Storyn godkänd
Ja, nog skriver jag hann jag tänka. Men det är inga barnberättelser. Så fick ta projektet jag planerar skriva på nu till Nano till nattningen. Dock lite censurerad.Men den vart godkänd ur en snart 11-årig tjejs synvinkel. Kändes skönt att historien höll. Har många gånger tyckt att demoner och sånt går inte att skriva om. Får nog tänka om.
Britt-Marie var här av Fredrik Backman
Förlag: Pocket Förlaget
Men när byns ungdomslag behöver en tränare så desperat att de till slut är redo att ge jobbet till vem som helst, då bryr de sig inte om petitesser som att hon absolut inte vill ha det. När Britt-Marie dessutom blir utbjuden på dejt av en polis och bryter handen i ett solarium finns det ingen återvändo.
Förra helgen plottade jag
Förra helgen förberedde jag inför Nanowrimo. För första gången någonsin . Kanske är det något bra, att det skrivande jag planerar faktiskt blir av. Slippa fundera på var jag ska börja och var jag ska sluta. Bara fokusera på skrivandet. Få till orden.
Och ett antal koppar senare
Saker min son behöver veta om världen av Fredrik Backman
Sidor: 202 sidor
Förlag: Månpocket
Boken är en humoristisk handbok om kunskaper som författaren anser att hans son behöver veta om världen. Såsom vad som hände med hans sjungande giraff, om ikea och toaletter.
MEN jag vet inte om jag skulle rekommendera den för en som inte har barn. Tror att det är det som är själva grejen. Igenkännande faktorer när man har småbarn. Alla utmaningar det innebär.
Stephenie Meyers nya bok
Det kan knappast ha ungått någon att Stephenie Meyer nyligen släppte en ny bok till glädje för alla Twilight fan (inklusive jag). Sen att det vändes till besvikelse för andra är en annan femma. På forum har boken ifrågesatts t o m. Boken anklagas för att bara ha bytt namn på karaktärerna, inget är omskrivet. Det är bara ett sätt att ytterligare tjäna pengar på serien. Vad hände med dottern? Med Bella? Med Edward? Och Jakob? Återstår att se om det någon gång i framtiden kommer en fortsättning så att man man får svar på dessa frågor. En sak vet jag helt säkert, och det är att jag ska försöka få råd att köpa den. Varför?
Tanken har slagit mig efter att ha läst några kommentarer på nätet om boken, att hon kanske vill få igång en diskussion om de traditionella könsrollerna?! Även i böckernas värld, precis som i verkliga livet (tyvärr), förväntas mannen ha rollen som maskulin – stark och beskyddande. Är man inte den där hjälpande handen i en nödsituation, är man inte man nog. Ni har nog alla hört uttrycket: ”Är du man, eller mus?!”. För ingen vill ju vara musen. Det är inte fint att vara feg som man. Inte socialt acceptabelt inom många kretsar. Samma sak gäller kvinnans roll. Kvinnan förväntas vara feminin. Ta hand om sig själv, vara moderlig, ha kontakt med sina känslor och skör. Bella bryter några regler där, men feminin är hon.
Ett exempel ur verkliga livet:
Ett par bor ihop, en man och kvinna denna gång. Var hamnar kvinnan oftast när de flyttar ihop? Jo, nämligen i köket, städar och tar hand om hushållet. Och senare även om barnen till största del. En traditionell roll som fortfarande tycks leva vidare i vårt samhälle. Mannen fixar det praktiska med bilen, det som går sönder hemma, monterar ihop ikea möbler mm. Invanda roller som de flesta tycks följa. Det är där Bella bryter LITE. Hon får tag i de där motorcrossarna och ber Jacob om hjälp att fixa dem. Hon lever på adrelin kickar ett tag. Ett drag som drar mer åt det maskulina hållet.
Nu kommer det intressanta. Iaf ur författar synvinkel och för oss som tror på/kör genus. Rätten att få vara sig själv, oavsett kön. Vad händer om Bella och Edward blir den mänskliga svagare människan som behöver skyddas, medan Bella blir den överbeskyddande och starka vampyren?
Har en liten aning. Då rollerna var smått som det i ”Beuatiful Creatures”. Han en vilsen människa som i närheten av det övernaturliga bara vart en svag kille. Hon stark med magiska krafter. Hon kunde få hans hjärta att stanna med en kyss. Hur mycket han än ville skydda henne från de onda på hennes sida, så hade han ingen chans. Han var inte stark nog. Ett drag som inte ses som manligt i vårt sjukt förvridna samhälle.
Skriva varje dag
Om det är något man får höra/läsa så gott som nästan vid varje tillfälle, är att man ska skriva varje dag oavsett! Skriver man varje dag, blir man garanterat bättre. För alla har 20 minuter att avse. Det är iaf vad folk tycks tro. Det blir ännu ett måste i ens redan lååånga lista på måsten. Ännu ett stressmoment att hinna med. Det i sig kan bli en stress som gör att man inte får fingret ur röven, eller prestigekraven sätter käpp i hjulet. Inte ett ord kommer fram. Vill man åstadkomma något får man snällt sätta 30 minuter minst om dagen, sägs det. Att det innebär att sätta klockan på ringning 40 minuter tidigare för att få tiden att räcka till skiter jag fullständigt i. Jag måste orka jobba skift för att sen komma hem (kommunalt) och göra mat, diska för hand då vi inte har någon maskin, hjälpa barnen med läaxorna varje dag, duscha själv. Tjatta på att barnen ska ducha. Vips är klockan 20 och jag ska upp om 6½ timme varannan vecka. Varannan vecka kommer jag hem vid midnatt från jobbet. Så det tipset funkar inte för mig i verkliga livet. Skriva gör jag på lediga dagar, eller de dagar inte barnen bråkar om att duscha/borsta tänderna/vill inte göra sina läxor/vill inte sluta leka med kompisen – ibland kommer allt samtidigt. Så man får snällt dela upp alla saker i livet. T o m saker som att noppa ögonbrynen hamnar på den listan. Allt för att orka!