. Istället är allt samlat på usb stickan.
En "ny" dator kan vara den enkla förklaringen till övergången. Min tidigare antika dator var så långsam att jag hann göra både middag och äta innan den hunnit starta upp. Det problemet har jag inte längre. Datorn kanske inte är ung, men jag behöver inte planera in uppstarten längre.
Ibland känns min hjärna som Dels
För er som inte läst ”Beautiful Creatures” så är Del, Lenas moster. Hon är självklart en besvärjare som ser dåtid, framtid och nutid i olika format samtidigt. Hur de var och hur det kunde ha blivit. Att aldrig veta var hon är. Hjärnan är alltid överallt och ingenstans samtidigt. Ibland känns min hjärna lika förvirrande. Man är i nuet, vad som ska göras nästa vecka, vad barnen har i skolan. Läxor? Utflykter?
Var var Jessie i historien? Annie och Lucifer – hur ska jag utveckla det? Ska verkligen den där speciella scenen ut Yuchi vara med? Är den nödvändig för historien? Hur ska Nathanaels brev två vara? Var i historien ska breven läggas in? Ska man vara närvarande när hon mottar breven? Eller ska det bara vara en sida och sen börjar nästa kapitel? Hur fan ska jag få in alla den där infon plus beskrivning av nutid och dåtid i kapitel ett så att den blir sådär wow?!?
Det är ungefär såhär min hjärna ser ut mest alla dagar, och på det ska jobbinformation in i den här hjärnan också. Skrivrelavant och verkligheten slåss om att få plats i hjärnan. Rena rama motorvägen där inne just nu. Att jag är förvirrad ibland kanske inte verkar så konstigt ändå?!
Första utkastet är bara första utkastet
Att få till den där perfekta meningen
Ibland sitter man där och håller på att slita av sig håret i frustration.
Att få till den perfekta meningen är något som driva en till vansinne.
Iaf mig. Hjärnan är inte vad den en gång var, får kämpa ibland bara för att hitta ett ord för att uttrycka mig med skriftligt. Bara att skriva den här meningen var som att vända ut och in på mig själv.
Men man ska börja någonstans.
Upplever det som ännu värre när man skriver på en novell.
Iaf mig. Hjärnan är inte vad den en gång var, får kämpa ibland bara för att hitta ett ord för att uttrycka mig med skriftligt. Bara att skriva den här meningen var som att vända ut och in på mig själv.
Men man ska börja någonstans.
Upplever det som ännu värre när man skriver på en novell.
Som om det inte vore nog att hjärnan är seg och svårstartad.
Dessutom sitter herr kritiker på axeln och ifrågesätter en.
"Är det där verkligen bra nog? Valde du rätt ord nu? Herre gud, tror du det här är bra nog?"
Men har börjat lyssna på de otala tips man kan hitta på nätet.
Skriv, och låt texten vara ett tag. Sen tar du tag i den igen.
Ja, några stycken var riktigt högklassiga.
"Är det där verkligen bra nog? Valde du rätt ord nu? Herre gud, tror du det här är bra nog?"
Men har börjat lyssna på de otala tips man kan hitta på nätet.
Skriv, och låt texten vara ett tag. Sen tar du tag i den igen.
Ja, några stycken var riktigt högklassiga.
Skriv på vad du har
Hela mitt liv har jag fått höra eller läsa att: skriv på det du har. Ta en servett eller en post-it lapp, vad du än har.
Men hela tiden har det tagit emot. Nej, det bara gick inte.Tills för en tid sen. Satt på jobbet, var en kort stund kvar till stängning, och det var tokdött. Kan knappast slänga fram min pappersbunt som jag alltid har i väskan, så istället stod jag där börj över en servett och krafsade ner några korta ord. Så man ska väl aldrig säga aldrig antar jag. Men det är också den enda gången, för när jag stod där kändes det allt annat än normalt. Vem skriver på en servett?!
Men hela tiden har det tagit emot. Nej, det bara gick inte.Tills för en tid sen. Satt på jobbet, var en kort stund kvar till stängning, och det var tokdött. Kan knappast slänga fram min pappersbunt som jag alltid har i väskan, så istället stod jag där börj över en servett och krafsade ner några korta ord. Så man ska väl aldrig säga aldrig antar jag. Men det är också den enda gången, för när jag stod där kändes det allt annat än normalt. Vem skriver på en servett?!
