Problemas, eller???
I "Orientens fantomtjuv", så har två stora dilemman stört mig. 13 års spånnande, grubbland och tänkande är på plats. Men fram till nyligen, så kunde två stora block fortfarande inte släppa.
1. Sexscenerna - hur ska de skildras (ja det finns många sätt) och hur ofta?
2. Åldern mellan de två huvudrollsinnehavarna.
Fine, man har förhållanden i den åldern, eller många har det nu och på den tiden som det utspelar sig var det vanligt med giftemål i 15 års ålder. MEN problemet kommer till hans ålder. Han är 13 år äldre(även vanligt då). Där kommer jag in som person in igen. Han är en klockren bild av min tonårsförälskelse när jag var 14 år. Han var 28. Han är väldigt lik utseendemässigt också, även om den etniska bakgrunden är annorlunda. Började tänka tillbaka på andra böcker jag läst och började tänka på åldern. Många var faktiskt 15 och han 30+ i dem. De utspelar sig inom samma tidsram. Moderna är mer jämn ålder. Men ska som sagt skildra en annan epok än våran. Då kan det kanske ses som okej?
Så snubblade jag över Harry Potter boken som jag läser just nu, är inne på del 4. Granger eller vad hon nu hetter, dejtar ju Krum som är 18. Hon är 13! Har inte hört någon klaga på det, och det är ändå nutid. Jag regarade inte heller på det, men i den åldern så vart man kär i äldre killar. Det skildrar ju bara vårt samhälle. Men de dejtar ju bra och man får aldrig veta annat än att de går på bal och pratar lite då och då. Finns fler böcker säkert som är kända. Ja, twilight, men det räknas inte. De ser lika gamla ut. Övernaturligt väsen dessutom. Sen har vi "peacock spring" där hon är 15, han ca 10 år äldre. I "en mycket yngre man" är hon 20 år äldre har jag för mig. Det är en jävligt bra bok för övrigt. "I vargars närhet" är hon 10 år äldre än han. De är alla historier som utspelar sig i nutid.
1. Sexscenerna - hur ska de skildras (ja det finns många sätt) och hur ofta?
2. Åldern mellan de två huvudrollsinnehavarna.
Sexscenena
Vi börjar med det som jag fruktar att ta tag i, sexscenerna. Ska man göra det, så ska det göras bra! Nåja, det var tänkt att bli fler. Men Endast en kommer bli skildrad har jag kommit fram till. Varför? Den har en central roll i hela historien. Utan den blir det ingen konflikt, slängs inte hjälten i fängelse och historien kan inte byggas vidare på. Så den måste skildrar från det att han rör vid henne till det att de svettiga står pressade mot varandra(ja står). De andra, ja de kommer nämnas, men där stannar jag. Jag tänker inte måla upp en bild. Han är en casanova, som ser sex som en viktig bit men man får hädanefter använda fantasin. Ja, det kom jag på på toaletten imorse faktiskt. Haha...men det är liksom alltid med mig. Fler bitar faller på plats på HUR den ska byggas upp. Åldersskillnaden
Okej, den här biten har stört mig något enormt. Nej, jag är inte åldersfixerad. Men samhället är det, och det finnas lagar(om än luddiga). Jag satt och tänkte på, eller har tänkt på det sen kanske 8 år tillbaka. Innan hade jag en ungefärlig bild av ålder. Men ville ha en siffra på dem, så det inte blev så luddigt. Hon skulle var precis under 15 när de inleder ett förhållande. Men då kommer hon vara 13 när han först ser henne. Okej, det känns inte inte bra alls. Men höjer jag två år, så blir det fel med storyn. Hade som sagt inga tidsbegrepp när jag skrev. Nej, man lär sig inte engelska på 1 månad flyttande, så ett år.....ja helt plötsligt började jag dra nedåt mer än det var tänkt i åldern. Från 14 när de träffades, så vart hon 13. Men nej, det där är första mötet. Sen dröjer det nästan 1½ år innan de faktiskt återses igen(veckor från 15 då). Är det okej? Fine, man har förhållanden i den åldern, eller många har det nu och på den tiden som det utspelar sig var det vanligt med giftemål i 15 års ålder. MEN problemet kommer till hans ålder. Han är 13 år äldre(även vanligt då). Där kommer jag in som person in igen. Han är en klockren bild av min tonårsförälskelse när jag var 14 år. Han var 28. Han är väldigt lik utseendemässigt också, även om den etniska bakgrunden är annorlunda. Började tänka tillbaka på andra böcker jag läst och började tänka på åldern. Många var faktiskt 15 och han 30+ i dem. De utspelar sig inom samma tidsram. Moderna är mer jämn ålder. Men ska som sagt skildra en annan epok än våran. Då kan det kanske ses som okej?
Så snubblade jag över Harry Potter boken som jag läser just nu, är inne på del 4. Granger eller vad hon nu hetter, dejtar ju Krum som är 18. Hon är 13! Har inte hört någon klaga på det, och det är ändå nutid. Jag regarade inte heller på det, men i den åldern så vart man kär i äldre killar. Det skildrar ju bara vårt samhälle. Men de dejtar ju bra och man får aldrig veta annat än att de går på bal och pratar lite då och då. Finns fler böcker säkert som är kända. Ja, twilight, men det räknas inte. De ser lika gamla ut. Övernaturligt väsen dessutom. Sen har vi "peacock spring" där hon är 15, han ca 10 år äldre. I "en mycket yngre man" är hon 20 år äldre har jag för mig. Det är en jävligt bra bok för övrigt. "I vargars närhet" är hon 10 år äldre än han. De är alla historier som utspelar sig i nutid.
Tänk i scener
I tidningen skriva som är en riktigt bra tidning, som jag nämt tidigare, så ger de tips i hur man ska skriva. Om man nu lider av idebrist, så ska man se till sina intressen, vad som gör en upprörd och vad man vill förändra bla. Ja, det är viktiga punkter om man lider av brist på ideer, vilket jag inte har. Vilket på ett sätt känns skönt, att ha de där.
