Skrev förra veckan om hur det är när ens karaktär står framför en, och förr två veckor sen skedde det igen.
Jag satt smått i komaliknande tillstånd och väntade på bussen, var så trött att jag inte fattade hur jag skulle orka jobba då jag sovit riktigt dåligt den natten. Såg en människa komma gående mot busshållplatsen, och tänkte inte mer på det. Fortsatte att leka med mobilen då jag var lite för tidig, allt för att hålla mig vaken. Tänkte inte mer på människan som stod och trampade utanför busskuren, tills han hostade till. Var inte förberedd på ljudet och såg rädd upp. Då såg jag HUR han såg ut. Stirrade nog lite för länge, för han stirrade tillbaka innan jag såg bort. 
Man kan ju inte stå och glo ut folk för att studera dem, folk börjar ju undra vad man håller på med. :-)
Skulle iaf jag göra. och undra om människan var galen eller inte. 

Han var en avbild av min karaktär K, bara i modernare kläder. Precis den ansiktsform jag tänkt mig, ögonbrynen, det där lugnet i ögonen, käkarna, axlarna. Vad jag kom fram till? Jag har gjort han för lång i mitt huvud, inte riktigt lyckats få ihop HUR lång han egentligen är. Han ska inte vara 186 som jag först skrev ner, 175 blir bättre lärde jag mig då. s. 

 

 

Titel: Half bad - ondsans son

Orginaltitel: Half bad
Författare: Sally Green
Genre: Ung vuxen/Young adult
Sidor: 357 sidor

Förlag: Förlaget Semic

Handling

 

 

VAd var det då som gjorde den här boken så bra?
Det var flera saker. Andra böcker vet man ungefär vad som ska hända, det kan jag inte säga att man gjorde med den här boken. Hela tiden hade den oväntade vändningar och när man då och då trodde att det var kört så löste det sig alltid på något sätt.

Boken är nytänkande, hur häxor framställs, hur de integrerar med människor och hur deras värld ser ut. 

När jag vände det sista bladet så ville jag bara läsa del 2 i serien. Jag ville ha mer av Nathan! Man får verkligen förståelse för honom. Utstött, grav dyslektiker och hatad av alla vita häxor. Och förbjuden att vara med den enda utanför familjen som pratar med honom. Behöver jag säga något mer?? 

Betyget? Läs den, för guds skull! 

 

Har som ni kanske förstått MÅNGA första utkast som måste bearbetas och redigeras och åter igen redigeras. 
En av dem, låt oss kalla den N efter MC's namn, har legat på skrivbordet ett tag. Jag har sneglat på den då och då och inte fått till den mer än till ett första utkast. Jag vet hur den ska börja, eller mer VAR. Personligheterna hos bägge huvudkaraktärerna är redan bestämda in i detalj. Mc's mörka skämt nedskrivna och hans egna uttryck som bara han drar beskrivna.

Stod på jobbet en dag när en engelsktalande kund kom in i butiken och ville ha något att dricka. Han satt där med sina kollegor och pratade och skrattade. Sen började han prata! När första kommentaren kom tittade jag förvånat upp på honom, innan jag fortsatte med att mitt. Skämtet han drog, kunde likagärna vara från N. Men sen kom fler och fler skämt, hans sätt att skämtsamt flörta på det där speciella sättet. Att dra till med ett äldre uttryck som inga yngre använder, hur han blinkade. Det vart bara läskigare och läskigare. Men samtidigt så vissade det att det faktiskt kan funka. MC är inte för mycket! Han är inte så egen att han anses som galen. Var nästan rädd när jag läste igenom den första gången att jag gjort han för egen, för speciell. Inte kan väl en vivör vara så mörk och sarkastisk och smått galen? Jo det går, det ses faktiskt som charmigt fick jag se den dagen. 

 

 

 

Från att tidigare ha skrivit för hand, så har jag numera mer och mer gått över till datorn. 
Innan hade jag ett tydligt mönster. Jag skrev första utkastet för hand om sen när det var dax att påbörja redigeringen så skrev jag över till datorn. 