Och högen den bara växer
I ett tidigare inlägg från 2011 skrev jag att jag hade 68 utkast att börja arbeta med/redigera beroende på hur detaljerat jag har skrivit ner allt. I veckan tog jag mig tid att kolla igenom allt och sammanlagt räknade jag till 109 stycken! När kom jag upp i tre siffriga belopp?
Kan ju se det positiva i det hela. Jag har iaf inte brist på fantasi, och jag har alltid något att bita tag i.
Kan ju se det positiva i det hela. Jag har iaf inte brist på fantasi, och jag har alltid något att bita tag i.
Ursäkta den gryniga bilden. Men i ett halvmörkt rum utan en stark ljuskälla så blir det lätt så. Som ni ser så har högen växt betydligt mot då. 40 nya manus har tillkommit. Vilken ska man hugga tänderna i tro i maj när jag planerar påbörja en redigering?
Appar som är bra att ha
Jag tillhör en av de som grovskriver för hand. Papper och penna är mitt verktyg av den enkla anledningen att man alltid har det tillgängligt. Min stationära dator sitter där den sitter och det är inte alltid jag kan sitta där och skriva.
Men några verktyg man alltid kan ha med sig är appar i mobilen. Två sådana jag använder är Writeometer och NameGenerator.
WriteOmeter
Inget nödvändigt, men är man som jag som har svårt att hitta tid att skriva och hela tiden skjuter upp det till det sista för att man måste diska, noppa ögonbrynen, tvätta en till maskin, eller blir nervös över det där handavtrycket på fönstret så är denna app bra. Den hojtar till när det är dax att skriva och under 25 minuter sätter mans sig ner och skriver allt vad man orkar. Visst, man kan totalt strunta i påminnelsen. Men jag är inte den typen. Ska jag göra något och schemasatt det så GÖR jag det.
Det är inte appens enda funktion, man kan dessutom skriva in hur många ord man vill skriva under hur lång period och appen räknar ut hur många ord man måste skriva för att ligga rätt till.
Name Generator
Precis som namnet indikerar, så är det en namn app. Ibland är namnet så självklart på den där karaktären, men ibland fastnar man och då är den här appen bra att ha. Man slår in vilket ursprung person har, och kön och en lista på namn dyker upp. Sen är det bara att välja och vraka bland namn.
Men några verktyg man alltid kan ha med sig är appar i mobilen. Två sådana jag använder är Writeometer och NameGenerator.
WriteOmeter
Inget nödvändigt, men är man som jag som har svårt att hitta tid att skriva och hela tiden skjuter upp det till det sista för att man måste diska, noppa ögonbrynen, tvätta en till maskin, eller blir nervös över det där handavtrycket på fönstret så är denna app bra. Den hojtar till när det är dax att skriva och under 25 minuter sätter mans sig ner och skriver allt vad man orkar. Visst, man kan totalt strunta i påminnelsen. Men jag är inte den typen. Ska jag göra något och schemasatt det så GÖR jag det.
Det är inte appens enda funktion, man kan dessutom skriva in hur många ord man vill skriva under hur lång period och appen räknar ut hur många ord man måste skriva för att ligga rätt till.
Name Generator
Precis som namnet indikerar, så är det en namn app. Ibland är namnet så självklart på den där karaktären, men ibland fastnar man och då är den här appen bra att ha. Man slår in vilket ursprung person har, och kön och en lista på namn dyker upp. Sen är det bara att välja och vraka bland namn.
Ont i fingrarna
Har sen två månader tillbaka skrivit dagligen ca 700 ord (minst), och resultatet av det är ett ömmande pekfinger. Som ömmar när man rör det, skriver med det, ska använda det att skära allt med, diskar och låsa upp dörrar/låsa ska vi inte ens tala om. Det sistnämnda går inte ens att göra med högerhand. Men jag får ut allt ur skallen, och mår bra samtidigt. Så ska inte gnälla.
Omprioriterat i mitt liv
Nu kanske undrar vad det är jag svamlat om den senaste tiden. Vadå kommit igång med skrivandet?
Jag har inte sat skrivandet som nr ett innan. Gör jag ite idag heller. Men Innan såg det ut såhär:
1. Barnen
2. Söka jobb
3. Städa
Jag har inte sat skrivandet som nr ett innan. Gör jag ite idag heller. Men Innan såg det ut såhär:
1. Barnen
2. Söka jobb
3. Städa
4. småplocka varje kväll/blogga 3 inlägg om dagen/spara jobbannonser inför nästa dag, slänag soppor, träna en timme om dagen, laga mat, fila fötterna varje kväll och smörja in + hårolja och hela aspekten ur det yttre.
