Google is my best friend
Eller nja kanske inte, men den är sannerligen en jäkel på att hitta information. Att man t o m kan söka på en text, och den letar upp ALLA språk och översätter det åt en är ju toppen. Som nu hittade jag flera italienska sidor med info som faktiskt var vettig för mig. Nej, det fanns ingen sida på svenska om italienska efternamn. Behövde välja mellan alla namn som finns, och det kan inte svensk data bistå med. Det e fakta.
Men eftersom man var lite trött då man satt där och letade som bäst efter både svenska efternamn och italienska, så fick man sina fnitterattacker som vanligt. Fick förslaget Cantarutti, och började skratta för mig själv. Herre gud, lyssna på namnet! CANTERUTTI, ruttten....rimmar det? Nej, det namnet försvann snabbt. Sen hittade man en bra sida tillslut och Angio blev bra. En kontrast mellan Luciffer (djävulens namn) och Angio (angel =ängel). Ja, jag gillade det samspelet. :-)
Sen kom vi till svenska namn och vissa gav en flashback, andra fler skrattattacker. Tex Hård, vad e det för efternamn? Det e som skapat för hån. Inte för att det är okej, men tyvärr finns det idioter där ute. Men just detta namn hördes i ett program för MÅNGA år sen. Någon kille ringde in, angav sitt namn varav programledaren svarade: "du måste vara en jävligt hård typ." Jag vet, lågvatten humor igen. Men när man sitter där 3 på natten på ens sommarlov, så är det roligt. Men att höra det varje dag...stackaren säger jag bara.
Så fick bli det namn jag valde. Aldrig hört det tidigare och tänkte klingade bra i mina öron.
Men eftersom man var lite trött då man satt där och letade som bäst efter både svenska efternamn och italienska, så fick man sina fnitterattacker som vanligt. Fick förslaget Cantarutti, och började skratta för mig själv. Herre gud, lyssna på namnet! CANTERUTTI, ruttten....rimmar det? Nej, det namnet försvann snabbt. Sen hittade man en bra sida tillslut och Angio blev bra. En kontrast mellan Luciffer (djävulens namn) och Angio (angel =ängel). Ja, jag gillade det samspelet. :-)
Sen kom vi till svenska namn och vissa gav en flashback, andra fler skrattattacker. Tex Hård, vad e det för efternamn? Det e som skapat för hån. Inte för att det är okej, men tyvärr finns det idioter där ute. Men just detta namn hördes i ett program för MÅNGA år sen. Någon kille ringde in, angav sitt namn varav programledaren svarade: "du måste vara en jävligt hård typ." Jag vet, lågvatten humor igen. Men när man sitter där 3 på natten på ens sommarlov, så är det roligt. Men att höra det varje dag...stackaren säger jag bara.
Så fick bli det namn jag valde. Aldrig hört det tidigare och tänkte klingade bra i mina öron.
Landet där allt är möjligt
Satt och diskutterade med en vän igår ang mitt problem. Jag såg framför mig rustika stenhus (tänk er Visby) i en by mitt ute i skogen. Med värme även vintertid. Där dök problemet upp, Sverige är INTE ett varmt land. Vi får 3 månader om vi har tur, sen är det kört mer eller mindre. Men kunde för allt i världen inte släppa tanken på att ha dem som svenskar. Försökte få dem båda till Italienare, men det vart ett big no no. Men när ens liv snörrar på som ett ekorrhjul, så är det svårt att ens tänka utanför ramarna.
Men mitt i diskussionen kom jag på det. De kan vara svenskar bosatta utomlands! Varför tänkte jag inte ens på det innan? Och HAN kan vara italienare, en blond en. Ja, de finns faktiskt. För att ge lite fakta, många italienare är blonda och har varit det sen, ja evigeheter tillbaka. Om jag inte minns helt fel så var italenare ljusa i hyn innan något folkslag kom in i landet och den stereotypa italienaren "skapades". För många verkar tro att just italenare SKA vara olivfärgade i hyn, mörkt hår och bruna ögon.
Men tillbaka till storyn. Så nu är det bestämt, han ska hetta Luciffer Angio och hon ska hetta Annie Eurenius. Han ska komma från en okänd by i Italien och hon från Rom. Detta är storyn till bok 2. Håller på med 4 samtidigt. Denna skriven i jag form. Så att ingen blir förvirrad mellan alla mina hopp av historier hit och dit.
