Där dog dator 2

Förra veckan gav min stationära dator upp efter 15 år trogen tjänst.De sista 10 åren var den riktigt seg, men den fungerade att lyssna på musik med, kolla film på och det viktigaste att skriva på. RIP dumburken. Men hade en liten seg och sliten dumburk till. Den dav upp dagar efter. Det närmade sig nano och allt kraschade, kändes inte bra. Försökte någon säga åt mig att lägga ner, eller se om jag klarade av det iaf?! Man undrar ju. Timingen var ju minst sagt illa.Men tack vare pappa sitter jag här med hans dator och skriver. En 10 år gammal laptop som använts lite under åren. Men den funkar.

Storyn godkänd

I veckan låg jag och skulle natta dottern. Dessvärre hade jag lovat henne att jag skulle läsa en saga för henne dagen efter, och boken hade jag glömt hemma. Men nu låg jag i feber och var allt annat än pigg. Men tro inte att det var en ursäkt, eller det faktum att jag hade glömt boken hemma. 
"Mamma, du skriver ju alltid. Ta någon av dina berättelser."
Ja, nog skriver jag hann jag tänka. Men det är inga barnberättelser. Så fick ta projektet jag planerar skriva på nu till Nano till nattningen. Dock lite censurerad.Men den vart godkänd ur en snart 11-årig tjejs synvinkel. Kändes skönt att historien höll. Har många gånger tyckt att demoner och sånt går inte att skriva om. Får nog tänka om.


Förra helgen plottade jag



Förra helgen förberedde jag inför Nanowrimo. För första gången någonsin . Kanske är det något bra, att det skrivande jag planerar faktiskt blir av. Slippa fundera på var jag ska börja och var jag ska sluta. Bara fokusera på skrivandet. Få till orden. 

Men vilken tid det tar sen. Har ju allt nedskrivet för hand. Ska bara överföra det till datorn, samt dela upp det kapitel för kapitel. 12 timmar spenderade jag totalt förra helgen. Kom nästan halvvägs . Jämfört med nu i helgen då det är jobb  som gäller. 

Stephenie Meyers nya bok

 

Det kan knappast ha ungått någon att Stephenie Meyer nyligen släppte en ny bok till glädje för alla Twilight fan (inklusive jag). Sen att det vändes till besvikelse för andra är en annan femma. På forum har boken ifrågesatts t o m. Boken anklagas för att bara ha bytt namn på karaktärerna, inget är omskrivet. Det är bara ett sätt att ytterligare tjäna pengar på serien. Vad hände med dottern? Med Bella? Med Edward? Och Jakob? Återstår att se om det någon gång i framtiden kommer en fortsättning så att man man får svar på dessa frågor. En sak vet jag helt säkert, och det är att jag ska försöka få råd att köpa den. Varför?

Tanken har slagit mig efter att ha läst några kommentarer på nätet om boken, att hon kanske vill få igång en diskussion om de traditionella könsrollerna?! Även i böckernas värld, precis som i verkliga livet (tyvärr), förväntas mannen ha rollen som maskulin – stark och beskyddande. Är man inte den där hjälpande handen i en nödsituation, är man inte man nog. Ni har nog alla hört uttrycket: ”Är du man, eller mus?!”. För ingen vill ju vara musen. Det är inte fint att vara feg som man. Inte socialt acceptabelt inom många kretsar. Samma sak gäller kvinnans roll. Kvinnan förväntas vara feminin. Ta hand om sig själv, vara moderlig, ha kontakt med sina känslor och skör. Bella bryter några regler där, men feminin är hon.

Ett exempel ur verkliga livet:

Ett par bor ihop, en man och kvinna denna gång. Var hamnar kvinnan oftast när de flyttar ihop? Jo, nämligen i köket, städar och tar hand om hushållet. Och senare även om barnen till största del. En traditionell roll som fortfarande tycks leva vidare i vårt samhälle. Mannen fixar det praktiska med bilen, det som går sönder hemma, monterar ihop ikea möbler mm. Invanda roller som de flesta tycks följa. Det är där Bella bryter LITE. Hon får tag i de där motorcrossarna och ber Jacob om hjälp att fixa dem. Hon lever på adrelin kickar ett tag. Ett drag som drar mer åt det maskulina hållet. 

