Försöker
Sitter just nu på balkongen och försöker skapa en tanke till ett stycke.
Men med ett barn som går runt med svullna röda ögon och ser allmänt hängig ut, och en annan hos grannen så är väl inte koncentrationen den bästa. Dessutom 3 killar här som leker i poolen, och har allmänt kul. Så är väl inte så konstigt att man har svårt att tänka klart och gå in totalt i historien och karaktären. Men skammen den som ger sig. Ikväll tar vi redigering om hjärnan funkar än. Förkylning på g, och känner mig allmänt hängig. Wish me luck!
Men med ett barn som går runt med svullna röda ögon och ser allmänt hängig ut, och en annan hos grannen så är väl inte koncentrationen den bästa. Dessutom 3 killar här som leker i poolen, och har allmänt kul. Så är väl inte så konstigt att man har svårt att tänka klart och gå in totalt i historien och karaktären. Men skammen den som ger sig. Ikväll tar vi redigering om hjärnan funkar än. Förkylning på g, och känner mig allmänt hängig. Wish me luck!
Som en blixt från klar ovan
Har varit bort nu i några dagar, men har haft fullt upp. Sen däckade en efter en här hemma i magsjuka. Då är det inte så mycket att göra. Bara ta det lungt och städa på diverse ställen där olyckor skett.
Igår sjuknade jag in, och blev helt sängliggande och det enda jag orkade gör var att zappa mellan tv kanalerna.
Mitt i allt kom en dokumentär om fäktningens historia, där jag fastnade. Tro det eller jag så fick jag en ny ide därifrån, och har hållit på att bearbeta grundideen nu hela morgonen. Ska skriva ner det så fort jag fått i mig lite dricka och mossad banan som är dagens frukost.
Men nej, historien handlar inte om fäktning, tro det eller ej.
Men det handlar om samma tid som värjor började användas av allmänheten.
Igår sjuknade jag in, och blev helt sängliggande och det enda jag orkade gör var att zappa mellan tv kanalerna.
Mitt i allt kom en dokumentär om fäktningens historia, där jag fastnade. Tro det eller jag så fick jag en ny ide därifrån, och har hållit på att bearbeta grundideen nu hela morgonen. Ska skriva ner det så fort jag fått i mig lite dricka och mossad banan som är dagens frukost.
Men nej, historien handlar inte om fäktning, tro det eller ej.
Men det handlar om samma tid som värjor började användas av allmänheten.
vagt? dunkel? Diffus? otydlig?
Tänkte skriva vagt, i val av ord. MEN så kom hjärnspöket upp och helt plötsligt så vart utbudet av ordval så mycket större. Idag har inte uttrycken varit problem, utan just vilket ord är bäst?
Hur kan man uttrycka nervös annorlunda? Svag? Liten? Ynklig? Alla ord mättes med sina synonymer. Allt vägdes på en guldvåg. Vilket ord förmedlade bäst vad jag vill framföra?
Hur kan man uttrycka nervös annorlunda? Svag? Liten? Ynklig? Alla ord mättes med sina synonymer. Allt vägdes på en guldvåg. Vilket ord förmedlade bäst vad jag vill framföra?
Utrustningen hänger med även till tvättstugan
Den ligger på sängkanten om nätterna, när jag badar bredvid mig på badkarskanten. Och även till tvättstugan får den hänga med. Den är med andra ord med överallt! I väskan till stan, i väskan till stranden. Min eviga följeslagare. Som småbarnsförälder får man ta tillvara på den tid man har. Hinner jag skriva ner en rad mellan maskinerna är jag glad. Får jag ner en hel sida är jag helt lyrisk. Det krävs inte mycket för att göra mig glad.
Lägger schema
Sitter här och lägger ett livsschema. Ja, ni läste rätt!
Det finns så mycket man vill ha in i ens liv, men det känns som om tiden inte räcker till.
Så varje dag ska minst 30 minuters träning om dagen, skrivstund 50 minuter, jobbsök 1½, städning, umgänge. Mellan allt detta ska alla måste som matlagning och sånt basic in dessutom.