Jag trivs med detta sätt. Dels för att får man idetorka på story 1, fortsätter man till story 2, får man idetorka på story 2 fortsätter man till story 3. Och så vidare till story 4. Alla skriver vi på olika sätt och viss. Jag har verkligen försökt att hålla mig till en story, men det bara går inte. Jag kan sväva iväg till dom andra och inte sluta tänk på det.
Så landet Italien förvandlades från landet omöjligt, till landet där allt är möjligt. Vännen menade något helt annat, men i mitt sinnestillstånd då jag håller på att bind ihop allt, så såg jag det komiska i det hela. Det var möjligt att det utspelar sig i Italien, hänger ni med? :-DJ jag vet, låg humor. Haha
Men mitt i diskussionen kom jag på det. De kan vara svenskar bosatta utomlands! Varför tänkte jag inte ens på det innan? Och HAN kan vara italienare, en blond en. Ja, de finns faktiskt. För att ge lite fakta, många italienare är blonda och har varit det sen, ja evigeheter tillbaka. Om jag inte minns helt fel så var italenare ljusa i hyn innan något folkslag kom in i landet och den stereotypa italienaren "skapades". För många verkar tro att just italenare SKA vara olivfärgade i hyn, mörkt hår och bruna ögon.
Men tillbaka till storyn. Så nu är det bestämt, han ska hetta Luciffer Angio och hon ska hetta Annie Eurenius. Han ska komma från en okänd by i Italien och hon från Rom. Detta är storyn till bok 2. Håller på med 4 samtidigt. Denna skriven i jag form. Så att ingen blir förvirrad mellan alla mina hopp av historier hit och dit.
Jag trivs med detta sätt. Dels för att får man idetorka på story 1, fortsätter man till story 2, får man idetorka på story 2 fortsätter man till story 3. Och så vidare till story 4. Alla skriver vi på olika sätt och viss. Jag har verkligen försökt att hålla mig till en story, men det bara går inte. Jag kan sväva iväg till dom andra och inte sluta tänk på det.
Så landet Italien förvandlades från landet omöjligt, till landet där allt är möjligt. Vännen menade något helt annat, men i mitt sinnestillstånd då jag håller på att bind ihop allt, så såg jag det komiska i det hela. Det var möjligt att det utspelar sig i Italien, hänger ni med? :-DJ jag vet, låg humor. Haha
Haft en social helg
Då jag för en gångs skull varit social nu i helgen, så har jag lagt skrivadet åt sidan. Kan väl behövas, även om jag verkligen känt lusten till att skriva. Men ska försöka lägga ner lite tid även om jag är sjukt trött just nu.
I torsdags vart det 183 ord, och i fredags vart det 287. Idag lägger jag kraven på 50 minst. Har inga höga krav på min mossiga hjärna idag. :-)
I torsdags vart det 183 ord, och i fredags vart det 287. Idag lägger jag kraven på 50 minst. Har inga höga krav på min mossiga hjärna idag. :-)
Hur allt började
I mellanstadiet brukade en bibliotikarie komma lite då och då till skolan under varje läsår och prata om böcker och ibland berätta sagor. Jag älskade de stunderna. En dag kom någon författare vars efternamn jag inte kommer ihåg, men jag minns att han pratade så inlevande om sina böcker som han skrivit att jag satt där helt fängslad. Samtidigt som han målade upp en scen framför mig med alla möjliga färger på tavlan. Bara att se hela historien växa fram där på tavlan, var helt...jag var mållös då som 12 åring. Han bad oss titta på tavlan och hitta på en ny historia av bilden. Jag satt och tänkte länge innan jag kom på en historia. Jag skulle göra en bilderbok! Och varje sida skulle innehålla några rader bara. Det blev en kort historia om en pojkes dag ute när han fiskade. Jag var så inne i mitt arbete att jag inte la märke till något runomkring mig. Vid lektionens slut, tittade jag upp och möte han som satt framför mig. Kollade vad han gjorde och han gjorde precis det jag gjorde! Notera att jag satt bakom honom och endast skulle se hans rygg, varför han kollade bak på mig var ganska uppenbart. Fick vid lektionen slut det bekräftat av lärarna, de sa att jag hade gjort ett EGET och fint jobb, och Han fick kritik för att han härmat någon. Då vi två var de enda som gjort bildböcker så vart det väl ganska så uppenbart vem han härmat.
