Constables Toops kistor och kransar av Gareth P Jones

 
Åldersgrupp: 9 - 12 år
Titel: Constables och Toops Kistor och Kransar
Orginaltitel: Constable and toop
Författare: Gareth P Jones
Antal sidor: 447
Förlag: Bonnier Carlsen

Handling
Sam Toop bor på en begravningsbyrå, och har välsignats (eller förbannats…) med en ovanlig gåva. Medan hans far begraver de döda hemsöks Sam av desamma. Andarna ber honom lösa allehanda problem, som de inte hunnit med i sina liv.

Spöket Lapsewood undersöker varför spöken fångas i tomma hus i de levandes värld. Men han kan inte ta sig in i dessa hus och prata med andarna, eftersom han själv är ett spöke, så han ber unge Sam om hjälp.
Kommer Sam kunna förmå sig till att hjälpa till och samtidigt kunna hålla sig borta från faran?
 
Omdöme
Boken som vänder sig till barn i åldern 9 - 12 år, är riktigt bra. Texten är lagom stor och kapitlen lagom långa.
Lagom med spänning utan att ge barnen mardrömmar. eller så är det bara min dotter som är känslig. T o m jag som vuxen lyckades inte förutse alla tvister som kom under berättelsens gång. På så sätt är den inte tråkig att läsa. Rekommenderas starkt! Helt klart läsvärt!

Har kommit en bit

 
 
Att ens börja läsa en bok på 735 sidor, med minimal text var ingen lätt match.
Det var en utmaning efter sjukdomstiden. Men trotts det lyckades jag beta igenom 97 sidor bara igår. Så nu återstår hela 638 sidor spännande läsning. Visa ord har jag fått slå upp i uppslagsverk, då jg aldrig hört talas om de orden.

Alfie Atkins

 
 
Kanske är det jag som har låg humor, eller så var jag bara trött. Vem vet?!
Var som sagt på biblioteket för två dagar sen, och längst kanten har de engelska barnböcker. Började bläddra lite bland böckerna. Hittade först mamma mu och kan ärligt säga att jag vart lite förvånad över att den ens finns översatt till ett annat språk. Har för övrigt aldrig varit en av mina favoriter. 
 
Sen kom guldkornet - Alfie Atkins! Dog lite inombords när jag såg den och försökte kväva ett skrattanfall. 
Sen när vart Alfons Åberg omdöpt till Alfie? Nog att han är kort i alla ära, då namnet får mig att tänka på alferna i sagan om ringen. 
 
Så syrran, det är bara att springa till biblioteket och låna hem din fjuniga älskling. Nu på engelska. :-)

27 böcker senare

 
 
I torsdags tog dottern och jag en promenad ner till biblioteket. Tanken var att jag skulle låna hem "outlander" på svenska. Försökte läsa den på engelska för ett tag sen, men helt mör i skallen så gav jag upp. Istället hittade jag två böcker och dottern hittade resterade böcker till sig själv och sin lillebror. Sen fick jag bära hem alla tunga böcker, dottern fick en liten påse med de tunna sladdriga böckerna. Kan inte klaga på att jag fick bära tills musklerna brände i armar/axlar. Vem behöver slänga sig ner på golvet då och göra sit-ups?! :-)
 
Som ni ser har vi lite läsning att ta oss igenom. Hur jag ska orka läsa igenom den minimala texten till "outlander" har jag ingen aning om, kanske får använda extra ögonen för en gångs skull.
 

Första utkastet är bara första utkastet

 

Att få till den där perfekta meningen

Ibland sitter man där och håller på att slita av sig håret i frustration.
Att få till den perfekta meningen är något som driva en till vansinne.
Iaf mig. Hjärnan är inte vad den en gång var, får kämpa ibland bara för att hitta ett ord för att uttrycka mig med skriftligt. Bara att skriva den här meningen var som att vända ut och in på mig själv.
Men man ska börja någonstans.

Upplever det som ännu värre när man skriver på en novell.
Som om det inte vore nog att hjärnan är seg och svårstartad.
Dessutom sitter herr kritiker på axeln och ifrågesätter en.
"Är det där verkligen bra nog? Valde du rätt ord nu? Herre gud, tror du det här är bra nog?"

Men har börjat lyssna på de otala tips man kan hitta på nätet.
Skriv, och låt texten vara ett tag. Sen tar du tag i den igen.
Ja, några stycken var riktigt högklassiga.

Skriv på vad du har

Hela mitt liv har jag fått höra eller läsa att: skriv på det du har. Ta en servett eller en post-it lapp, vad du än har.
Men hela tiden har det tagit emot. Nej, det bara gick inte.Tills för en tid sen. Satt på jobbet, var en kort stund kvar till stängning, och det var tokdött. Kan knappast slänga fram min pappersbunt som jag alltid har i väskan, så istället stod jag där börj över en servett och krafsade ner några korta ord. Så man ska väl aldrig säga aldrig antar jag. Men det är också den enda gången, för när jag stod där kändes det allt annat än normalt. Vem skriver på en servett?!

Och högen den bara växer

I ett tidigare inlägg från 2011 skrev jag att jag hade 68 utkast att börja arbeta med/redigera beroende på hur detaljerat jag har skrivit ner allt. I veckan tog jag mig tid att kolla igenom allt och sammanlagt räknade jag till 109 stycken! När kom jag upp i tre siffriga belopp?

Kan ju se det positiva i det hela. Jag har iaf inte brist på fantasi, och jag har alltid något att bita tag i.
 
 
Ursäkta den gryniga bilden. Men i ett halvmörkt rum utan en stark ljuskälla så blir det lätt så. Som ni ser så har högen växt betydligt mot då. 40 nya manus har tillkommit. Vilken ska man hugga tänderna i tro i maj när jag planerar påbörja en redigering?
 
 
 
 

Idag började Camp NaNo

Nanowrimo i all ära, men för de som inte orkar vänta till November för att börja intensivskriva i en hel månad med intressanta utbyten på deras forum så finns Camp nano. Den första omgången avgår nu i april, och självklart är jag på. 10 000 ord till valfri text. Inga krav på nya opåbörjade texter. Man kan redigera den där texten man skrev förra året, eller varför inte fortsätta på den man skriver på nu?

Själv hade jag tänkt skriva klart lite på en jag har påbörjat. Wordcount, here i come!