Så nu kommer jag kunna skriva 50 minuter om dagen, förutom på torsdagar då jag tagit bort den. Det fick bli min städardag helt enkelt. Nu gör jag som proffsen säger, lägger in schemalagd tid till skrivning. Får se om man blir bättre och effektivare av det eller inte. Återstår att se. Måndag börjar mitt mer effektiva liv, från alla håll.
Det finns så mycket man vill ha in i ens liv, men det känns som om tiden inte räcker till.
Så varje dag ska minst 30 minuters träning om dagen, skrivstund 50 minuter, jobbsök 1½, städning, umgänge. Mellan allt detta ska alla måste som matlagning och sånt basic in dessutom.
Så nu kommer jag kunna skriva 50 minuter om dagen, förutom på torsdagar då jag tagit bort den. Det fick bli min städardag helt enkelt. Nu gör jag som proffsen säger, lägger in schemalagd tid till skrivning. Får se om man blir bättre och effektivare av det eller inte. Återstår att se. Måndag börjar mitt mer effektiva liv, från alla håll.
Veckan som varit
Veckan som varit har inte direkt ur skrivandets synvinkel bjudit på något extra.
Jag har fastnat på "Förhäxad" och försöker få till ett slut efter knorren.
Jag är ingen mästare på slut. skulle jag kunna välja skulle jag kunna dra ut på sluten i all evighet.
Men samtidigt vet jag av mig att ett segt slut, dödar både en bok och en film.
Så slutet måste bli bra! Eller mer än bra!
Ska de leva lycklig? Nej tråkigt med ett lamt. "så levde de lyckliga i alla sina dar" slut. Dessutom känns det som om det är för mindre barn. Vilket min historia inte är.
Ska mormoderna som de alla antar är döda, återvända?
Ja, det sista funderar jag på att ta in. Under en häxmässa, kommer hon dyka upp.
Överprästinnan, återvänder efter år undangömd för att i väcka människornas misstänksamhet.
En tant som redan 20 år tidigare var 60 kan inte fortsätta att leva enligt människors ideer. Hon är redan anklagad häxa och hennes höga ålder skulle väcka misstankar mot familjen.
Ja, så får det bli. Nu måste jag hitta ett slut utifrån det. Vilka problem man kan ha. :-)
Jag har fastnat på "Förhäxad" och försöker få till ett slut efter knorren.
Jag är ingen mästare på slut. skulle jag kunna välja skulle jag kunna dra ut på sluten i all evighet.
Men samtidigt vet jag av mig att ett segt slut, dödar både en bok och en film.
Så slutet måste bli bra! Eller mer än bra!
Ska de leva lycklig? Nej tråkigt med ett lamt. "så levde de lyckliga i alla sina dar" slut. Dessutom känns det som om det är för mindre barn. Vilket min historia inte är.
Ska mormoderna som de alla antar är döda, återvända?
Ja, det sista funderar jag på att ta in. Under en häxmässa, kommer hon dyka upp.
Överprästinnan, återvänder efter år undangömd för att i väcka människornas misstänksamhet.
En tant som redan 20 år tidigare var 60 kan inte fortsätta att leva enligt människors ideer. Hon är redan anklagad häxa och hennes höga ålder skulle väcka misstankar mot familjen.
Ja, så får det bli. Nu måste jag hitta ett slut utifrån det. Vilka problem man kan ha. :-)
Ego ago smygtitt
Så här kommer smygtitt två! Av ett halvfärdigt kapitel 1. Det är mörkare än vad jag brukar skriva, men ibland måste något sticka ut också. Allt kan inte följa samma tråd med kärlek och passion som huvudtema. Ibland kan man faktiskt göra en avstickare och skriva om ångest också. Vilket denna handlar om. Mer vet jag inte, men man får väl se vad det utvecklar sig till.
"Jag skulle kunna berätta om mitt liv i tre korta meningar, men livet är sällan så enkelt. Jag Föddes, jag uppfostrades, och jag levde mitt liv i väntan på döden. Tre korta punkter kan man tänka sig, men så är det sällan. Livet är fullt utav fallgropar, vindpustar och höga berg. Allt är inte en enda slätt åker där fallriskerna har minimerats och vaderats. Livet är som naturen i vildmarken, och nu är det inte djuren jag talar om. Utan omgivningen, naturen med all sin växtlighet i sig. Stenarna som lömskt lurar under mossan, lurar att få oss att halka in på fel spår. De maskerade hållen i marken är gropparna som vi då och då kommer snubbla ner i. Ibland med maximal otur, falla ner i med en hårdare duns än vad det var avsett."