Det dröjde inte länge förrän, de skulle ha en novelltävling i skolan. Jag hade fått blodad tand, och ville vara med. En kompis jag hade då, ville jobba tillsammans med mig och jag tyckte bara det vore kul att bolla ideerna med någon. Sagt och gjort, så hade jag en partnet. Första rasten kom och jag frågade om vi kunde stanna inne och få fram karaktärer och en historia. Eller mer en mind map av själva historien. Hon orkade inte och sprang och sa att jag gärna fick börja. Kanske ska lägga till att detta arbete fick göras på raster och efter skolan, så tiden fanns inte för oss annars att jobba på den. Jag väntade i två dagar, hela tiden var det "nej jag orkar inte nu.", så tillslut började jag på egen hand och sa det med. Hon sa bara mmm och fortsatte att ha sina raster. Försökte få med henne under en rast, men hon vägrade. Orkade inte, ville leka istället på rasten eller något sånt. Så började skriva. En dag när det gått flera veckor och jag hade suttit inne VARJE rast och arbetat på den, kommer hon in. "Nu är jag beredd att arbeta på den. Hur långt har du hunnit?" Hon visste att jag var inne på sida 30, hade sett henne titta på det när jag var ute på en luftpaus. Hon brukade spela sådär. Var dum nog att tro att man gick på det där spelet.
Sa åt henne att hitta på en egen historia, då hon knappast varit delaktig(då jag sagt det varje gång att jag skrev lite varje dag). Hon vart paff och påstod att jag inte kunde göra så mot henne, hon skulle aldrig hinna nu. Hur skulle hon hinna med mig på en vecka då om jag väntat in henne?? Hon pratade inte me mig på flera dagar, och jag inte med henne. Men vi blev vänner igen faktiskt. Skickade aldrig in den för en tävling, utan lätt det vara. Var för irriterad på den vännen då, kommer jag ihåg ännu idag. :-)
Det dröjde inte länge förrän, de skulle ha en novelltävling i skolan. Jag hade fått blodad tand, och ville vara med. En kompis jag hade då, ville jobba tillsammans med mig och jag tyckte bara det vore kul att bolla ideerna med någon. Sagt och gjort, så hade jag en partnet. Första rasten kom och jag frågade om vi kunde stanna inne och få fram karaktärer och en historia. Eller mer en mind map av själva historien. Hon orkade inte och sprang och sa att jag gärna fick börja. Kanske ska lägga till att detta arbete fick göras på raster och efter skolan, så tiden fanns inte för oss annars att jobba på den. Jag väntade i två dagar, hela tiden var det "nej jag orkar inte nu.", så tillslut började jag på egen hand och sa det med. Hon sa bara mmm och fortsatte att ha sina raster. Försökte få med henne under en rast, men hon vägrade. Orkade inte, ville leka istället på rasten eller något sånt. Så började skriva. En dag när det gått flera veckor och jag hade suttit inne VARJE rast och arbetat på den, kommer hon in. "Nu är jag beredd att arbeta på den. Hur långt har du hunnit?" Hon visste att jag var inne på sida 30, hade sett henne titta på det när jag var ute på en luftpaus. Hon brukade spela sådär. Var dum nog att tro att man gick på det där spelet.
Sa åt henne att hitta på en egen historia, då hon knappast varit delaktig(då jag sagt det varje gång att jag skrev lite varje dag). Hon vart paff och påstod att jag inte kunde göra så mot henne, hon skulle aldrig hinna nu. Hur skulle hon hinna med mig på en vecka då om jag väntat in henne?? Hon pratade inte me mig på flera dagar, och jag inte med henne. Men vi blev vänner igen faktiskt. Skickade aldrig in den för en tävling, utan lätt det vara. Var för irriterad på den vännen då, kommer jag ihåg ännu idag. :-)
En gammal bild från 2003, hittade ingen äldre på datorn. På den tiden då man fortfarande var ung och oförstörd. ;-)
Efter det började jag skriva regelbundet. Det var iaf så mitt skrivande började, med ett bråk och en lat fuskare. ;-) Hur upptäckte ni skrivandet?
