Skrev förra veckan om hur det är när ens karaktär står framför en, och förr två veckor sen skedde det igen.
Jag satt smått i komaliknande tillstånd och väntade på bussen, var så trött att jag inte fattade hur jag skulle orka jobba då jag sovit riktigt dåligt den natten. Såg en människa komma gående mot busshållplatsen, och tänkte inte mer på det. Fortsatte att leka med mobilen då jag var lite för tidig, allt för att hålla mig vaken. Tänkte inte mer på människan som stod och trampade utanför busskuren, tills han hostade till. Var inte förberedd på ljudet och såg rädd upp. Då såg jag HUR han såg ut. Stirrade nog lite för länge, för han stirrade tillbaka innan jag såg bort. 
Man kan ju inte stå och glo ut folk för att studera dem, folk börjar ju undra vad man håller på med. :-)
Skulle iaf jag göra. och undra om människan var galen eller inte. 

Han var en avbild av min karaktär K, bara i modernare kläder. Precis den ansiktsform jag tänkt mig, ögonbrynen, det där lugnet i ögonen, käkarna, axlarna. Vad jag kom fram till? Jag har gjort han för lång i mitt huvud, inte riktigt lyckats få ihop HUR lång han egentligen är. Han ska inte vara 186 som jag först skrev ner, 175 blir bättre lärde jag mig då. s.