Ego Ago
"Jag skulle kunna berätta om mitt liv i tre korta meningar, men livet är sällan så enkelt. Jag Föddes, jag uppfostrades, och jag levde mitt liv i väntan på döden. Tre korta punkter kan man tänka sig, men så är det sällan. Livet är fullt utav fallgropar, vindpustar och höga berg. Allt är inte en enda slätt åker där fallriskerna har minimerats och vaderats. Livet är som naturen i vildmarken, och nu är det inte djuren jag talar om. Utan omgivningen, naturen med all sin växtlighet i sig. Stenarna som lömskt lurar under mossan, lurar att få oss att halka in på fel spår. De maskerade hållen i marken är gropparna som vi då och då kommer snubbla ner i. Ibland med maximal otur, falla ner i med en hårdare duns än vad det var avsett."
Nu kommer en förtitt
Jag tänker inte lägga upp hela kapitlet då det inte är färdigt på långa vägar.
Men en sneak peak kommer ni få. Av det jag lyckats med än så länge. Strycken som jag är nöjd med.
Kapitel 1
"Bildena de alla tre hade målat upp genom de otala brev deras far och make hade skickat, och där han så bildligt hade beskrivit Indien som ett land taget ur sagornas värld och som de drömmanade hade pratat om nere i hytten i brist på annat att göra, hade i deras ögon varit ren och skär lögn. Timmarna att slå ihjäl hade varit alltför många, och deras dagdrömmande och fantasierande hade inte haft några begränsningar. Men för Isabella var synen framför henne, bättre än hennes vildaste fantasier. Men de tycktes däremot inte förstå vad det var han såg för vackert i denna stad. Allt som var målat i deras ansikten var avsky och ett alltför stort varför. Allt de kunde se var smutiga gator, även om de fortfarande var för långt bort för att få en ordentlig uppfattning om staden som skulle komma att bli deras nya hem. Men det stämde inte med deras ihop fantiserade bild, och det var det som avgjorde det hela. Domen var fälld.
Vid en första anblick skulle man inte kunna tro att dessa tre människor var av samma kött och blod. Alla såg de så olika ut att man lätt kunde ta dem för främlingar, om det inte hade varit för att de under hela resans gång hade setts i ständigt sällskap. Michael med sitt kortklippta mörkbruna hår som modet föreskrev och kastanjebruna ögon. Alla hans drag var i överlag mycket mörkare än vad som var typiskt brittiskt. Och han klädde sig också därefter, för att framhäva sin mörkhet. Till och med huden som borde var sjukligt blek, hade istället en frisk naturlig solbränna som bara var till hans fördel. Trotts sin unga ålder, hade han utvecklat en fåfänga, och medvetenhet om sitt yttre som...."
Kapitel 2
"När fartyget Britania som tillhörde en utav de bättre fartygen som korsade världens hav sluterligen la ankare, kunde han se henne klart där hon stod med klarvakna ögon, med ett fast grepp om räcket. Med långt vackert blont hår som låg i täta lockar kring hennes kropp. Där skulle det ha legat likt ett drapperi, om det inte just denna dag blåst kraftiga vindar från inlandet. Istället tog vinden tag i hennes hår som till skillnad mot dagens mode, som föreskrev eleganta håruppsättninagar, fick dansa fritt med vinden. Och allt han kunde tänka på var den grekiska gudinnan Afrodite där hon stod naken, med skummande vatten och sitt långa böljande hår som räckte ända ner till höfterna. Bara tanken på hur vinden lekte med hennes hår, väckte en avundsjuka han tidigare inte trodde sig äga. Och på råga på allt, så var han svartsjuk på självaste moder natur! Hur absurt kunde det bli? Allt han ville var att få dra fingrarna genom det där håret, som glittrade likt spunnet gund när solen träffade det med all sin kraft."
Men en sneak peak kommer ni få. Av det jag lyckats med än så länge. Strycken som jag är nöjd med.