Novellen i bilder
Ibland säger bilder mer än ord, så här kommer handlingen i form av tre bilder. Sen ska vi skriva lite. Skiter i början, som alltid är den svåraste biten. Tar mittenhandlingen istället så slipper jag alla beskrivningar till förbannelser. Det ska vara en bild, men det får inte vara för mycket. Men vad är lagom???
Kort och gott kan man säga att de här beskriver historien ganska bra. :-)
Tror jag hittat min by
Ska egentligen arbeta på numbero 1, men något ligger hela tiden och gror i ens bakhuvud. Vart story 2 ska utspela sig. Jag vill ha en liten by som finns i verkligeheten. Men efter att ha googlat och sökt så har jag kommit fram till att den stad jag söker inte finns i Sverige. Jag måste söka mig utomlands. Det finns ingen liten by med endast 1000 invånare där gamla hus är välbevarade och det är kullerstenar över vägarna och minimal turism. Söker mig vidare genom italien nu. Där måste väl ändå chansen att dessa miljöer finns. Får ändra lite i storyn, men det får bli så. På tisdag, ska jag börja skriva igen. Tack, alla engelska husjaktsprogram. Annars skulle jag inte ha hittat dessa små byar.
12 års arbete
12 års arbete är det som håller på att bearbetas. Det ska bakas ihop, och byggas ut. Förstå vilket arbete?!
Därför det tar den tid det tar. Har jag hållit på att slänga ut ideer på ett papper så länge så vill jag ha det bra gjort också. Halvbra är aldrig bra nog. Men så blir man aldrig tryckt heller. Endast det bästa dugger då.
Därför det tar den tid det tar. Har jag hållit på att slänga ut ideer på ett papper så länge så vill jag ha det bra gjort också. Halvbra är aldrig bra nog. Men så blir man aldrig tryckt heller. Endast det bästa dugger då.
Jag vet inte vad jag gör för konstigt. Haha. Men bjuder på den iaf. Så att ni fattar. Papper och penna var med redan då. Här låg jag i syrrans gamla lägenhet och skrev. Ingen har fått läsa de där anteckningarna av en anledning. De är inte färdiga än. Som färdigt kommer de få läsa igenom. Men innan dess är det BIG NO NO.
Tar en funderar paus
Jag har inte ens orkat skriva något på novellen. Mer rättningar, eller skriva på ett lika jobbigt kapitel 2. Det är ett enda stort pysslande med dessa två kapitel. Blir som sagt lättare på kapitel 3 och fyra. Där är det en röd tråd och jag behöver bara få över det från papper till datorn. Kanska tar en stund efter att jag duschat och småplockat lite. We will see! Får se hur pigg skalleknoppen är. Kapitel 1, tar vi tag i imorgon. Då har jag fått grubbla lite på hur det ska vara. Fem dagar, mer exakt. Låta det vara för att kunna se klart på det sen igen. Behövs nog. Tills dess, läser jag lite annat och funderar på hur det ska byggas upp. Bara ibland sådär. För helt kan jag inte släppa den.....
Eller så var vi inte alls klara
Fick ett omdöme på "Orientens fantomtjuv" och den fick några punkter påpekade. Några så självklara att jag borde ha upptäckt dem själv. Några för mig nya. Men jag vet precis vad som ska hända, och hur alla karaktärer fungerar och reagerar vid olika situationer. Så genomarbetad är den i huvudet. Så gör jag en miss, så kan jag läsa genom raderna. Men det kan inte andra läsare som inte är lika insatta. Med det i huvudet, så ska jag sätta mig ner på måndag igen. Så med det i åtanke måste jag börja arbeta på den igen. Men ska innan dess skriva ner kapitel 2 innan jag tar tag i redigeringen igen. Behöver skriva lite av lust igen innan jag tar tag i skitjobbet, eller vad man nu ska kalla redigeringen. So here we go again. Men jag vet iaf vart jag ska vänta mig för att få den slutgiltiga läsningen. Tanken är att en lektör ska gå igenom det hela(vilket hon är). Kosta vad det kosta vill. På något sätt ska jag få ihop pengarna. Jag ska bli tryckt en vacker dag, även om det dröjer 10 år innan jag kommer ditt. Det får ta den tid det tar, även om jag saknar tålamod när jag verkligen brinner för något. Även om jag hoppas att det går fortare än så. Skam den som ger sig. :-)
Jobbar på bilden
Eftersom man ÄNTLIGEN, har kommit igång med den blivande romanen. Så har jag börjat leta bilder och försökt få den som jag vill. Att få den precis som jag vill, kommer aldrig gå. Det vet jag. Jag tänker inte hyra en kläning a la Viktoriansk och åka till världens ände för att fota. Just ja, vi glömde den manliga modellen.