Nu kommer det intressanta. Iaf ur författar synvinkel och för oss som tror på/kör genus. Rätten att få vara sig själv, oavsett kön. Vad händer om Bella och Edward blir den mänskliga svagare människan som behöver skyddas, medan Bella blir den överbeskyddande och starka vampyren?

Har en liten aning. Då rollerna var smått som det i ”Beuatiful Creatures”. Han en vilsen människa som i närheten av det övernaturliga bara vart en svag kille. Hon stark med magiska krafter. Hon kunde få hans hjärta att stanna med en kyss. Hur mycket han än ville skydda henne från de onda på hennes sida, så hade han ingen chans. Han var inte stark nog. Ett drag som inte ses som manligt i vårt sjukt förvridna samhälle.


Skriva varje dag

 

Om det är något man får höra/läsa så gott som nästan vid varje tillfälle, är att man ska skriva varje dag oavsett! Skriver man varje dag, blir man garanterat bättre. För alla har 20 minuter att avse. Det är iaf vad folk tycks tro. Det blir ännu ett måste i ens redan lååånga lista på måsten. Ännu ett stressmoment att hinna med. Det i sig kan bli en stress som gör att man inte får fingret ur röven, eller prestigekraven sätter käpp i hjulet. Inte ett ord kommer fram. Vill man åstadkomma något får man snällt sätta 30 minuter minst om dagen, sägs det. Att det innebär att sätta klockan på ringning 40 minuter tidigare för att få tiden att räcka till skiter jag fullständigt i. Jag måste orka jobba skift för att sen komma hem (kommunalt) och göra mat, diska för hand då vi inte har någon maskin, hjälpa barnen med läaxorna varje dag, duscha själv. Tjatta på att barnen ska ducha. Vips är klockan 20 och jag ska upp om 6½ timme varannan vecka. Varannan vecka kommer jag hem vid midnatt från jobbet. Så det tipset funkar inte för mig i verkliga livet. Skriva gör jag på lediga dagar, eller de dagar inte barnen bråkar om att duscha/borsta tänderna/vill inte göra sina läxor/vill inte sluta leka med kompisen – ibland kommer allt samtidigt. Så man får snällt dela upp alla saker i livet. T o m saker som att noppa ögonbrynen hamnar på den listan. Allt för att orka!


Change of plan




I två år försökte jag delta i nanowrimo, och misslyckades. Första gången utbränd och som en del av terapin. Andra gången som frisk och ville testa vad jag klarade av.  I år tänkte jag hoppa över det. Började grubbla redan när mini versionen av nano anordnades och trodde inte jag skulle orka. I augusti började Pep pratet på diverse forum och jag tänkte kanske, men hittade inget material att arbeta med. Tills förra veckan då jag beslutade mig för att testa igen. Så nu är jag inne på att planera historien för första gången. Har hunnit till  kapitel 4 totalt, bäst att vara ute i tid. Den 1 november smäller det. 

Fler än jag??

Fler än jag som upplever att jag skulle behöva just detta?
Trotts att jag älskar att skriva, så känns det svårt, väldigt svårt att sätta sig ner och börja skriva.

 

Mod för att skriva

Just så var det....
 
 
 
 

Skriver så pennan glödder

Trotts jobb och allt runtomkring så har jag lyckats få in skrivande och läsande av böcker. Plus på detta är att jag dessutom lyckats skicka iväg brev till nya brevvänner som jag nyligen skaffat. Återupptar nya nöjen, eller vad man nu ska kalla det. :-)

Fyndade på bokrean

Jag vet att de flesta trängs på rean, letar efter fynd. Själv letade jag bokstavligen efter två böcker, som jag såg i reklamen dagar innan rean började. "Beautiful creatures" bok ett och två reades ut. 
 
 
Behöver knappast säga att jag redan läst ut dem. 