Gick igenom punkterna en och en, och till min förvåning eller kanske inte om man verkligen sätter sig ner och tänker efter så stämde det på en. Jag skriver om det jag brinner för, jag skriver om saker som upprör mig, det som karaktärerna i manusen upplever som glädjande är saker som gör mig glad. Saker som gör dem ledsna, gör dem ledsna. Nu säger jag inte att alla går runt med samma personlighet, men alla har en bit av mig i sig. Ja, ni hänger med. Skulle aldrig falla mig in att skriva om en älskvärd person som har egenskaper jag själv föraktar. Men det är väl ganska så logiskt? Hur ska man kunna skriva om något passionerat av kärlek om man bara vill ge karaktären en stor smällkäft?! (nåja, om han är boven går det bra) Det funkar inte helt enkelt. Så på ett sätt är man ganska självutlämnande på det sätter.
Satt sen och tänkte genom manus för manus, ja det tog sin tid. Och alla handlar om något som jag passionerat brinner för(historia, new age, viktrianska tiden, indianer, indien, psykologiska bitar, kvinnans roll i samhället mm). Det som mina hjältar/hjältinnor (de får kallas så nu) får utstå är taget ur saker som jag själv skulle se som hemskt eller glädjande. För att ta exempel ur några så är utanförskap en del av dem. Är de inte utanför, så har de en känsla av det. Eller så är de annorlunda till sättet. Personen i "förhäxad" är en person som jag själv var fram till 15, även om resterande personer är påhittade. "Ego ago" är något av ett myserium t o m för mig själv av vad det är, vad ska det ens bli av det?? Men vissa saker ur den är saker jag själv upplevt. De två andra är påhittade till tusen, men deras känslor av att inte passa in i den mal som man lagts i, är där. Han i ett samhälle där han förväntas agera på ett visst sätt, men han gör tvärtom och folks reaktion på det. Nej, folk brukar inte reagera positivt när man förstör deras bild av en.
Den andra är likadan, han lever i ett samhälle där han förväntas ta ett visst jobb, gå i pappas fotspår. Men han gör inte det, och väljer drastiska metoder för att komma bort från en framtid utan lycka eller ens några framtidsutsikter överhuvudtaget. Han sliter sig loss från kedjorna som hållit honom fast hela hans liv, kan man säga. Han vill mer än endast kämpa för att överleva. Om han drar på sig hat och förakt för att få det han vill, och lycka så är han beredd att offra det. Han träffar en som också går emot samhällsnormen. De blir ett framgångsrikt team. Tillsammans trotsar de alla oskrivna regler som finns och som kan brytas. Men de är som två poler som dras till varandra. Utan varandra är de inte hela. Ja, han kanske är det där jag inte vågar vara. Jag är för feg för att ohämnat slänga mig ut i nåt, utan att veta vad som väntar om jag misslyckas. Det enda jag någonsin gjort så med är med det jag gör nu, skrivandet. Jag tänker chansa, och misslyckas jag totalt, så har jag iaf försökt. Sen om jag kommer få hjärtat utslitet på kuppen, så har jag iaf försökt. Men det finns många förlag att lägga sitt hopp till. Bara att ligga på spikmattan i väntan och torteras till svaret kommer. Genomborras eller befrias. Och skulle inte dessa 4 funka, så har jag alltid 76 till. Inte lika välarbetade tidsmässigt, men de finns där uppskrivna.
Jag har själv alltid känt att det jag skrivit har varit en del av mig, personligt. Så oredigerat och i småbitar så får INGEN se det. Men bearbetat och betänkt, men inte helt färdigt kan jag låta någon jag litar på läsa det. Det är på så sätt mina hjärtebarn. Hela 80 stycken. Ja, jag har tänkt på de tre saker jag skulle rädda om det brann. Vet ni vad det tre tingen är?
1. Mina manus (de ligger samlade på samma plats)
2. Barnens minnesgrejer
3. Michael Jackson sakerna. Ja de kan ersättas, iaf en del av sakerna.
Resten kan jag ersätta, men dessa saker går inte att ersätta. Självklart räddar jag barnen först, men de är inga ting. Så behöver knappst nämnas. Det är så självklart.
Men för att komma till den del som är viktig för mig, scenerna. De rekommenderar att man ska skriva i scener. Sen ska scenerna klistras ihop. Och det är precis det jag gör, och det känns skönt att jag gör rätt på något sätt. Jag har ingen ingen anning i HUR man ska göra för att få allt på plats, men jag arbetar rätt tydligen enligt de stegen. Nu ska det bara sättas ihop och redigeras. Vilket inte är det lättaste det heller. Den värsta biten återstår. Men tiden.....
Gick igenom punkterna en och en, och till min förvåning eller kanske inte om man verkligen sätter sig ner och tänker efter så stämde det på en. Jag skriver om det jag brinner för, jag skriver om saker som upprör mig, det som karaktärerna i manusen upplever som glädjande är saker som gör mig glad. Saker som gör dem ledsna, gör dem ledsna. Nu säger jag inte att alla går runt med samma personlighet, men alla har en bit av mig i sig. Ja, ni hänger med. Skulle aldrig falla mig in att skriva om en älskvärd person som har egenskaper jag själv föraktar. Men det är väl ganska så logiskt? Hur ska man kunna skriva om något passionerat av kärlek om man bara vill ge karaktären en stor smällkäft?! (nåja, om han är boven går det bra) Det funkar inte helt enkelt. Så på ett sätt är man ganska självutlämnande på det sätter.
Satt sen och tänkte genom manus för manus, ja det tog sin tid. Och alla handlar om något som jag passionerat brinner för(historia, new age, viktrianska tiden, indianer, indien, psykologiska bitar, kvinnans roll i samhället mm). Det som mina hjältar/hjältinnor (de får kallas så nu) får utstå är taget ur saker som jag själv skulle se som hemskt eller glädjande. För att ta exempel ur några så är utanförskap en del av dem. Är de inte utanför, så har de en känsla av det. Eller så är de annorlunda till sättet. Personen i "förhäxad" är en person som jag själv var fram till 15, även om resterande personer är påhittade. "Ego ago" är något av ett myserium t o m för mig själv av vad det är, vad ska det ens bli av det?? Men vissa saker ur den är saker jag själv upplevt. De två andra är påhittade till tusen, men deras känslor av att inte passa in i den mal som man lagts i, är där. Han i ett samhälle där han förväntas agera på ett visst sätt, men han gör tvärtom och folks reaktion på det. Nej, folk brukar inte reagera positivt när man förstör deras bild av en.
