Ibland sitter man där och håller på att slita av sig håret i frustration.

Att få till den perfekta meningen är något som driva en till vansinne.
Iaf mig. Hjärnan är inte vad den en gång var, får kämpa ibland bara för att hitta ett ord för att uttrycka mig med skriftligt. Bara att skriva den här meningen var som att vända ut och in på mig själv.
Men man ska börja någonstans.

Upplever det som ännu värre när man skriver på en novell.

Som om det inte vore nog att hjärnan är seg och svårstartad.

Dessutom sitter herr kritiker på axeln och ifrågesätter en.
"Är det där verkligen bra nog? Valde du rätt ord nu? Herre gud, tror du det här är bra nog?"

Men har börjat lyssna på de otala tips man kan hitta på nätet.
Skriv, och låt texten vara ett tag. Sen tar du tag i den igen.
Ja, några stycken var riktigt högklassiga.