Saknar tiden

Ibland så önskar man att dygnet hade fler timmar, och så har det varit i några månader nu. Man läser överallt att det alltid finns tid till att skriva, det beror på hur man prioriterar. I vissa fall fungerar den teorin. Men vad gör man om man har två småbarn som man är ensam med? Kommer hem, hjälper till med läxor och sen ska det göras mat, diskas, dammsuga iaf en gång i veckan. Tvätta handfatet varje dag och toaletten....för att ungarna är duktiga på att kissa ner toalettringen och handfatet sert ut att vara dränkt i tandkräm. Sen ska de ha hjälp med diverse saker.

Nej, det är inga ursäkter. Det är verkligheten. Sen kl 20:30 sover ungarna och man somnar ibland med dem. MEn oftast kämpar man sig upp från sängen med lika mycket hjärnkapacitet som en zombie. Jag har har knappt hunnit läsa, eller haft orken. Läser en sida och somnar. Aldrig hänt förut. Så ni förstår vart energin till att skriva är?!

Jag försöker skriva någon mening, men inser att jag knappt kan tänka. Och ger upp. Nu är det sommar och barnen är hemma fån skola/dagis fram till augusti. Från tidig morgon till kväll kommer de bråkao ch kräva ens tid. Hoppas få in 5 minuter om dagen iaf....om det blir tre ord om dagen blir jag nöjd. Det säger liksom sitt. Man har inte tiden.