Den andra är likadan, han lever i ett samhälle där han förväntas ta ett visst jobb, gå i pappas fotspår. Men han gör inte det, och väljer drastiska metoder för att komma bort från en framtid utan lycka eller ens några framtidsutsikter överhuvudtaget. Han sliter sig loss från kedjorna som hållit honom fast hela hans liv, kan man säga. Han vill mer än endast kämpa för att överleva. Om han drar på sig hat och förakt för att få det han vill, och lycka så är han beredd att offra det. Han träffar en som också går emot samhällsnormen. De blir ett framgångsrikt team. Tillsammans trotsar de alla oskrivna regler som finns och som kan brytas. Men de är som två poler som dras till varandra. Utan varandra är de inte hela. Ja, han kanske är det där jag inte vågar vara. Jag är för feg för att ohämnat slänga mig ut i nåt, utan att veta vad som väntar om jag misslyckas. Det enda jag någonsin gjort så med är med det jag gör nu, skrivandet. Jag tänker chansa, och misslyckas jag totalt, så har jag iaf försökt. Sen om jag kommer få hjärtat utslitet på kuppen, så har jag iaf försökt. Men det finns många förlag att lägga sitt hopp till. Bara att ligga på spikmattan i väntan och torteras till svaret kommer. Genomborras eller befrias. Och skulle inte dessa 4 funka, så har jag alltid 76 till. Inte lika välarbetade tidsmässigt, men de finns där uppskrivna.
Jag har själv alltid känt att det jag skrivit har varit en del av mig, personligt. Så oredigerat och i småbitar så får INGEN se det. Men bearbetat och betänkt, men inte helt färdigt kan jag låta någon jag litar på läsa det. Det är på så sätt mina hjärtebarn. Hela 80 stycken. Ja, jag har tänkt på de tre saker jag skulle rädda om det brann. Vet ni vad det tre tingen är?
1. Mina manus (de ligger samlade på samma plats)
2. Barnens minnesgrejer
3. Michael Jackson sakerna. Ja de kan ersättas, iaf en del av sakerna.
Resten kan jag ersätta, men dessa saker går inte att ersätta. Självklart räddar jag barnen först, men de är inga ting. Så behöver knappst nämnas. Det är så självklart.
Men för att komma till den del som är viktig för mig, scenerna. De rekommenderar att man ska skriva i scener. Sen ska scenerna klistras ihop. Och det är precis det jag gör, och det känns skönt att jag gör rätt på något sätt. Jag har ingen ingen anning i HUR man ska göra för att få allt på plats, men jag arbetar rätt tydligen enligt de stegen. Nu ska det bara sättas ihop och redigeras. Vilket inte är det lättaste det heller. Den värsta biten återstår. Men tiden.....
Historiska detaljer
Historia har alltid varit ett utav mina favoritämnen, det vet de som känner mig. Allt har en historia, så allt kan spåras, eller det mesta genom att titta bakåt bara. Genom musik kan covers spåras till orginallåten, byggnader kan berätta mycket genom materialet det är byggts utav...ja ni hajar. Och jag kan lova att aztekernas absurda slut på kalendern kan förklaras det med. De dog säkert ut, inget annat hemskt.
Och gamla byggnader är för mig riktigt fascinerande. Det är de där smådetaljerna som för mig är intressant. Även om helheten är vackert att titta på så är det som sagt smågrejerna som gör det. Precis som det ät likadant i ett förhållande, så bygger helheten på småstenarna.
I somras var jag vid Steninge slott, och gick runt lite. Tyvärr kunde jag inte komma in, då det renoverades invändigt. Men sommaren som kommer så ska jag ditt med en picknick, eller ensam om jag får barnvakt med en picknick filt. Tog även lite bilder, so herre it come.
Och gamla byggnader är för mig riktigt fascinerande. Det är de där smådetaljerna som för mig är intressant. Även om helheten är vackert att titta på så är det som sagt smågrejerna som gör det. Precis som det ät likadant i ett förhållande, så bygger helheten på småstenarna.
I somras var jag vid Steninge slott, och gick runt lite. Tyvärr kunde jag inte komma in, då det renoverades invändigt. Men sommaren som kommer så ska jag ditt med en picknick, eller ensam om jag får barnvakt med en picknick filt. Tog även lite bilder, so herre it come.
Som sagt det är smådetaljerna, och Steninge slott är en utav Sveriges vackraste slott. Ritat av Sveriges främsta arkitekter för sin tid då. Och det syns ju. Master piece!.
Att följa arbetet
Skrev tidigare om hur jag glatt följde arbetet av min favoritförfattares arbete. Dagligen uppdaterar hon sin Twitter/facebook med tankar om det hon skriver på nu. Jag njuter nu. Jag får följa hennes arbete dag för dag. Att se hur mästaren av den genren arbetar och tänker.