Jag är tillbaka och jag lever

Har en tid tillbaka varit frånvarande från bloggen, orken har inte funnits. Precis som så många andra sprang jag in i den berömda väggen förra hösten. En längre tids stress med 80% praktik, söka jobb varje kväll, barnens läxor, göda barnen/hålla dem sysselsatta/rena, skriva 1 timme varje kväll, träna hemma och städa dagligen. Tillslut började minnet svika. Kom inte längre ihåg vad jag skulle göra, vart jag var på väg. Kunde inte koncentrera mig, och planera gick inte längre. Valde att kämpa på trotts att jag inte sovit mer än 2 till 3 timmar per natt i bästa fall. Hjärtklappningar, ångest, lättirriterad och magkatarr följde. Men tänkte fortfarande inte stanna upp. Jag skulle ha ett arbete, sen kunde jag varva ner. Droppen kom när jag somnade överallt, och grät non stop. Det var inte samma sorg det chockerande dödsfallet innebar. Hela jag var en urvriden trasa. En dag kom jag inte utanför dörren. Hade precis skickat barnen till skolan. Satt på golvet och skakade som ett asplöv, tårarna rann ner för kinderna och jag kunde knappt andas för hjärtat som slog i ultra speed. Där började sjukskrivningen och jobbet mot att ta mig tillbaka. Inte förrän 2 månader sen orkade jag lyfta en bok igen. Jag som i vanliga fall slukar böcker på engelska, klarar inte av att läsa en engelska bok i timmar längre. Kan läsa svenska böcker i timmar nu, men har föredragit engelska så länge jag kan minnas. Eftersom jag är igång och dessutom ska försöka mig på NaNoWriMo, så tar jag upp bloggen igen. Välkomna tillbaka.

Blogga halv 2 på natten, javisst!

Inte kanske det smartaste med tanke på att man ska upp om 4½ timme. Men just nu blir det som det blir. Man praktiserar 9 till 16. Hämta barnen kl17, göra mat, hjälpa med läxor, plocka hemma och småstäda. Natta. Söka jobb. Just ja.....sen skulle träning, och läsning och bloggning in också...och läsa lite. Ja, inte ligger jag på latsidan iaf. Men har ams bestämt att jag ska praktisera 80%, och söka jobb lika intensivt så får jag väl göra det+ ha ett liv utan för det och alla måsten hemma. Gahh.......zzzzzzz......... Nej,den här människan ska gå och sova nu med grus i ögonen med den stolta tanken om att hon har lyckats skriva EN HEL MENING idag. Woho här går det undan. Håller jag den här takten så kommer jag bli klar.....någon gång lång i framtiden. :-/ Ska försöka skriva nåt varje dag här på blogggen. Imorgon kommer det någon annans verk upp, eller en bit av den som det varit planerat i ett tag nu. Frågan är bara vad?!

Läs och få läsborgarmärket




Bra länge har det funnits simborgarmärken, märken inom konståkning mm mm.
Nu sen en tid tillbaka har akademibokhandeln infört borgarmärken(år 2011 för att vara exakt) för att uppmuntra till läsning bland barn. Vilket jag i dagsläget tror behövs tyvärr. Speciellt bland pojkar där endast 16 procent läser böcker idag. Pojkar har enligt studier alltid varit sämre på att läsa än flickor, varför vet jag inte.

Sen är det desutom bevisat. Belöning ger mer motivation till att göra något. Det märks även på andra plan. Exempel tagen ur min vardag:
  • "Äter du inte upp maten nu, så blir det ingen lördagsgodis."
  • "Städar du inte rummet nu, så drar jag ifrån pengar från veckorpengen."

Resultatet? Barnen äter maten under knorr, men de gör det för att få belöningen. Nämligen godiset. Gör de sina sysslor som de kommit överens om så får de veckorpeng som de själv får göra vad de vill med. Vilket självklart är lycka för ett barn det med. I spel så får de belöning genom att vinna saker när ett uppdrag är slut. Så belöning speciellt när det kommer till lärande tror jag är bra. Att kunna läsa bra är bra för alla. Självförtroendet bla.

Så läs fem böcker och få det vita märket. 10 för det röda och 15 för den svarta. Svart bälte i läsning!
Ska själv åka in nu på söndag och skaffa läskort till dottern som nu går i andra klass och kämpar på med flytet än. Men som däremot är riktigt bra. Men ännu en sporre man aldrig vara fel.

Skrivandet är en process

 
Det är väl såhär skrivprocessen ser ut? Ett ständigt omskrivande tills man är i mål....i bästa fall.
 