Så får trixa med de bilder som finns, och iaf få med det viktigaste. Två händer som håller hand. Och i olika hudfärger dessutom, Händerna ska inte vara hårt ihop, utan lite löst så att det ser ut som om de motvilligt måste gå ifrån varandra. Att hitta den bilden var INTE lätt.
På god väg, nu ska jag bara försöka liska ut hur man gör bakgrunden dimmig, men händerna klara.
Använder paint.net, då jag inte har cashen som krävs för att kunna köpa photoshop som alla höjer till höjderna. Men Googlar, så ska man väl hitta någon som tipsar hur man gör. Det MESTA finns på internet. Inte allt tyvärr. Det har jag lärt mig den hårda vägen. MEn jag ger int upp för det. Någon dag ska det jag letar efter, komma upp för försäljnig. Även om jag behöver vänta 10 år till. Men skammen den som ger sig!
Så får trixa med de bilder som finns, och iaf få med det viktigaste. Två händer som håller hand. Och i olika hudfärger dessutom, Händerna ska inte vara hårt ihop, utan lite löst så att det ser ut som om de motvilligt måste gå ifrån varandra. Att hitta den bilden var INTE lätt.
På god väg, nu ska jag bara försöka liska ut hur man gör bakgrunden dimmig, men händerna klara.
Använder paint.net, då jag inte har cashen som krävs för att kunna köpa photoshop som alla höjer till höjderna. Men Googlar, så ska man väl hitta någon som tipsar hur man gör. Det MESTA finns på internet. Inte allt tyvärr. Det har jag lärt mig den hårda vägen. MEn jag ger int upp för det. Någon dag ska det jag letar efter, komma upp för försäljnig. Även om jag behöver vänta 10 år till. Men skammen den som ger sig!
Är denna jag håller på att fixa om lite. Färgen är borttagen. MEN bakgrunden måste bluras, så att inte byxorna syns. Det är helt enklelt fel tidsmässigt. Jag har börjat med att ta bort färgen iaf, det är en början, nu återstår resten. Ny börjare som man är.
Kapitel 1 är klart
Nu återstår bara sisådär minst 20 till. Vet inte hur många kapitel 180 sidor blir, men det lär jag väl få se i slutändan. Men jag har äntligen kommit ur skrivkrampen. Har försökt skriva något annat än grovmallar hela sommarn, men har verkligen inte gått. Nu är ett första utkast uppe för bedömning. Spännande och livrädd samtidigt vad folk ska säga. :-/ Men behöver kritik.
Håller den röda tråden? Håller den måtet? Språkmässigt? Grammatiken? Får man en bild uppmålad? Vad får de för bild av karaktärerna, i detta första kapitlet?
Många frågor. Ikväll startar vi på kapitel 2, om jag e vaken då. Har inte sovit en blund inatt, så risken är att jag faktiskt inte orkar hålla ögonen uppe. Men ska göra ett försök iaf.
Men nu ska vi fira. En stor liter cola och nåt gott till det. Kapitel 1, blev ÄNTLIGEN klart. Lovade mig själv det igår, då ska jag få det för att jag varit så duktig. :-)
Groven e färdig till Förhäxad
Det tog tid, men groven är klar. Nu har jag den ute ur skallen, så att jag fritt kan arbeta med " Orientens fantomtjuv". Behövs om inte annat. Början, intrigen, och allt i sin helhet e på plats. T o m slutet kom in. Sen måste den finputsas. Men det gör jag inte förrän projekt ett är klart. Så är det. Något måste bli klart någon gång, även om jag hela tiden blir bombaderad av nya ideer.
Väl hemma.
"Hur gammal e hon?"
"Jag vet inte faktiskt."
"Kommer du bli gammal?" Osäker.
L stannade upp.
"Ja, det får vi hoppas."
