Om det är något man får höra/läsa så gott som nästan vid varje tillfälle, är att man ska skriva varje dag oavsett! Skriver man varje dag, blir man garanterat bättre. För alla har 20 minuter att avse. Det är iaf vad folk tycks tro. Det blir ännu ett måste i ens redan lååånga lista på måsten. Ännu ett stressmoment att hinna med. Det i sig kan bli en stress som gör att man inte får fingret ur röven, eller prestigekraven sätter käpp i hjulet. Inte ett ord kommer fram. Vill man åstadkomma något får man snällt sätta 30 minuter minst om dagen, sägs det. Att det innebär att sätta klockan på ringning 40 minuter tidigare för att få tiden att räcka till skiter jag fullständigt i. Jag måste orka jobba skift för att sen komma hem (kommunalt) och göra mat, diska för hand då vi inte har någon maskin, hjälpa barnen med läaxorna varje dag, duscha själv. Tjatta på att barnen ska ducha. Vips är klockan 20 och jag ska upp om 6½ timme varannan vecka. Varannan vecka kommer jag hem vid midnatt från jobbet. Så det tipset funkar inte för mig i verkliga livet. Skriva gör jag på lediga dagar, eller de dagar inte barnen bråkar om att duscha/borsta tänderna/vill inte göra sina läxor/vill inte sluta leka med kompisen – ibland kommer allt samtidigt. Så man får snällt dela upp alla saker i livet. T o m saker som att noppa ögonbrynen hamnar på den listan. Allt för att orka!