5. skriva vid 22 när man sitter med en blick som är suddig och man gäspar käkarna ur sig. = hjärnan funkar inte.
Nu sen en månad bakåt ser det ut på följande sätt:
1. Barnen fortfarande
Nu sen en månad bakåt ser det ut på följande sätt:
1. Barnen fortfarande
2. Söka jobb
3. Hålla golvet rent, och göra mat, diska vid behov och tvätta en gång i veckan en heldag. Blogga två ggr i veckan är nya målet.
4.Skriva
5. damma en gång o veckan...jag behöver inte torka och damma av alal borde flera ggr om dagen, eller dammsuga varje dag, eller tvätta tre ggr i veckan mm.
6.Träna tre gånger i veckan är nya målet.(hemma)
Så små omprioriteringar......med barn hemma kan man städa till förbannelse och en timme senare ser man ingen skillnad igen. Så tar det som syns. Resten kan vänta. :-)På såg sätt har jag lyckats skriva 70 sidor på fyra veckor. Handskrivet, så enligt dubbelt avstånd och allt det där som manus ska ha så blir det 140 sidor. Jag skrivet väldigt litet och trycker ihop texten. Ju mer ord på ett papper, dessto bätttre. Rekord. Har skrivit VARJE kväll. Och det går bättre för varje gång jag sätter mig ner. Så lär mig sakta men säkert. Kanske stämde det där de sa om att alla kan skriva, gäller bara hur man fördelar sin tid.
Så små omprioriteringar......med barn hemma kan man städa till förbannelse och en timme senare ser man ingen skillnad igen. Så tar det som syns. Resten kan vänta. :-)På såg sätt har jag lyckats skriva 70 sidor på fyra veckor. Handskrivet, så enligt dubbelt avstånd och allt det där som manus ska ha så blir det 140 sidor. Jag skrivet väldigt litet och trycker ihop texten. Ju mer ord på ett papper, dessto bätttre. Rekord. Har skrivit VARJE kväll. Och det går bättre för varje gång jag sätter mig ner. Så lär mig sakta men säkert. Kanske stämde det där de sa om att alla kan skriva, gäller bara hur man fördelar sin tid.
Mest spånat
Idag har jag inte skrivit så mycket. Pappret har legat där i köket och man har sneglat på det varje gång man passerat. Nej, idag spånade jag på olika sätt att komma i mål. Om jag gör såhär med den vristen...nej det funkar inte. Den här då. Så har jag hållit på hela tiden medan jag städat, plockat undan, servat sjuka barn mm. Ständigt i bakhuvudet. Innan kunde jag se det som ett misslyckande och ansåg inte att jag kom någon vart. Men idag vet man ju bättre, 30 år fyllda och allt. Hahaha
Men även det är en del av processen i skrivandet. Man måste faktiskt tänka på vad som kommer på print också, och inte bara skriva. Annars kan man skriva och skriva och skriva och aldrig komma till ett slut. Ett misstag jag gjort en gång och inte gör om igen. Då vart det att jag efter ett tag stannade till. Jag visste inte ens vad jag ville ha sagt. Det kan ju också vara en bra ide om man åtminstone har en liten hint om det.
Byt projekt
Sist jag skrev om att jag skrev så höll jag på med ett projekt jag haft i skallen i halva mitt liv. Och då är jag bara precis 30 fyllda. Men det var så stort att jag ganska snart insåg att jag tagit vatten över huvudet. Föll och tänkte "fan, jag kan inte det här trotts allt." Men efter att ha deppat ett tag så insåg jag att jag faktiskt har 80 grovmallar som låg och samlade damm. Tog tag i en lättare som utspelar sig i nutid. Jag körde trotts allt fast i efterforskningen. Jag ville beskriva något, men hade inte faktan och hittade den inte heller. Hur hittar jag bilder från 1820's Indien från innan den stora strömningen ditt började? Hur lång tid tog resan från England till Indien, och hur var levnadsförhållandena på båtarna? Jag har läst på hur samhällsskiktet såg ut i England, MEN ändrades synen på hur man skulle bete sig när man lämnade landet? Om man ser till svenskar som bor i Sverige, och åker på semster så släpper de på allt. Var det likadant då? Och isf HUR? Jag har läst på om kastsystemen i Indien mer (djupdykning), och hur de lever.
Hur sågs det på blandäktenskap? Existerade de ens, och OM de gjorde det, så hur bemötes de??
