I veckan låg jag och skulle natta dottern. Dessvärre hade jag lovat henne att jag skulle läsa en saga för henne dagen efter, och boken hade jag glömt hemma. Men nu låg jag i feber och var allt annat än pigg. Men tro inte att det var en ursäkt, eller det faktum att jag hade glömt boken hemma. 

"Mamma, du skriver ju alltid. Ta någon av dina berättelser."
Ja, nog skriver jag hann jag tänka. Men det är inga barnberättelser. Så fick ta projektet jag planerar skriva på nu till Nano till nattningen. Dock lite censurerad.Men den vart godkänd ur en snart 11-årig tjejs synvinkel. Kändes skönt att historien höll. Har många gånger tyckt att demoner och sånt går inte att skriva om. Får nog tänka om.