Notera, detta är verkligen grovt skrivet. Skriver aldrig känslor, intryck och hela namn då. Allt är en enda lång förkortning, kanske man ska kalla det.
"Hur gammal e hon?"
"Jag vet inte faktiskt."
"Kommer du bli gammal?" Osäker.
L stannade upp.
"Ja, det får vi hoppas."
Notera, detta är verkligen grovt skrivet. Skriver aldrig känslor, intryck och hela namn då. Allt är en enda lång förkortning, kanske man ska kalla det.
Historiska miljöer
Det är inte en slump att en majoritet av alla ideer jag har, utspelar sig i historiska miljöer. Av alla 80 nu som är nedskrivna i grovmall som jag kallar det, så är endast 3 i nutid. Av de 5 som jag arbetar på just nu, så är endast en i nutid. Jag har alltid varit historie intresserad. Så kanske därför det lätt blir så.
Detta hus har bla fått bli en del av min nutidshistoria, då jag ändå trotts detta tema vill ha in nåt gammalt. På någo sätt känns det som med design. Det gamla symboliserar värme, det nya det sterila. Vet inte varifrån jag fått den ideen. Men så länge det inte förstör mitt skapande så får det vara.
Detta hus har bla fått bli en del av min nutidshistoria, då jag ändå trotts detta tema vill ha in nåt gammalt. På någo sätt känns det som med design. Det gamla symboliserar värme, det nya det sterila. Vet inte varifrån jag fått den ideen. Men så länge det inte förstör mitt skapande så får det vara.
Jag har en bild i huvudet
Jag vet inte om det bara är jag som tänker i dessa banor, men en boks framsida ska avslöja vad en bok handlar om. Eller man ska på något sätt få en hum om det. Och som för skoljs skull satt jag och tänkte på hur jag skulle vilja ha bokomslaget till "Orientens fantomtjuv". Bilden har varit uppe tidigare här i bloggen, men den är värd att upprepas. Tänk er denna bild:
Två människor på väg åt två olika håll. Håller i varandra in till det sista. Så som riktigt kära gör, man vill verkligen inte släppa taget. Hon med grädvitt hy, och han lätt chockladbrun. Självklart utan regn. Bakom dem hänger ett transparent tyg från toppen av boken, som slutar precis vid bokens nedre del. Den är cerise färgad och kantad av guldbroderier. Vinden fångar lätt den nedre delen av tyget. Bakom tyget spelas en scen upp i beiga färger. Lerhus, folk som går i indiska kläder. Lätt suddigt, allt för att man ska fokusera på händerna och tyget.
Det vissar inte bara lätt handligen av boken, utan skulle även bli en vacker bild.
Texten omstruktureras
1 mening om dagen som min gamla lärare sa till mig, eller 20 minuter om dagen om man läser på andra skrivforum, spelar ingen roll. Minimum för skrivandet ligger just nu på 1 mening. Får jag till ett stycke om dagen är jag nöjd. Även om jag önskade att jag kunde vara lika duktig och skriva en sida om dagen som så många andra gör, så inser jag mina begränsningar. Kvalitet går före kvantitet!
Att jämför sig själv med andra, är som att slakta sig själv. Vi har alla olika förutsättningar. Min är tiden. Barnen kräver sin tid och uppmärksamhet. Sen efter det fungerar tankeförmågan inte så länge till. Har jag tur, kommer deras pappa hem och avlastar en. Men de tillfällena är så sällsynta att de är nästintill....utrotningshotade eller vad man nu ska kalla det?!
Igår såg jag min chans i tvättstugan. Vart 25 minuter totalt där. Jag är nöjd. Stycke fyra avklarat, fem halvt färdig. Eller vart det klart? På slutet vart jag för trött, för att ens få ihop allt. Hjärnkontoret hade lagt ner, klockan var tio. Hade jag haft tillgång till en dator i tvättstugan, hade det gått så oerhört mycket enklare. För urpsrungstexten är inte densamma som den nya. Tvärtom är vissa stycken indelade och och vissa meningar är borttagna. Men jag tycker att det blivit bättre, även om det kommer bli lite jobb att väva ihop alla stycken. Tidigare var det 6 stycken, nu 12 än så länge. Sista stycket har fått hoppa upp en bit, och så håller allt på just nu. Lite möblerande för att få en bättre bild. Från dåtid till nutid, istället för en massa hoppande fram och tillbaka.