Idag kan jag skriva både första utkastet på datorn eller för hand, beroende på var jag befinner mig. Enda skillnaden om jag skriver för hand är att jag då skapar en mapp på datorn med nummer och tillfällig titel och den mappen förblir tom (ordning och reda). Pappret hamnar istället på hög i bokhyllan bland all andra anteckningar. 

Men skriver i allt större utsträckning på datorn då det förenklar allt, och man slipper släppa med sig en hel hög med papper om man känner för att arbeta med just den storyn den dagen. Istället är allt samlat på usb stickan. 
En "ny" dator kan vara den enkla förklaringen till övergången. Min tidigare antika dator var så långsam att jag hann göra både middag och äta innan den hunnit starta upp. Det problemet har jag inte längre. Datorn kanske inte är ung, men jag behöver inte planera in uppstarten längre. 

 

 

 

Titel och orginaltitel: Fallen
Författare: Lauren Kate

Sidor: 480 sidor.

Förlag: Corgi Childrens

 

Efter att ha fått skulden för att ha orsakat en brand på sin föregående skola som tagit en annan elevs liv, flyttas 17 åriga Luce till en ny skola för problematiska barn, långt bort från sin enda vän och familj. Sword & Cross är allt annat än vad hon är van vid. Och snart upptäcker hon att hennes nya vänner är allt annat än vad hon trott. Boken bygger på kärleken mellan Luce och Daniel, hennes tonårs relaterade problem och ja….mer kärlek och tonårsgrubbel. Fallen är del ett i en serie om kärleken mellan två själar.

Omdöme:
När jag först slog upp Fallen hade jag inga förväntningar, en bok om kärlek och änglar kan ju knappast vara allför illa? Jag hade ju redan avlöst Twilight med vampyrer och varulvar och Beautiful Creatures med häxor, då kunde jag likagärna fortsätta på temat onaturliga väsen tyckte jag. Sagt och gjort, slog upp boken som för övrigt är på engelska, och satt och läste varje dag på lunchen, till och från jobbet. Ville helt enkelt veta HUR det skulle gå. Skulle hon få sin Daniel, eller skulle Cam lyckas fånga henne? Och vad dolde de andra från henne? Då boken är riktad till Young adults är innehållet därefter också. Men jag gillade det! Ingen bok där handlingen går snabbt fram, utan snare bit för bit får man veta allt tills det i slutet säger pang bom och allt avslöjas och säcken binds ihop med ett slut som avslöjar att bok två väntar på en.

Då boken är på engelska, så måste man ändå ha en bra grund engelska att stå på för att hänga med, i språket. Så det kanske inte är den första engelska boken man hugger tag i.

I april var det Camp Nano 1 av 2. En hel månad av intensivt skrivande. Enda skillnaden mot NanoWrimo som är i November, är att man bestämmer antal ord själv. Tänkte först inte vara med, även om jag skrivit dagligen sen januari. Dag 3 in i April ångrade jag mig och anmälde mig och satte siktet på 30 000, då jag redan skrivit 12 000 ord på tre dagar. Då pratar vi skriva på väg till jobbet, under lunchen, och sen slagit på datorn efter jobbet. Hela  april var jobb, hushållsarbete, barnen, läxor och skriva. Inget gym, inget socialt umgänge och mindre sömn.

Den sista April kom jag  över mållinjen med 32 000 ord circus.

 

I Juni sätter camp nano igång igen. Tänkte köra då igen. Nu med mindre ord då det ändå är sommar och jag inte tänker sitta inlåst när sommaren kommer, för att skriva. Ibland tänker jag faktiskt ha ett liv också. Tänker ni andra också delta? 

 

Titel: Harry. Potter och det fördömda barnet.
Orginaltitel: Harry Potter and the cursed childs, part one and two.
Författare: J.K Rowling, John Tiffany och Jack Thorne.
Sidor: 384 sidor
Förlag: Raben &Sjögren

Handling

Den åttonde berättelsen. Nitton år senare ...

Det har alltid varit svårt att vara Harry Potter, och det är inte mycket enklare nu när han är en överarbetad anställd på Trolldomsministeriet, make och pappa till tre skolbarn.