Dagens senaste lätt:
"25 Oct 2011 Today was a long, hard day of writing and I haven't even started the typing. I awoke at 4:30 certain that Reede knowing where to put the buckets for the leaks was wrong. If a roof was that bad for that long, it would destroy the house. I ran to my writing room, printed out yesterday's scene and edited it heavily. I then printed out the new pages and went over them again. Only then could I start the day's writing. I got Sophie and Reede to talking. My goodness but they are serious people! I put them in masks and her in a too-small corset and they still act like they're at a church social. I never know what characters are going to be like until I get there! It isn't easy for me not to have them buy a house but Reede goes around the world helping people so he can't be tied down. So many details to take care of! After today's seriousness, I think I may get Reede drunk. Maybe that will loosen him up. Sophie is so sweet! She is the kind of person who'd show up at your door with a casserole when you have the flu. Jude"
Och igår lätt det såhär:
"24 Oct 2011 I did it! I got Sophie and Reede to meet. Physically, they are very attracted to each other, but they need to talk more before I find out the rest of it. Readers might think it's a given that the hero and heroine have the hots for each other, but that's not always the case. I have thrown out many books because the main characters weren't interested in each other. One time I had a hero so strong that about 50 pages into the book the heroine was cringing in terror. I had to change her name, as names are mega important, and her background and rewrote everything. I had to come up with a heroine who was strong enough to withstand the man. So far, I think Sophie and Reede are a good match. She's always taken care of people and so has Reede, so I think they can work together. Tomorrow I go into the second part of this very long scene. Jude"
Och medan hon frågade var vi andra fick vår insperation ifrån, så svarade hon följande:
"We all seem to be kindred spirits! Old houses are a passion of mine. When I go to England I go from one old house to another and I buy all those books about the history of the house. I find the truth about people to be fascinating. KISA came mostly from reading 2 lines in a story about the history of a house. Years later the woman who owned the house/castle wrote and said I was her favorite author. I wish I'd met her when I was there. As for right now I have an English drama on and about a dozen cookbooks around me. I'm going to snuggle down for the evening. Jude"
För en som inte vilken bok hon talar om så kan jag informera om att KISA är "Knight in shining armour", min favoritbok av henne. Jag har läst den flera gånger och gråtit, skrattat och suckat över boken varje gång. I slutet har jag suttit med värkande hjärta, gråtandes som ett barn av lycka och sorg samtidigt. Där har hon lyckats förmedla känslor. Rena känslostormen. Så att få veta var hon fick sin idee till själva boken är för mig heligt. Boken får mig att le bara vid tanken. Twiligth böckerna släng er i......ja hur bra de än är, så slår denna bok Twilight sagan med hästlängder.
Dagens senaste lätt:
"25 Oct 2011 Today was a long, hard day of writing and I haven't even started the typing. I awoke at 4:30 certain that Reede knowing where to put the buckets for the leaks was wrong. If a roof was that bad for that long, it would destroy the house. I ran to my writing room, printed out yesterday's scene and edited it heavily. I then printed out the new pages and went over them again. Only then could I start the day's writing. I got Sophie and Reede to talking. My goodness but they are serious people! I put them in masks and her in a too-small corset and they still act like they're at a church social. I never know what characters are going to be like until I get there! It isn't easy for me not to have them buy a house but Reede goes around the world helping people so he can't be tied down. So many details to take care of! After today's seriousness, I think I may get Reede drunk. Maybe that will loosen him up. Sophie is so sweet! She is the kind of person who'd show up at your door with a casserole when you have the flu. Jude"
Och igår lätt det såhär:
"24 Oct 2011 I did it! I got Sophie and Reede to meet. Physically, they are very attracted to each other, but they need to talk more before I find out the rest of it. Readers might think it's a given that the hero and heroine have the hots for each other, but that's not always the case. I have thrown out many books because the main characters weren't interested in each other. One time I had a hero so strong that about 50 pages into the book the heroine was cringing in terror. I had to change her name, as names are mega important, and her background and rewrote everything. I had to come up with a heroine who was strong enough to withstand the man. So far, I think Sophie and Reede are a good match. She's always taken care of people and so has Reede, so I think they can work together. Tomorrow I go into the second part of this very long scene. Jude"
Och medan hon frågade var vi andra fick vår insperation ifrån, så svarade hon följande:
"We all seem to be kindred spirits! Old houses are a passion of mine. When I go to England I go from one old house to another and I buy all those books about the history of the house. I find the truth about people to be fascinating. KISA came mostly from reading 2 lines in a story about the history of a house. Years later the woman who owned the house/castle wrote and said I was her favorite author. I wish I'd met her when I was there. As for right now I have an English drama on and about a dozen cookbooks around me. I'm going to snuggle down for the evening. Jude"
För en som inte vilken bok hon talar om så kan jag informera om att KISA är "Knight in shining armour", min favoritbok av henne. Jag har läst den flera gånger och gråtit, skrattat och suckat över boken varje gång. I slutet har jag suttit med värkande hjärta, gråtandes som ett barn av lycka och sorg samtidigt. Där har hon lyckats förmedla känslor. Rena känslostormen. Så att få veta var hon fick sin idee till själva boken är för mig heligt. Boken får mig att le bara vid tanken. Twiligth böckerna släng er i......ja hur bra de än är, så slår denna bok Twilight sagan med hästlängder.
Fick tag i tidningen idag
Så kom dagen äntligen, tidningen Skriva släpptes.
Ivrig som jag var så tog jag bussen ner till centrum, nej jag orkade inte gå ner trotts den korta stäckan.
Bara tanken på det, sög musten ur mig. Fick panik, och nej sånt behöver jag inte. Jag försöker varva ner. Jag behöver varva ner från mitt ekorrhjul till liv, jag måste för min egen skull. När det gått som så långt som till bröstsmärtor och panikattacker så borde jag nog börja lyssna på kroppen. Så tog bussen ner för att få en chans till att varva ner den korta biten till centrum. Väl inne i affären hittade jag inte tidningen, och tvingades fråga personalen. De hade inte packat upp den än, och tänkte skicka tillbaka tidningen. De hade inte plats för tidningen i hyllan.:-O
Men hon var snäll nog att ge mig ett ex innan hon la locket på igen. Jag vart 70 lappen fattigare, men det var det värt. Såna småsaker uppskattas, för medmänsklighet har tyvärr blivit en bristvara i dagens samhälle. Så nu har jag något att gotta mig ner i några kvällar framöver. Se hur andra arbetar, och tips och kanske ideer på HUR jag ska få tiden att räcka till. Tiden är en bristvara. Vore det inte underbart att ha en klocka som stoppade klockan så att man kunde arbeta lite extra medan resten av världen stod stilla. Jäklar vad effektiv man skulle vara. Vad hetter den där björnen med gul regnrock och den där klockan???