Att jämför sig själv med andra, är som att slakta sig själv. Vi har alla olika förutsättningar. Min är tiden. Barnen kräver sin tid och uppmärksamhet. Sen efter det fungerar tankeförmågan inte så länge till. Har jag tur, kommer deras pappa hem och avlastar en. Men de tillfällena är så sällsynta att de är nästintill....utrotningshotade eller vad man nu ska kalla det?!
Igår såg jag min chans i tvättstugan. Vart 25 minuter totalt där. Jag är nöjd. Stycke fyra avklarat, fem halvt färdig. Eller vart det klart? På slutet vart jag för trött, för att ens få ihop allt. Hjärnkontoret hade lagt ner, klockan var tio. Hade jag haft tillgång till en dator i tvättstugan, hade det gått så oerhört mycket enklare. För urpsrungstexten är inte densamma som den nya. Tvärtom är vissa stycken indelade och och vissa meningar är borttagna. Men jag tycker att det blivit bättre, även om det kommer bli lite jobb att väva ihop alla stycken. Tidigare var det 6 stycken, nu 12 än så länge. Sista stycket har fått hoppa upp en bit, och så håller allt på just nu. Lite möblerande för att få en bättre bild. Från dåtid till nutid, istället för en massa hoppande fram och tillbaka.
Det går framåt
Efter att i flera veckor endast läst böcker och mera böcker för att försöka råda bot på den skrivtorka man led av, så tycks det äntligen ha släppt. Igår fick jag tre stycken färdiga till perfektionism, och idag är jag på stycke 4. Ska Påbörja stycke 5 på kvällen. Totalt är det 11 styckes indelningar. För trotts allt måste jag söka arbete också.
Men risken för att jag är nöjd när alla 11 stycken är färdiga är minimal. Då kommer jag gå igenom den en sista gång, leta efter brister. Är milön rätt beskriven, personerna? Berättar jag i rätt form? Så att jag inte skriver hade när jag skriver om nutid exempelvis. Finns den röda tråden där? Och låter det bra sluterligen, för vill inte att det blir för smörigt eller torrt. Vem kunde tro att redigering kunde ta sååån tid?!?!
Men snart är vi klara med del 1, om vi slipper mer torkningar. :-) Ett stycke om dagen för att inte jaga fram den igen börjar vi med som minimum. Allt som behövdes var ett Walt Disney citat:
Men risken för att jag är nöjd när alla 11 stycken är färdiga är minimal. Då kommer jag gå igenom den en sista gång, leta efter brister. Är milön rätt beskriven, personerna? Berättar jag i rätt form? Så att jag inte skriver hade när jag skriver om nutid exempelvis. Finns den röda tråden där? Och låter det bra sluterligen, för vill inte att det blir för smörigt eller torrt. Vem kunde tro att redigering kunde ta sååån tid?!?!
Men snart är vi klara med del 1, om vi slipper mer torkningar. :-) Ett stycke om dagen för att inte jaga fram den igen börjar vi med som minimum. Allt som behövdes var ett Walt Disney citat:
“If you can visualize it, if you can dream it, there’s some way to do it.”
Försöker
Sitter just nu på balkongen och försöker skapa en tanke till ett stycke.
Men med ett barn som går runt med svullna röda ögon och ser allmänt hängig ut, och en annan hos grannen så är väl inte koncentrationen den bästa. Dessutom 3 killar här som leker i poolen, och har allmänt kul. Så är väl inte så konstigt att man har svårt att tänka klart och gå in totalt i historien och karaktären. Men skammen den som ger sig. Ikväll tar vi redigering om hjärnan funkar än. Förkylning på g, och känner mig allmänt hängig. Wish me luck!
Men med ett barn som går runt med svullna röda ögon och ser allmänt hängig ut, och en annan hos grannen så är väl inte koncentrationen den bästa. Dessutom 3 killar här som leker i poolen, och har allmänt kul. Så är väl inte så konstigt att man har svårt att tänka klart och gå in totalt i historien och karaktären. Men skammen den som ger sig. Ikväll tar vi redigering om hjärnan funkar än. Förkylning på g, och känner mig allmänt hängig. Wish me luck!