Medan Harry brottas med ett förflutet som ständigt gör sig påmint, måste hans son Albus slåss mot ett arv han aldrig velat ta del av. Det förflutna och nutiden smälter samman på ett olycksbådande sätt och både far och son blir medvetna om den obekväma sanningen: Ibland kommer mörkret från platser man inte väntat sig.

Omdöme
För det först, boken är skriven som en teateruppsättning. Det var inget som jag i mitt förvirrade tillstånd tänkte på när jag klickad hem den. Och när man är van vid att läsa böcker som målar upp scener, och har dialoger som är skrivna på annat sätt så tog det ett tag att komma in i boken.
Nog att jag visste att den var skriven efter en teateruppsättning, men antog konstigt nog att de skulle ha skrivit om boken till vanligt bokformat. Fråga mig som sagt inte var jag fick det ifrån?

Men när jag väl vande mig vid alla namn och hur boken var skriven, så gillade jag den. Hur handskas man med att ens far är känd och folk har förväntningar på en efter det? När ens relation till ens överskyddande far inte är den bästa.

Det här inte inte något manus jag skulle läsa, om jag inte gillade Harry Potter, vilket jag gör.
Och det är inte heller någon bok som jag skulle rekommendera andra om de inte gillade Harry Potter. Bara för oss Potter nördar/gillare. Men håll som sagt i tanken att den är skriven som en pjäs. Det sänker därför betyget något, då det tog några kapitel att komma in i bokens sätt att vara skriven på. Därför förlorar den lite anser jag. Hade de bara skrivit om formatet hade boken fått bättre omdöme. 

Hur har jag kunnat missa det??
Okej, jag kraschade rejält och kunde knappt göra mat för att min hjärna inte kom ihåg hur man kokade potatis och stekte köttbullarna samtidigt. Att läsa en bok gick inte då, och eftersom jag inte förstod vad jag läste, orkade se på tv eller lyssna på radio för att jag glömde bort vad jag lyssnade på.....ja ni hör själva. Man blir bortkopplad från omvärlden, och vet inte riktigt vad som händer runt om en. Så vart förvånad när jag läste på Isaac Marions facebook sida för ett tag sen att han faktiskt släppt två böcker runt "warm Bodies" under åren. Så får snällt köpa de lagom till sommaren så jag har lite sommarläsning. 

 

"The new hunger" och "the burning world" heter de för er som undrar. Och nej de finns inte på svenska än. 

Är de lika välskrivna/humoristiskt skrivna  som "Warm bodies" var så kan det inte bli fel. 

För er som inte läst ”Beautiful Creatures” så är Del, Lenas moster. Hon är självklart en besvärjare som ser dåtid, framtid och nutid i olika format samtidigt. Hur de var och hur det kunde ha blivit. Att aldrig veta var hon är. Hjärnan är alltid överallt och ingenstans samtidigt. Ibland känns min hjärna lika förvirrande. Man är i nuet, vad som ska göras nästa vecka, vad barnen har i skolan. Läxor? Utflykter?
Var var Jessie i historien? Annie och Lucifer – hur ska jag utveckla det? Ska verkligen den där speciella scenen ut Yuchi vara med? Är den nödvändig för historien? Hur ska  Nathanaels brev två vara? Var i historien ska breven läggas in? Ska man vara närvarande när hon mottar breven? Eller ska det bara vara en sida och sen börjar nästa kapitel? Hur fan ska jag få in alla den där infon plus beskrivning av nutid och dåtid i kapitel ett så att den blir sådär wow?!?

Det är ungefär såhär min hjärna ser ut mest alla dagar, och på det ska jobbinformation in i den här hjärnan också. Skrivrelavant och verkligheten slåss om att få plats i hjärnan. Rena rama motorvägen där inne just nu. Att jag är förvirrad ibland kanske inte verkar så konstigt ändå?!