Ivrig som jag var så tog jag bussen ner till centrum, nej jag orkade inte gå ner trotts den korta stäckan.
Bara tanken på det, sög musten ur mig. Fick panik, och nej sånt behöver jag inte. Jag försöker varva ner. Jag behöver varva ner från mitt ekorrhjul till liv, jag måste för min egen skull. När det gått som så långt som till bröstsmärtor och panikattacker så borde jag nog börja lyssna på kroppen. Så tog bussen ner för att få en chans till att varva ner den korta biten till centrum. Väl inne i affären hittade jag inte tidningen, och tvingades fråga personalen. De hade inte packat upp den än, och tänkte skicka tillbaka tidningen. De hade inte plats för tidningen i hyllan.:-O
Men hon var snäll nog att ge mig ett ex innan hon la locket på igen. Jag vart 70 lappen fattigare, men det var det värt. Såna småsaker uppskattas, för medmänsklighet har tyvärr blivit en bristvara i dagens samhälle. Så nu har jag något att gotta mig ner i några kvällar framöver. Se hur andra arbetar, och tips och kanske ideer på HUR jag ska få tiden att räcka till. Tiden är en bristvara. Vore det inte underbart att ha en klocka som stoppade klockan så att man kunde arbeta lite extra medan resten av världen stod stilla. Jäklar vad effektiv man skulle vara. Vad hetter den där björnen med gul regnrock och den där klockan???
Favoritförfattare
Vi har alla, eller vi som tycker om att läsa iaf har en favoritförfattare. Men sväljer det mesta med hull och hår, som de spottar ur sig. Min favoritförfattare sen jag var 17 år är Jude Deveraux, en amerikansk författare som har valt att specielisera sig på en genre. Nämligen historisk romantik. Tjejböcker med andra ord. För vad jag vet, så har jag än så länge inte hittat någon kille som läser den sortens litteratur.
Hon har idag släppt, 65 böcker varav jag har 28 böcker. Målet är att få alla böcker tids nog, men att vänta på att de alla kommer översättas till svenska är ingen ide. För än så länge är det väldigt få av dem som faktiskt släppts av svenska förlag. Men sakta kommer vi ditt, en samling av engelsk litteratur, på engelska. Snart kommer dessutom en ny bok som hon håller på att skriva just nu. Följer hennes arbete på hennes facebook sida med stor spänning. Min stora förebild inom skrivandets konst. Böckerna är enligt mina mått perfekt skrivna.
Tät efter kommer Joanna Lindsey, hon tillhör även hon samma genre.
OCH ja jag läser andra genrer. Jag läser Manga, Sci-fic, klassiker, biografier, historiska faktaböcker. Jag har allt från Stephen King till Stephanie Meyer till Henry Fielding. Det är en salig blandning. Men det mår man nog bra av, tror jag. Alla skriver på sina egna sätt. Vissa hemska, andra seriösa och några sitter man och skrattar sig igenom.
Hon har idag släppt, 65 böcker varav jag har 28 böcker. Målet är att få alla böcker tids nog, men att vänta på att de alla kommer översättas till svenska är ingen ide. För än så länge är det väldigt få av dem som faktiskt släppts av svenska förlag. Men sakta kommer vi ditt, en samling av engelsk litteratur, på engelska. Snart kommer dessutom en ny bok som hon håller på att skriva just nu. Följer hennes arbete på hennes facebook sida med stor spänning. Min stora förebild inom skrivandets konst. Böckerna är enligt mina mått perfekt skrivna.
Tät efter kommer Joanna Lindsey, hon tillhör även hon samma genre.
OCH ja jag läser andra genrer. Jag läser Manga, Sci-fic, klassiker, biografier, historiska faktaböcker. Jag har allt från Stephen King till Stephanie Meyer till Henry Fielding. Det är en salig blandning. Men det mår man nog bra av, tror jag. Alla skriver på sina egna sätt. Vissa hemska, andra seriösa och några sitter man och skrattar sig igenom.
Har ni en favoritförfattare?
Eller någon som inspirerar er?
Eller någon som inspirerar er?
Det finns ingen idetorka
Michael Jackson har sagt många bra saker, men hur tänkte han här??
"I don’t believe in the concept of writer’s block - that is a bad word. You create it when you say it. There’s no such thing."
Ingen idetorka? Vad är det då man har då och då? Om man försöker tänka och det blir fortsatt blankt i ens annars så livfulla hjärna. Skulle vara intressant att veta hur han tänkte där. Men det lär man aldrig få veta, tyvärr. Då det är ett citat taget ur något för mig okänt sammanhang.
Google is my best friend
Eller nja kanske inte, men den är sannerligen en jäkel på att hitta information. Att man t o m kan söka på en text, och den letar upp ALLA språk och översätter det åt en är ju toppen. Som nu hittade jag flera italienska sidor med info som faktiskt var vettig för mig. Nej, det fanns ingen sida på svenska om italienska efternamn. Behövde välja mellan alla namn som finns, och det kan inte svensk data bistå med. Det e fakta.
Men eftersom man var lite trött då man satt där och letade som bäst efter både svenska efternamn och italienska, så fick man sina fnitterattacker som vanligt. Fick förslaget Cantarutti, och började skratta för mig själv. Herre gud, lyssna på namnet! CANTERUTTI, ruttten....rimmar det? Nej, det namnet försvann snabbt. Sen hittade man en bra sida tillslut och Angio blev bra. En kontrast mellan Luciffer (djävulens namn) och Angio (angel =ängel). Ja, jag gillade det samspelet. :-)
Sen kom vi till svenska namn och vissa gav en flashback, andra fler skrattattacker. Tex Hård, vad e det för efternamn? Det e som skapat för hån. Inte för att det är okej, men tyvärr finns det idioter där ute. Men just detta namn hördes i ett program för MÅNGA år sen. Någon kille ringde in, angav sitt namn varav programledaren svarade: "du måste vara en jävligt hård typ." Jag vet, lågvatten humor igen. Men när man sitter där 3 på natten på ens sommarlov, så är det roligt. Men att höra det varje dag...stackaren säger jag bara.