Som en blixt från klar ovan
Har varit bort nu i några dagar, men har haft fullt upp. Sen däckade en efter en här hemma i magsjuka. Då är det inte så mycket att göra. Bara ta det lungt och städa på diverse ställen där olyckor skett.
Igår sjuknade jag in, och blev helt sängliggande och det enda jag orkade gör var att zappa mellan tv kanalerna.
Mitt i allt kom en dokumentär om fäktningens historia, där jag fastnade. Tro det eller jag så fick jag en ny ide därifrån, och har hållit på att bearbeta grundideen nu hela morgonen. Ska skriva ner det så fort jag fått i mig lite dricka och mossad banan som är dagens frukost.
Men nej, historien handlar inte om fäktning, tro det eller ej.
Men det handlar om samma tid som värjor började användas av allmänheten.
Igår sjuknade jag in, och blev helt sängliggande och det enda jag orkade gör var att zappa mellan tv kanalerna.
Mitt i allt kom en dokumentär om fäktningens historia, där jag fastnade. Tro det eller jag så fick jag en ny ide därifrån, och har hållit på att bearbeta grundideen nu hela morgonen. Ska skriva ner det så fort jag fått i mig lite dricka och mossad banan som är dagens frukost.
Men nej, historien handlar inte om fäktning, tro det eller ej.
Men det handlar om samma tid som värjor började användas av allmänheten.
vagt? dunkel? Diffus? otydlig?
Tänkte skriva vagt, i val av ord. MEN så kom hjärnspöket upp och helt plötsligt så vart utbudet av ordval så mycket större. Idag har inte uttrycken varit problem, utan just vilket ord är bäst?
Hur kan man uttrycka nervös annorlunda? Svag? Liten? Ynklig? Alla ord mättes med sina synonymer. Allt vägdes på en guldvåg. Vilket ord förmedlade bäst vad jag vill framföra?
Hur kan man uttrycka nervös annorlunda? Svag? Liten? Ynklig? Alla ord mättes med sina synonymer. Allt vägdes på en guldvåg. Vilket ord förmedlade bäst vad jag vill framföra?
Veckan som varit
Veckan som varit har inte direkt ur skrivandets synvinkel bjudit på något extra.
Jag har fastnat på "Förhäxad" och försöker få till ett slut efter knorren.
Jag är ingen mästare på slut. skulle jag kunna välja skulle jag kunna dra ut på sluten i all evighet.
Men samtidigt vet jag av mig att ett segt slut, dödar både en bok och en film.
Så slutet måste bli bra! Eller mer än bra!
Ska de leva lycklig? Nej tråkigt med ett lamt. "så levde de lyckliga i alla sina dar" slut. Dessutom känns det som om det är för mindre barn. Vilket min historia inte är.
Ska mormoderna som de alla antar är döda, återvända?
Ja, det sista funderar jag på att ta in. Under en häxmässa, kommer hon dyka upp.
Överprästinnan, återvänder efter år undangömd för att i väcka människornas misstänksamhet.
En tant som redan 20 år tidigare var 60 kan inte fortsätta att leva enligt människors ideer. Hon är redan anklagad häxa och hennes höga ålder skulle väcka misstankar mot familjen.
Ja, så får det bli. Nu måste jag hitta ett slut utifrån det. Vilka problem man kan ha. :-)
Jag har fastnat på "Förhäxad" och försöker få till ett slut efter knorren.
Jag är ingen mästare på slut. skulle jag kunna välja skulle jag kunna dra ut på sluten i all evighet.
Men samtidigt vet jag av mig att ett segt slut, dödar både en bok och en film.
Så slutet måste bli bra! Eller mer än bra!
Ska de leva lycklig? Nej tråkigt med ett lamt. "så levde de lyckliga i alla sina dar" slut. Dessutom känns det som om det är för mindre barn. Vilket min historia inte är.
Ska mormoderna som de alla antar är döda, återvända?
Ja, det sista funderar jag på att ta in. Under en häxmässa, kommer hon dyka upp.
Överprästinnan, återvänder efter år undangömd för att i väcka människornas misstänksamhet.
En tant som redan 20 år tidigare var 60 kan inte fortsätta att leva enligt människors ideer. Hon är redan anklagad häxa och hennes höga ålder skulle väcka misstankar mot familjen.
Ja, så får det bli. Nu måste jag hitta ett slut utifrån det. Vilka problem man kan ha. :-)