 

 

Titel: När jag hör din röst

Orginaltitel: New Moon

Författare: Stephenie Meyer

Sidor: 451 sidor

Förlag: Ponto Pocket

 

 

Edward är allt för Bella - hon är beredd att offra sitt liv för honom. Men att vara kär i en vampyr är farligare är Bella någonsin hade kunnat föreställa sig. Edward har redan räddat henne ur klorna på en ondskefull men när deras kärlek hotar dem som de älskar mest inser de att deras problem bara har börjat........

 

Varje serie har den där mörka jobbiga boken, det här är Twillight seriens bok. Bella har hunnit fylla 18 år och hon tycker inte om det. Som bok 1, var även del 2 bra. Sträckläste den. Inget djupare. Är ändå en tonårs bok/ung vuxen. Men lättsamma böcker är sköna att läsa oftast. För att varva med en tyngre bok. Kärlek, lättsmält och övernaturligt. En perfekt kombo. :-)

 

Titel: Stigmannen
Orginal titel: The Raider

Författare: Jude Deveraux
Sidor: 328 sidor
Förlag: Gallery books

 

I Kolonitidens New England jagar britterna en orädd, maskerad patriot - Stigmannne - som med sina djärva tilltag ständigt gäckar dem. Iförd svarta kläder och ridande på en svart häst hjälper han invånarna i den lilla staden Warbrooke. Samtidigt sätter han käppar i hjulet för den engelska tullkontrollanten John Pitman och hans rödrockar. Den stolta skönheten Jessica Taggert darrar av åtrå under stigmannens nattliga famntag. Hon riskerar sitt liv för att hjälpa honom i hans räder utan att känna hans identitet. Däremot föraktar hon Alexander Montgomery, son till stadens främste medborgare, som inte bara är stadens drinkare och pajas utan tycks vara i maskopi med John Pitman. Hon vet inte att den skickligt förklädde Alexander egentligen lever två liv. Men först när han triumferar över de avskydda rödrockarna kan han avslöja sin kärlek till Jessica. 

 

Omdöme
Läs handlingen igen. Det säger allt! En mystisk man rider runt i stan och räddar dem. Bara det räcker. På det kärlek mellan denna mystiska man och den fattiga flickan Jessica. Ibland är det bra att fly undan från verkligheten. :-P Kan behövas om man jobbar hårt. På min fritid vill jag inte bara läsa thrillers om mord. Det läser jag nog om i nyheterna.

 

 

Titel: Legend

Författare: Jude Deveraux

Sidor: 404 sidor

Förlag: Gallery books

 

Hennes bröllop närmar sig snabbt, och hyllade kocken Kady Long visste att hon var den lyckligaste kvinnan vid liv.....tills hon hon halkade in i en satin bröllopsklänning hon hittade i en antikaffär och drabbades av yrsel. När hon vaknade upp var hon i den dammiga västra staden Legend, Colorado - där en hängning var på väg att börja. Snabbt räddar hon mannen Cole Jordan och finner en lång och stillig man.

 

Nu är det Kadys tur att värna "hans" hjälp att hitta en väg tillbaka hem. Men snart upptäcker hon en passion som hon vet bara lever i Legends - tills Cole avslöjar en hemlighet som förenar dem på ett sätt som Kady aldrig kunnat föreställa sig.

Omdöme

Ännu en tidsresande bok av Jude Deveraux. Den här gången till Colorado. Ja, jag gillar dessa tidsresande böcker. Tänk er 1700 talets usa. Ett land som håller på att byggas upp, små städer, gruvor. Där möts två människor. Utpekad av hennes arabiska prins som hon drömt om på nätterna, i hela sitt liv. Sådär sockersött som några böcker bara kan bli. 

Förra veckan gav min stationära dator upp efter 15 år trogen tjänst.De sista 10 åren var den riktigt seg, men den fungerade att lyssna på musik med, kolla film på och det viktigaste att skriva på. RIP dumburken. Men hade en liten seg och sliten dumburk till. Den dav upp dagar efter. Det närmade sig nano och allt kraschade, kändes inte bra. Försökte någon säga åt mig att lägga ner, eller se om jag klarade av det iaf?! Man undrar ju. Timingen var ju minst sagt illa.Men tack vare pappa sitter jag här med hans dator och skriver. En 10 år gammal laptop som använts lite under åren. Men den funkar.