Så fick bli det namn jag valde. Aldrig hört det tidigare och tänkte klingade bra i mina öron.
Men eftersom man var lite trött då man satt där och letade som bäst efter både svenska efternamn och italienska, så fick man sina fnitterattacker som vanligt. Fick förslaget Cantarutti, och började skratta för mig själv. Herre gud, lyssna på namnet! CANTERUTTI, ruttten....rimmar det? Nej, det namnet försvann snabbt. Sen hittade man en bra sida tillslut och Angio blev bra. En kontrast mellan Luciffer (djävulens namn) och Angio (angel =ängel). Ja, jag gillade det samspelet. :-)
Sen kom vi till svenska namn och vissa gav en flashback, andra fler skrattattacker. Tex Hård, vad e det för efternamn? Det e som skapat för hån. Inte för att det är okej, men tyvärr finns det idioter där ute. Men just detta namn hördes i ett program för MÅNGA år sen. Någon kille ringde in, angav sitt namn varav programledaren svarade: "du måste vara en jävligt hård typ." Jag vet, lågvatten humor igen. Men när man sitter där 3 på natten på ens sommarlov, så är det roligt. Men att höra det varje dag...stackaren säger jag bara.
Så fick bli det namn jag valde. Aldrig hört det tidigare och tänkte klingade bra i mina öron.
Landet där allt är möjligt
Satt och diskutterade med en vän igår ang mitt problem. Jag såg framför mig rustika stenhus (tänk er Visby) i en by mitt ute i skogen. Med värme även vintertid. Där dök problemet upp, Sverige är INTE ett varmt land. Vi får 3 månader om vi har tur, sen är det kört mer eller mindre. Men kunde för allt i världen inte släppa tanken på att ha dem som svenskar. Försökte få dem båda till Italienare, men det vart ett big no no. Men när ens liv snörrar på som ett ekorrhjul, så är det svårt att ens tänka utanför ramarna.
Men mitt i diskussionen kom jag på det. De kan vara svenskar bosatta utomlands! Varför tänkte jag inte ens på det innan? Och HAN kan vara italienare, en blond en. Ja, de finns faktiskt. För att ge lite fakta, många italienare är blonda och har varit det sen, ja evigeheter tillbaka. Om jag inte minns helt fel så var italenare ljusa i hyn innan något folkslag kom in i landet och den stereotypa italienaren "skapades". För många verkar tro att just italenare SKA vara olivfärgade i hyn, mörkt hår och bruna ögon.
Men tillbaka till storyn. Så nu är det bestämt, han ska hetta Luciffer Angio och hon ska hetta Annie Eurenius. Han ska komma från en okänd by i Italien och hon från Rom. Detta är storyn till bok 2. Håller på med 4 samtidigt. Denna skriven i jag form. Så att ingen blir förvirrad mellan alla mina hopp av historier hit och dit.
Jag trivs med detta sätt. Dels för att får man idetorka på story 1, fortsätter man till story 2, får man idetorka på story 2 fortsätter man till story 3. Och så vidare till story 4. Alla skriver vi på olika sätt och viss. Jag har verkligen försökt att hålla mig till en story, men det bara går inte. Jag kan sväva iväg till dom andra och inte sluta tänk på det.
Så landet Italien förvandlades från landet omöjligt, till landet där allt är möjligt. Vännen menade något helt annat, men i mitt sinnestillstånd då jag håller på att bind ihop allt, så såg jag det komiska i det hela. Det var möjligt att det utspelar sig i Italien, hänger ni med? :-DJ jag vet, låg humor. Haha
Men mitt i diskussionen kom jag på det. De kan vara svenskar bosatta utomlands! Varför tänkte jag inte ens på det innan? Och HAN kan vara italienare, en blond en. Ja, de finns faktiskt. För att ge lite fakta, många italienare är blonda och har varit det sen, ja evigeheter tillbaka. Om jag inte minns helt fel så var italenare ljusa i hyn innan något folkslag kom in i landet och den stereotypa italienaren "skapades". För många verkar tro att just italenare SKA vara olivfärgade i hyn, mörkt hår och bruna ögon.
Men tillbaka till storyn. Så nu är det bestämt, han ska hetta Luciffer Angio och hon ska hetta Annie Eurenius. Han ska komma från en okänd by i Italien och hon från Rom. Detta är storyn till bok 2. Håller på med 4 samtidigt. Denna skriven i jag form. Så att ingen blir förvirrad mellan alla mina hopp av historier hit och dit.
Jag trivs med detta sätt. Dels för att får man idetorka på story 1, fortsätter man till story 2, får man idetorka på story 2 fortsätter man till story 3. Och så vidare till story 4. Alla skriver vi på olika sätt och viss. Jag har verkligen försökt att hålla mig till en story, men det bara går inte. Jag kan sväva iväg till dom andra och inte sluta tänk på det.
Så landet Italien förvandlades från landet omöjligt, till landet där allt är möjligt. Vännen menade något helt annat, men i mitt sinnestillstånd då jag håller på att bind ihop allt, så såg jag det komiska i det hela. Det var möjligt att det utspelar sig i Italien, hänger ni med? :-DJ jag vet, låg humor. Haha
Draken med ärtögon
Då jag jobbar på flera samtidigt så kan det lätt tyckas bli lite rörigt, men så är inte fallet. Tvärtom har jag stenkoll på vad som är vad och vilka karäktärer som är vilka. Kanske därför som jag är småvirrig hemma. Påbörjar en sak(ofta städrelaterad), och mitt i allt kommer jag på nåt jag skulle göra. Gör det och glömmer sak 1. Men så är inte fallet med mitt skrivande. Där är allt ordning och reda. Men det kan ju bero på att städning faktiskt inte är det roligast man kan syssla med, det är däremot skrivandet.