Orientens famtomtjuv
Kapitel 1
"Bildena de alla tre hade målat upp genom de otala brev deras far och make hade skickat, och där han så bildligt hade beskrivit Indien som ett land taget ur sagornas värld och som de drömmanade hade pratat om nere i hytten i brist på annat att göra, hade i deras ögon varit ren och skär lögn. Timmarna att slå ihjäl hade varit alltför många, och deras dagdrömmande och fantasierande hade inte haft några begränsningar. Men för Isabella var synen framför henne, bättre än hennes vildaste fantasier. Men de tycktes däremot inte förstå vad det var han såg för vackert i denna stad. Allt som var målat i deras ansikten var avsky och ett alltför stort varför. Allt de kunde se var smutiga gator, även om de fortfarande var för långt bort för att få en ordentlig uppfattning om staden som skulle komma att bli deras nya hem. Men det stämde inte med deras ihop fantiserade bild, och det var det som avgjorde det hela. Domen var fälld.
Vid en första anblick skulle man inte kunna tro att dessa tre människor var av samma kött och blod. Alla såg de så olika ut att man lätt kunde ta dem för främlingar, om det inte hade varit för att de under hela resans gång hade setts i ständigt sällskap. Michael med sitt kortklippta mörkbruna hår som modet föreskrev och kastanjebruna ögon. Alla hans drag var i överlag mycket mörkare än vad som var typiskt brittiskt. Och han klädde sig också därefter, för att framhäva sin mörkhet. Till och med huden som borde var sjukligt blek, hade istället en frisk naturlig solbränna som bara var till hans fördel. Trotts sin unga ålder, hade han utvecklat en fåfänga, och medvetenhet om sitt yttre som...."
Kapitel 2
"När fartyget Britania som tillhörde en utav de bättre fartygen som korsade världens hav sluterligen la ankare, kunde han se henne klart där hon stod med klarvakna ögon, med ett fast grepp om räcket. Med långt vackert blont hår som låg i täta lockar kring hennes kropp. Där skulle det ha legat likt ett drapperi, om det inte just denna dag blåst kraftiga vindar från inlandet. Istället tog vinden tag i hennes hår som till skillnad mot dagens mode, som föreskrev eleganta håruppsättninagar, fick dansa fritt med vinden. Och allt han kunde tänka på var den grekiska gudinnan Afrodite där hon stod naken, med skummande vatten och sitt långa böljande hår som räckte ända ner till höfterna. Bara tanken på hur vinden lekte med hennes hår, väckte en avundsjuka han tidigare inte trodde sig äga. Och på råga på allt, så var han svartsjuk på självaste moder natur! Hur absurt kunde det bli? Allt han ville var att få dra fingrarna genom det där håret, som glittrade likt spunnet gund när solen träffade det med all sin kraft."
Hur låter det? All kritik är välkommen.
Åsikter med för den delen.
Åsikter med för den delen.
Jag hann faktiskt
Jag hann faktiskt med igår att skriva ner de där sidorna, trotts att ögonen sved av trötthet.
Följt av några timmars sömn. Men imed att man gick och la sig på tok för sent, så är man väl inte i det bästa skicket.
Hade gärna dragit täcket över huvudet, och sovit vidare. Men verkligheten fungerar inte riktigt så.
Bara att bita ihop och försöka ta mig igenom dagen. Skriver vidare på anteckningarna till "Förhäxad", och försöker få till den där sista slutgiltiga knorren samtidigt som öronen bultar. Men ge mig gör jag inte. Även om jag inte orkar redigera, orkar jag iaf skriva grovt. Slippa tänka på uttryck, måla upp bilder. Men något vill jag som sagt göra på den fronten och känna att det går framåt.
Lättare sagt än gjort när öronen bultar av tre barn som springer runt och runt, utkläda till prinsessor och spidermans med cowboygevär. Tjejerna skriker förtjust och ljust. Killens gevär låter. Men jag köpte det, så bara att bita ihop. Blandat med mini k-pisten som också låter. Även jag boven där. Lite hjärnkapacitet har jag iaf kvar idag. ;-) Orken är det en annan femma med. Men ska orka diska och dammsuga iaf. Det är ändå fredag. Sen skriva mera.
Följt av några timmars sömn. Men imed att man gick och la sig på tok för sent, så är man väl inte i det bästa skicket.
