Titel: Harry. Potter och det fördömda barnet.
Orginaltitel: Harry Potter and the cursed childs, part one and two.
Författare: J.K Rowling, John Tiffany och Jack Thorne.
Sidor: 384 sidor
Förlag: Raben &Sjögren

Handling

Den åttonde berättelsen. Nitton år senare ...

Det har alltid varit svårt att vara Harry Potter, och det är inte mycket enklare nu när han är en överarbetad anställd på Trolldomsministeriet, make och pappa till tre skolbarn.

Medan Harry brottas med ett förflutet som ständigt gör sig påmint, måste hans son Albus slåss mot ett arv han aldrig velat ta del av. Det förflutna och nutiden smälter samman på ett olycksbådande sätt och både far och son blir medvetna om den obekväma sanningen: Ibland kommer mörkret från platser man inte väntat sig.

Omdöme
För det först, boken är skriven som en teateruppsättning. Det var inget som jag i mitt förvirrade tillstånd tänkte på när jag klickad hem den. Och när man är van vid att läsa böcker som målar upp scener, och har dialoger som är skrivna på annat sätt så tog det ett tag att komma in i boken.
Nog att jag visste att den var skriven efter en teateruppsättning, men antog konstigt nog att de skulle ha skrivit om boken till vanligt bokformat. Fråga mig som sagt inte var jag fick det ifrån?

Men när jag väl vande mig vid alla namn och hur boken var skriven, så gillade jag den. Hur handskas man med att ens far är känd och folk har förväntningar på en efter det? När ens relation till ens överskyddande far inte är den bästa.

Det här inte inte något manus jag skulle läsa, om jag inte gillade Harry Potter, vilket jag gör.
Och det är inte heller någon bok som jag skulle rekommendera andra om de inte gillade Harry Potter. Bara för oss Potter nördar/gillare. Men håll som sagt i tanken att den är skriven som en pjäs. Det sänker därför betyget något, då det tog några kapitel att komma in i bokens sätt att vara skriven på. Därför förlorar den lite anser jag. Hade de bara skrivit om formatet hade boken fått bättre omdöme.