"Dagen till ära igår hade ärtdraken som bestått av en gaffel med två ärtor till ögon, jagat bort vampyrerna från de blodstänkta fälten. De slaktade människorna som självklart drypte i blod var de fint uppskurna falukorvsbitarna, spetsade med ketchup. Vampyrerna var inga mindre än makaronerna, som bleka böjt sig över sina offer. Man kunde inte beskydda han för att ha dålig fantasi, då hans liv bestod av ett enda stort rollspel."
Haft en social helg
Då jag för en gångs skull varit social nu i helgen, så har jag lagt skrivadet åt sidan. Kan väl behövas, även om jag verkligen känt lusten till att skriva. Men ska försöka lägga ner lite tid även om jag är sjukt trött just nu.
I torsdags vart det 183 ord, och i fredags vart det 287. Idag lägger jag kraven på 50 minst. Har inga höga krav på min mossiga hjärna idag. :-)
I torsdags vart det 183 ord, och i fredags vart det 287. Idag lägger jag kraven på 50 minst. Har inga höga krav på min mossiga hjärna idag. :-)
Hur allt började
I mellanstadiet brukade en bibliotikarie komma lite då och då till skolan under varje läsår och prata om böcker och ibland berätta sagor. Jag älskade de stunderna. En dag kom någon författare vars efternamn jag inte kommer ihåg, men jag minns att han pratade så inlevande om sina böcker som han skrivit att jag satt där helt fängslad. Samtidigt som han målade upp en scen framför mig med alla möjliga färger på tavlan. Bara att se hela historien växa fram där på tavlan, var helt...jag var mållös då som 12 åring. Han bad oss titta på tavlan och hitta på en ny historia av bilden. Jag satt och tänkte länge innan jag kom på en historia. Jag skulle göra en bilderbok! Och varje sida skulle innehålla några rader bara. Det blev en kort historia om en pojkes dag ute när han fiskade. Jag var så inne i mitt arbete att jag inte la märke till något runomkring mig. Vid lektionens slut, tittade jag upp och möte han som satt framför mig. Kollade vad han gjorde och han gjorde precis det jag gjorde! Notera att jag satt bakom honom och endast skulle se hans rygg, varför han kollade bak på mig var ganska uppenbart. Fick vid lektionen slut det bekräftat av lärarna, de sa att jag hade gjort ett EGET och fint jobb, och Han fick kritik för att han härmat någon. Då vi två var de enda som gjort bildböcker så vart det väl ganska så uppenbart vem han härmat.
Det dröjde inte länge förrän, de skulle ha en novelltävling i skolan. Jag hade fått blodad tand, och ville vara med. En kompis jag hade då, ville jobba tillsammans med mig och jag tyckte bara det vore kul att bolla ideerna med någon. Sagt och gjort, så hade jag en partnet. Första rasten kom och jag frågade om vi kunde stanna inne och få fram karaktärer och en historia. Eller mer en mind map av själva historien. Hon orkade inte och sprang och sa att jag gärna fick börja. Kanske ska lägga till att detta arbete fick göras på raster och efter skolan, så tiden fanns inte för oss annars att jobba på den. Jag väntade i två dagar, hela tiden var det "nej jag orkar inte nu.", så tillslut började jag på egen hand och sa det med. Hon sa bara mmm och fortsatte att ha sina raster. Försökte få med henne under en rast, men hon vägrade. Orkade inte, ville leka istället på rasten eller något sånt. Så började skriva. En dag när det gått flera veckor och jag hade suttit inne VARJE rast och arbetat på den, kommer hon in. "Nu är jag beredd att arbeta på den. Hur långt har du hunnit?" Hon visste att jag var inne på sida 30, hade sett henne titta på det när jag var ute på en luftpaus. Hon brukade spela sådär. Var dum nog att tro att man gick på det där spelet.
Sa åt henne att hitta på en egen historia, då hon knappast varit delaktig(då jag sagt det varje gång att jag skrev lite varje dag). Hon vart paff och påstod att jag inte kunde göra så mot henne, hon skulle aldrig hinna nu. Hur skulle hon hinna med mig på en vecka då om jag väntat in henne?? Hon pratade inte me mig på flera dagar, och jag inte med henne. Men vi blev vänner igen faktiskt. Skickade aldrig in den för en tävling, utan lätt det vara. Var för irriterad på den vännen då, kommer jag ihåg ännu idag. :-)
Det dröjde inte länge förrän, de skulle ha en novelltävling i skolan. Jag hade fått blodad tand, och ville vara med. En kompis jag hade då, ville jobba tillsammans med mig och jag tyckte bara det vore kul att bolla ideerna med någon. Sagt och gjort, så hade jag en partnet. Första rasten kom och jag frågade om vi kunde stanna inne och få fram karaktärer och en historia. Eller mer en mind map av själva historien. Hon orkade inte och sprang och sa att jag gärna fick börja. Kanske ska lägga till att detta arbete fick göras på raster och efter skolan, så tiden fanns inte för oss annars att jobba på den. Jag väntade i två dagar, hela tiden var det "nej jag orkar inte nu.", så tillslut började jag på egen hand och sa det med. Hon sa bara mmm och fortsatte att ha sina raster. Försökte få med henne under en rast, men hon vägrade. Orkade inte, ville leka istället på rasten eller något sånt. Så började skriva. En dag när det gått flera veckor och jag hade suttit inne VARJE rast och arbetat på den, kommer hon in. "Nu är jag beredd att arbeta på den. Hur långt har du hunnit?" Hon visste att jag var inne på sida 30, hade sett henne titta på det när jag var ute på en luftpaus. Hon brukade spela sådär. Var dum nog att tro att man gick på det där spelet.
Sa åt henne att hitta på en egen historia, då hon knappast varit delaktig(då jag sagt det varje gång att jag skrev lite varje dag). Hon vart paff och påstod att jag inte kunde göra så mot henne, hon skulle aldrig hinna nu. Hur skulle hon hinna med mig på en vecka då om jag väntat in henne?? Hon pratade inte me mig på flera dagar, och jag inte med henne. Men vi blev vänner igen faktiskt. Skickade aldrig in den för en tävling, utan lätt det vara. Var för irriterad på den vännen då, kommer jag ihåg ännu idag. :-)
En gammal bild från 2003, hittade ingen äldre på datorn. På den tiden då man fortfarande var ung och oförstörd. ;-)
Efter det började jag skriva regelbundet. Det var iaf så mitt skrivande började, med ett bråk och en lat fuskare. ;-) Hur upptäckte ni skrivandet?