Hade gärna dragit täcket över huvudet, och sovit vidare. Men verkligheten fungerar inte riktigt så.
Bara att bita ihop och försöka ta mig igenom dagen. Skriver vidare på anteckningarna till "Förhäxad", och försöker få till den där sista slutgiltiga knorren samtidigt som öronen bultar. Men ge mig gör jag inte. Även om jag inte orkar redigera, orkar jag iaf skriva grovt. Slippa tänka på uttryck, måla upp bilder. Men något vill jag som sagt göra på den fronten och känna att det går framåt.
Lättare sagt än gjort när öronen bultar av tre barn som springer runt och runt, utkläda till prinsessor och spidermans med cowboygevär. Tjejerna skriker förtjust och ljust. Killens gevär låter. Men jag köpte det, så bara att bita ihop. Blandat med mini k-pisten som också låter. Även jag boven där. Lite hjärnkapacitet har jag iaf kvar idag. ;-) Orken är det en annan femma med. Men ska orka diska och dammsuga iaf. Det är ändå fredag. Sen skriva mera.
En blivande författare i arbete
Så är man igång äntligen. Barnen sover, man har ätit och känner lusten flödda.
Jag vill verkligen sätta mig ner och skriva. Inte tänka på tid och rum. Utan bara vara i nuet och forma en text som gör bilden man har i huvudet rättviss. Eller hela kapitel kommer jag knappast att skriva inatt, det kräva att jag är lite piggare än vad jag faktiskt är nu. Är sjukt trött! Ögonen går i kors! Men de sidor som jag faktiskt fått ner på papper ska ner på print.
Skulle ha börjar tidigare, men satt och redigerade inlägg på en gammal blogg.
Jag skev då för att få skriva av mig. Struntade helt i stavning och nu när jag kollar igenom den, så skäms man nästan för hur taskig stavning det vart då. En massa snubblande över tagentbordet. Så ska det absolut inte se ut.
Men nu sätter jag igång.
En blivande författare i arbete. ;-)
Men drömma kan man alltid. Sen om de en dag går i uppfyllelse är en annan sak.
Drömmar kan aldrig göra en besviken, för de är just inget annat än drömmar och mål man hoppas kunna uppnå.
Jag vill verkligen sätta mig ner och skriva. Inte tänka på tid och rum. Utan bara vara i nuet och forma en text som gör bilden man har i huvudet rättviss. Eller hela kapitel kommer jag knappast att skriva inatt, det kräva att jag är lite piggare än vad jag faktiskt är nu. Är sjukt trött! Ögonen går i kors! Men de sidor som jag faktiskt fått ner på papper ska ner på print.
Skulle ha börjar tidigare, men satt och redigerade inlägg på en gammal blogg.
Jag skev då för att få skriva av mig. Struntade helt i stavning och nu när jag kollar igenom den, så skäms man nästan för hur taskig stavning det vart då. En massa snubblande över tagentbordet. Så ska det absolut inte se ut.
Men nu sätter jag igång.
En blivande författare i arbete. ;-)
Men drömma kan man alltid. Sen om de en dag går i uppfyllelse är en annan sak.
Drömmar kan aldrig göra en besviken, för de är just inget annat än drömmar och mål man hoppas kunna uppnå.
Ser ju inte sådär supermunter ut.
Men skriva handlar om att tänka och få till rätt känsla och hitta rätt ord. Geni knöllarna ska med andra ord gnuggas igång, för att uttrycka mig i klarspråk.
Vi börjar med 1 sida från "En kärleksaga", följt av tre sidor av "Ego Ago".
Förhäxad
Jag brukar alltid ha bilder till alla mina manus, när jag skriver dem. En bild som säger allt om själva historien. En bild som för en annan ibland kan vara helt obegriplig ibland. Som denna.
Den här är bilden som beskriver boken "Förhäxad" perfekt. Nej, ingen erotisk berättelse om två människor som växt fast i en trädstam. Man får se på djupet av bilden, och vart den kommer ifrån. Då ser man det - helheten.
Hur han trollbinder henne, och hon helt i exstas. Hur de blir till ett endast genom att finnas där för varandra. En förståelse, och djup som går djupare än hos de flesta förälskelserna. Fria går de sin egen stig i livet tillsammans, och skapar en framtid där endast de existerar.
