1 mening om dagen som min gamla lärare sa till mig, eller 20 minuter om dagen om man läser på andra skrivforum, spelar ingen roll. Minimum för skrivandet ligger just nu på 1 mening. Får jag till ett stycke om dagen är jag nöjd. Även om jag önskade att jag kunde vara lika duktig och skriva en sida om dagen som så många andra gör, så inser jag mina begränsningar. Kvalitet går före kvantitet!

Att jämför sig själv med andra, är som att slakta sig själv. Vi har alla olika förutsättningar. Min är tiden. Barnen kräver sin tid och uppmärksamhet. Sen efter det fungerar tankeförmågan  inte så länge till. Har jag tur, kommer deras pappa hem och avlastar en. Men de tillfällena är så sällsynta att de är nästintill....utrotningshotade eller vad man nu ska kalla det?!

Igår såg jag min chans i tvättstugan.  Vart 25 minuter totalt där. Jag är nöjd. Stycke fyra avklarat, fem halvt färdig. Eller vart det klart? På slutet vart jag för trött, för att ens få ihop allt. Hjärnkontoret hade lagt ner, klockan var tio. Hade jag haft tillgång till en dator i tvättstugan, hade det gått så oerhört mycket enklare. För urpsrungstexten är inte densamma som den nya. Tvärtom är vissa stycken indelade och och vissa meningar är borttagna. Men jag tycker att det blivit bättre, även om det kommer bli lite jobb att väva ihop alla stycken. Tidigare var det 6 stycken, nu 12 än så länge. Sista stycket har fått hoppa upp en bit, och så håller allt på just nu. Lite möblerande för att få en bättre bild. Från dåtid till nutid, istället för en massa hoppande fram och tillbaka.