 
 
 
 

Saknar tiden

Ibland så önskar man att dygnet hade fler timmar, och så har det varit i några månader nu. Man läser överallt att det alltid finns tid till att skriva, det beror på hur man prioriterar. I vissa fall fungerar den teorin. Men vad gör man om man har två småbarn som man är ensam med? Kommer hem, hjälper till med läxor och sen ska det göras mat, diskas, dammsuga iaf en gång i veckan. Tvätta handfatet varje dag och toaletten....för att ungarna är duktiga på att kissa ner toalettringen och handfatet sert ut att vara dränkt i tandkräm. Sen ska de ha hjälp med diverse saker.

Nej, det är inga ursäkter. Det är verkligheten. Sen kl 20:30 sover ungarna och man somnar ibland med dem. MEn oftast kämpar man sig upp från sängen med lika mycket hjärnkapacitet som en zombie. Jag har har knappt hunnit läsa, eller haft orken. Läser en sida och somnar. Aldrig hänt förut. Så ni förstår vart energin till att skriva är?!

Jag försöker skriva någon mening, men inser att jag knappt kan tänka. Och ger upp. Nu är det sommar och barnen är hemma fån skola/dagis fram till augusti. Från tidig morgon till kväll kommer de bråkao ch kräva ens tid. Hoppas få in 5 minuter om dagen iaf....om det blir tre ord om dagen blir jag nöjd. Det säger liksom sitt. Man har inte tiden.

Julia Quinn skapar nytt

Ännu en bra författare, som uppdaterar via facebook. Dialogen verkar lovande, enligt mig. Tyvärr är hon inte ens känd här i Sverige, men riktigt bra som sagt.

"Writing like crazy today, trying to finish up my section of The Lady Most Willing. I'm having so much fun with it! My favorite bit I wrote yesterday:

“I have known your father for thirty years. I’ll not dishonor him by leaving you alone in the bloody buttery with the Duke of Breedon.”

“Bretton,” came the duke’s clipped voice.
“He knows your name,” Catriona said to the duke, although she did not take her eyes off Taran. “He’s just being contrary.”
“I don’t care what his name is—”
“You should,” Bretton murmured. “You really should.”

Trappstegen

Vissa saker kan användas i många sammanhang. Allt ifrån själslig utveckling, personlig utveckling, inom skrivandet eller inom andra plan. Nu väljer jag att använda det inom skrivandet. För även där så befinner man sig på ruta 1, innan man faktiskt är där med slutresultatet. Själv befinner jag mig på ruta 7 av 8. Måste bara segla hela båten, ända in i hamn nu bara.

Bibliofobi

Jag satt och googlade på hur man botar mörkerrädsla, eller nyktrofobi som det heter lite finare. Då snubblade jag över ett ord som förbluffade mig lite. Jag har haft många fobier som liten, men som jag lyckats bota. Allt utom tre stycken, men det var inte det jag skulle skriva om. Mitt i allt detta så snubblade jag över ordet bibliofobi, undrade vad det var för nåt. För tänkte bibliotek och böcker. Mycket riktigt var det just fobi för böcker! Hur fan kan man ha fobi för böcker?? De kan inte bitas, inte rivas, inte hoppa upp på en. Menar vad är det man är rädd för? Efter lite googlande, så vart ja inte klokare. Så någon klok själv där ute, kan ni förklara varför man får en fobi för böcker?? Och vad det är som är så äckligt med böcker??

En våt dröm

För oss bok kåta människor, så är detta biblioteket i Cincinnati en riktig dröm. Inte kallt modern här inte. Detta känns på något sätt mer levande. Där skulle jag gärna sätta min fot, om jag någonsin sätter min for i Usa.
Eller kanske inte högst upp, men tanke på att jag för 6 år sen vart till stadsbiblioteket och skulle lika högt upp och kom upp i mitten av den smala grejen. Fick panik, skrek till så att alla tittade upp och flög mot golvet. Kämpade med tårarna för att inte få panik.  Kanske ska tilläga att jag är sjukt höjdrädd. Så jag skulle iaf begrunda hyllorna från säkert avstånd, på marknivå. 


Modern tappning av skrivmaskinen

 

 

Vissa saker vill man ha. Denna är en. Har alltid velat ha en sådan där gammal vintage skrivmaskin. Här kan man mixa det gamla, med det nya. För 4719 kr blir den din. Sen är det bara att koppla den tillipaden, laptopen eller annan skärm som passar denna lyx. Gå in HÄR för att beställa den.