Vet hur äktenskapet såg ut då väldigt precist, vilken roll alla hade i olika samhällsklasser. Jag har många pusselbitar, men samtidigt så fattades det många med. Så övergav det tillfälligt. Jag stjäpte mig själv och mitt självförtroende på skrivandet föll imed att jag inte hittade det jag skulle och inte kunde skriva tack vare det. Försökte se förbi faktabristen, och skrev om ett kapitel 4 ggr!!! Men det blev bara fel. Kom tillslut på ett sättt som skulle funka, men då var självförtoendet på botten. Så nu har jag hur jag ska få ihop nutid, med dåtid och tillbakablickar och fakta om hur det de kläde sig då. Men orken och tron på att ro det i hand finns inte. Så en paus i det tills jag har mitt nuvarande projekt i hamn.
Valde som sagt en enklare nutidsnovell. Börja med något enkelt, men så fastnade jag på faktan igen. Alltid faktan! Hur ser man ut vid ett strypningsförsök? Hur skadas man, och vad kan man tvinga i någon utan att de dör, men som de ändå skadas så pass illa av att det räknas som akut förgiftning. Lite sånt där. Som man inte direkt hittar i böcker.
Hur sågs det på blandäktenskap? Existerade de ens, och OM de gjorde det, så hur bemötes de??
Vet hur äktenskapet såg ut då väldigt precist, vilken roll alla hade i olika samhällsklasser. Jag har många pusselbitar, men samtidigt så fattades det många med. Så övergav det tillfälligt. Jag stjäpte mig själv och mitt självförtroende på skrivandet föll imed att jag inte hittade det jag skulle och inte kunde skriva tack vare det. Försökte se förbi faktabristen, och skrev om ett kapitel 4 ggr!!! Men det blev bara fel. Kom tillslut på ett sättt som skulle funka, men då var självförtoendet på botten. Så nu har jag hur jag ska få ihop nutid, med dåtid och tillbakablickar och fakta om hur det de kläde sig då. Men orken och tron på att ro det i hand finns inte. Så en paus i det tills jag har mitt nuvarande projekt i hamn.
Valde som sagt en enklare nutidsnovell. Börja med något enkelt, men så fastnade jag på faktan igen. Alltid faktan! Hur ser man ut vid ett strypningsförsök? Hur skadas man, och vad kan man tvinga i någon utan att de dör, men som de ändå skadas så pass illa av att det räknas som akut förgiftning. Lite sånt där. Som man inte direkt hittar i böcker.
Har en till ide på G. Skrivit upp kapitel ett med några ord och vad målet är med den. Men har inte tid med den. Men tanken är bra. Så den tar vi tag i senare. Men tillbaka till nutidsnovellen. Är på grovmallen, i slutet. Sen ska jag börja redigera. Woho. Sen när det är klart....redigering 2 för att försäkra mig om att det verkligen är på topp. Sen lämna in till en lektör för bedömning, sen mer redigerande efter det troligen. Sen läsas igenom av en frivillig som jag litar på som är rak, men rättviss. Kan tex inte låta en som bara läser deckare, läsa min romantiska. Det är som att fråga en punkare vad de tycker om....opera. Två helt olika genrer. Long way to go....sen hoppas jag komma tillbaka till mitt ordinarie, förhoppningsviss mer stärkt.
Hur löser ni era dilemman? När ni inser att ni är fast och inte kan komma loss. Ideerna finns där, tiden till viss del, men i har inte alla bitar på plats. Man hittar inte faktan för att få till det där sista som alla hänger på?
Ska man skita i trovärdigheten i allt då och hitta på något?
Det går framåt
Äntligen går det framåt. Trotts att man går hemifrån vid 7 och kommen hem vid 15, ska söka minst 5 jobb i veckan, ordna bostad, hjälpa med läxor och ta hand om hushållet så vill jag försöka få in skrivandet i vardagen. Ju mer man skriver, dessto merflyt får man och dessutom blir man bättre på det också. För tre dagar sedan skrev jag 61 ord, igår bara 17. Idag hela 156 ord. Kanske inte är mycket. Men med två barn och ensam så är man glad om man ens hinner skriva en mening. Så det går åt rätt håll!! Det står stilla och snart kanske man är på en sida om dagen. Det är mitt mål när man väl blivit varm i kläderna.
Ni som skriver varje dag. Blir det lättare att skriva om man skriver varje dag, eller är det bara en myt??
Ni som skriver varje dag. Blir det lättare att skriva om man skriver varje dag, eller är det bara en myt??