Im back in the game
Tro det eller ej, så har skrivkrampen släppt för nu både på bokfronten och bloggen. Vill inte se den på ett bra tag! Tycker gott den kan hålla sig borta något år eller längre. Det firade vi med att skriva 114 ord idag. I know....inte mycket att hänga i grannen. Men jag är igång igen och då är 1 ord även en vinst. Hoppas på det dubbla imorgon, men har inga krav. Vill bara kunna skriva avslappnat igen, istället för att ifrågesätta ALLT jag skriver. Så imorgon kör vi igen......
Firar dessutom det med ännu ett blogginlägg när ungarna lagt sig. Av vilken natur får ni se, men det kommer absolut gå i bloggens tema - skrivande/böcker.
Firar dessutom det med ännu ett blogginlägg när ungarna lagt sig. Av vilken natur får ni se, men det kommer absolut gå i bloggens tema - skrivande/böcker.
Novellen i bilder
Ibland säger bilder mer än ord, så här kommer handlingen i form av tre bilder. Sen ska vi skriva lite. Skiter i början, som alltid är den svåraste biten. Tar mittenhandlingen istället så slipper jag alla beskrivningar till förbannelser. Det ska vara en bild, men det får inte vara för mycket. Men vad är lagom???
Kort och gott kan man säga att de här beskriver historien ganska bra. :-)
En tidning om skriva
I slutat av Oktober (lagom till löningen)släpps något som inte har funnits på den svenska marknaden tidigare. Nämligen en tidning om att skriva. För andra kanske helt ointressant. Men jag gillar sånt, och historietidningar med. Men det är en helt annan femma. Tillbaka till tidningen Skriva, som den kommer hetta. Så ni som skriver, och känner att ni vill läsa något som denna, så finns den att köpa på bla pressbyrån, f r o m 25:e Oktober.
"Warm bodies" av Isaac Marion
Snubblade av en slump över en blogg - Swedish Zombies, i min jakt på en ny zombie film för ett tag sen. Ville se något nytt, var länge sen jag såg en ny sådan. Istället hittade jag en blogg med en massa zombie böcker, ännu bättre. Har aldrig läst en sådan typ av bok, men hittade en intressant. Nämligen "Warm bodies" av Isaac Marion. Letade upp den som e-bok, och började läsa. Jag vart fast! Läste ut hela boken på 7 timmar, uppdelat på två dagar. Och vilken story! Ja, den är på engelska, ja den är om Zombies. Men tro inte att den är den vanliga spruta blod och massaker på människor. Eller okej, det finns med det också. Jag vart förvånad, OCH jag vart fast! Jag vill ha en fortsättning om det nu ens planeras. Om inte annat så ser jag fram emot fler böcker av denna författare - läs hans blogg här, lockade till flera skratt när jag läste den.
Handling
R är en ung man med en existentiell kris - han är en zombie. Han hasar genom ett Amerika förstörts av krig, social kollaps, och den själlösa hungern i hans odöda kamrater, men han längtar efter något mer än blod och hjärnor. Han kan tala några grymtade stavelser, men hans inre liv är djup, full av förundran och längtan. Han har inga minnen, ingen identitet och ingen puls, men han har drömmar.
Efter att ha upplevt en tonårspojke minnen samtidigt som den förbrukar hans hjärna gör R ett oväntat val som är början på en spänd, tafatt och söta relation med offrets mänskliga flickvän. Julie är en tryckvåg av färg i den annars trista och grå landskapet som omger R. Hans beslut att skydda henne kommer att förändra inte bara R, men hans kolleger Dead, och kanske hela deras livlösa värld.
Skrämmande, rolig, och förvånansvärt gripande, varm organ om att vara levande, att vara död, och den suddiga linjen i mellan.
Mina tankar
Låter det intressant? Vill du läsa ett första kapitel ur boken innan du bestämmer dig för att ge boken en chans eller inte? Gå isf in HÄR och njut. Första kapitlet är bra och det blir bara bättre. Trust me!
Vet inte vad det var som fick mig att fastna så. Vem tänker på en Zombie som blir förälskad i en människa? Inte jag iaf. Men det var flera delar som gjorde att jag fastnade tror jag. Alla bra delar gjorde hela boken till vad dem är.
1. Hon i sin tur är inte den typiska hjälplösa tjejen. Hon är självständig och kan klara sig själv. Kanske var det det jag gillade som en del av boken. För mig finns inget värre än en hjälplös tjej som bar skriker hjälp och inte kan nåt. Där fick den ett plus.
2. Språket var av toppkvalitet, och det är tyvärr inte alltid något man kan förvänta sig idag. Det var riktigigt målande och en röd tråd konstant genom hela boken. Humor blandat med djupa tankar och målande beskrivningar av miljön.
3. Man visste aldrig vad som skulle hända. Alltid nya knorrar som hela tiden höll liv i historien, när man trodde att man visste vad som skullle ske. När jag la ifrån mig, såhade boken etsat sig fast i skallen på mig.
4. Zombierna är en metafor över livet vi människorna lever, de tankarna delar han också i boken. Hela boken är full av flera metaforer eller iaktagelser. Exempel på en är att människan redan var död innan alla blev zombies. För människan levde aldrig, de var så uppslukade av att gå i grupp och vara osociala medan vi envisst stirrar ner i våra mobiler.
Enligt boken finns det levande och så finns det "levande". De som är levande är de som lever i nuet och älskar andra. Zombierna är en symbol för "De levande", de deprimerade, de som försöker leva för syns skull men som är frånkopplade från världen, inte kapabla att känna något.
Det här var inte den sista boken jag läste av denna författare. Helt klart 5 bling blings. SÅ LÄS DEN!! Det är en order!