Stuck again
Eller jag kanske inte är fast till 100%, men jag känner att jg vill skriva en sida på en dag, men vet inte när jag ska hinna. Alla dagar måste något in. Hade tänkt skriva idag, men så kom jag på att jag inte skulle hinna.Hade tänkte skriav i veckan, men med nytt jobb så är inte hjärnan vad den borde vara. Somnar varje kväll när ungarna sover. Det enda jag hinner göra är att spinna på HUR jag ska gå vidare. Kanske är ett sätt att arbeta det med. Men känner att jag vill göra mer.
Tips någon på HUR man ska få tid att sätta sig ner???
Jag kan inte släppa disken, eller läxhjäp eller söka jobb.....det går tyvärr förre. Så tips motages gärna....
Tips någon på HUR man ska få tid att sätta sig ner???
Jag kan inte släppa disken, eller läxhjäp eller söka jobb.....det går tyvärr förre. Så tips motages gärna....
5 minuter om dagen
Så ha jag kommit till en period då jag helt enkelt inte har tid igen att läsa eller skriva. Idag hann jag skriva 5 minuter totalt. Någon sekund där, en minut där......men det går framåt istället för att stå stilla. Så väljer jag att se det istället för svart. Siktar in mig på att skriva 15 minuter åtminstone på söndag. Får se om man kommer så långt. Håll tummar och tår. :-)
Respons
Har lagt några texter jag skrivit, för bedömning. Och detta är några jag fått:
Om "Orientens fantomtjuv":
"Tack för läsningen. Det var verkligen en upplyftande paus. Jag gillar din roman Orientens fantomtjuv, men så gillar jag historiska romaner också. Min typ absolut. Läser gärna resten. Det finns mycket som man undrar över hur
det ska gå."
"Tack för läsningen. Det var verkligen en upplyftande paus. Jag gillar din roman Orientens fantomtjuv, men så gillar jag historiska romaner också. Min typ absolut. Läser gärna resten. Det finns mycket som man undrar över hur
det ska gå."
Om en dikt jag skrivit:
"Dikten är också väldigt stark. Den jobbar med rytm och ord på ett jättebra sätt. Nästan så den är musikalisk. Något att tonsätta? Den är så ledsen men så hoppfull på samma gång och det är riktigt bra."
"Dikten är också väldigt stark. Den jobbar med rytm och ord på ett jättebra sätt. Nästan så den är musikalisk. Något att tonsätta? Den är så ledsen men så hoppfull på samma gång och det är riktigt bra."
Om "Ego Ago":
"Men min absoluta favorit är EGO AGO. Prologen är en verklig höjdare. Den är en njutning att läsa. En enormt bra inledning. Det är alltid de första meningarna som avgör om något är värt att läsas och det här är bara så rätt. Mystiskt, spännande, ödesmättat och väl formulerat. Här lyfter du som författare. Ja, den här tror jag starkt på. Åtminstone jag kommer att gilla den."
"Men min absoluta favorit är EGO AGO. Prologen är en verklig höjdare. Den är en njutning att läsa. En enormt bra inledning. Det är alltid de första meningarna som avgör om något är värt att läsas och det här är bara så rätt. Mystiskt, spännande, ödesmättat och väl formulerat. Här lyfter du som författare. Ja, den här tror jag starkt på. Åtminstone jag kommer att gilla den."
paperblanks - anteckningsblock deluxe
Skriv miljövänligt
Ibland blir man positivt överraskad när man går in i en butik, det vart jag i fredags. Trodde bara att det fanns gele pennor, vanliga pennor och stiftpennor och sen blyerts då i billigasre klasser. Men mitt bland alla dessa bläckpennor så hittade jag en penna som är gjord på återvunna petflaskor. Tror den kostade 20 kronor, eller var det 25 kronor?
Men något av dessa var det iaf, och på detta så behövde man inte slänga pennan så fort bläcket var slut. Man köpte bara en refil för 20 kronor och man kunde fortsätta skriva igen. För jag som fortfarande använder papper och penna, så blir det MÅNGA pennor som hamnar i papperskorgen. Nu slipper man slänga en hel penna.
Företaget som kommit på den geniala ideen, är Pilot, och de har valt att kalla pennan för B2P (bottle to Pen). Den köptes självklart hem, då jag gör mina små försök i att bidra till en bättre miljö. Köp den du med, tyckte den var riktigt cool dessutom. Enkel, men ändå inte tråkig.
Jag önskar
