Jag har en bild i huvudet
Jag vet inte om det bara är jag som tänker i dessa banor, men en boks framsida ska avslöja vad en bok handlar om. Eller man ska på något sätt få en hum om det. Och som för skoljs skull satt jag och tänkte på hur jag skulle vilja ha bokomslaget till "Orientens fantomtjuv". Bilden har varit uppe tidigare här i bloggen, men den är värd att upprepas. Tänk er denna bild:
Två människor på väg åt två olika håll. Håller i varandra in till det sista. Så som riktigt kära gör, man vill verkligen inte släppa taget. Hon med grädvitt hy, och han lätt chockladbrun. Självklart utan regn. Bakom dem hänger ett transparent tyg från toppen av boken, som slutar precis vid bokens nedre del. Den är cerise färgad och kantad av guldbroderier. Vinden fångar lätt den nedre delen av tyget. Bakom tyget spelas en scen upp i beiga färger. Lerhus, folk som går i indiska kläder. Lätt suddigt, allt för att man ska fokusera på händerna och tyget.
Det vissar inte bara lätt handligen av boken, utan skulle även bli en vacker bild.
Nöjeshelg
I helgen som vart vart det inget skrivande alls. Eller läsande. Igår spenderades all tid på Kolmården djurpark, och idag blir det stan på eftermiddagen. Kommer vara helt slut sen när vi kommer hem. Men lite pauser då och då har aldrig skadat. Även om jag gärna blir klar så snabbt som möjligt så har jag faktiskt ett liv vid sidan om skrivandet. Barnen kräver det, och jag kräver det. Imorgon ska vi försöka skriva lite medan bara ett barn är hemma.
Texten omstruktureras
1 mening om dagen som min gamla lärare sa till mig, eller 20 minuter om dagen om man läser på andra skrivforum, spelar ingen roll. Minimum för skrivandet ligger just nu på 1 mening. Får jag till ett stycke om dagen är jag nöjd. Även om jag önskade att jag kunde vara lika duktig och skriva en sida om dagen som så många andra gör, så inser jag mina begränsningar. Kvalitet går före kvantitet!
Att jämför sig själv med andra, är som att slakta sig själv. Vi har alla olika förutsättningar. Min är tiden. Barnen kräver sin tid och uppmärksamhet. Sen efter det fungerar tankeförmågan inte så länge till. Har jag tur, kommer deras pappa hem och avlastar en. Men de tillfällena är så sällsynta att de är nästintill....utrotningshotade eller vad man nu ska kalla det?!
Igår såg jag min chans i tvättstugan. Vart 25 minuter totalt där. Jag är nöjd. Stycke fyra avklarat, fem halvt färdig. Eller vart det klart? På slutet vart jag för trött, för att ens få ihop allt. Hjärnkontoret hade lagt ner, klockan var tio. Hade jag haft tillgång till en dator i tvättstugan, hade det gått så oerhört mycket enklare. För urpsrungstexten är inte densamma som den nya. Tvärtom är vissa stycken indelade och och vissa meningar är borttagna. Men jag tycker att det blivit bättre, även om det kommer bli lite jobb att väva ihop alla stycken. Tidigare var det 6 stycken, nu 12 än så länge. Sista stycket har fått hoppa upp en bit, och så håller allt på just nu. Lite möblerande för att få en bättre bild. Från dåtid till nutid, istället för en massa hoppande fram och tillbaka.
Att jämför sig själv med andra, är som att slakta sig själv. Vi har alla olika förutsättningar. Min är tiden. Barnen kräver sin tid och uppmärksamhet. Sen efter det fungerar tankeförmågan inte så länge till. Har jag tur, kommer deras pappa hem och avlastar en. Men de tillfällena är så sällsynta att de är nästintill....utrotningshotade eller vad man nu ska kalla det?!
Igår såg jag min chans i tvättstugan. Vart 25 minuter totalt där. Jag är nöjd. Stycke fyra avklarat, fem halvt färdig. Eller vart det klart? På slutet vart jag för trött, för att ens få ihop allt. Hjärnkontoret hade lagt ner, klockan var tio. Hade jag haft tillgång till en dator i tvättstugan, hade det gått så oerhört mycket enklare. För urpsrungstexten är inte densamma som den nya. Tvärtom är vissa stycken indelade och och vissa meningar är borttagna. Men jag tycker att det blivit bättre, även om det kommer bli lite jobb att väva ihop alla stycken. Tidigare var det 6 stycken, nu 12 än så länge. Sista stycket har fått hoppa upp en bit, och så håller allt på just nu. Lite möblerande för att få en bättre bild. Från dåtid till nutid, istället för en massa hoppande fram och tillbaka.
Det går framåt
Efter att i flera veckor endast läst böcker och mera böcker för att försöka råda bot på den skrivtorka man led av, så tycks det äntligen ha släppt. Igår fick jag tre stycken färdiga till perfektionism, och idag är jag på stycke 4. Ska Påbörja stycke 5 på kvällen. Totalt är det 11 styckes indelningar. För trotts allt måste jag söka arbete också.
Men risken för att jag är nöjd när alla 11 stycken är färdiga är minimal. Då kommer jag gå igenom den en sista gång, leta efter brister. Är milön rätt beskriven, personerna? Berättar jag i rätt form? Så att jag inte skriver hade när jag skriver om nutid exempelvis. Finns den röda tråden där? Och låter det bra sluterligen, för vill inte att det blir för smörigt eller torrt. Vem kunde tro att redigering kunde ta sååån tid?!?!
Men snart är vi klara med del 1, om vi slipper mer torkningar. :-) Ett stycke om dagen för att inte jaga fram den igen börjar vi med som minimum. Allt som behövdes var ett Walt Disney citat:
Men risken för att jag är nöjd när alla 11 stycken är färdiga är minimal. Då kommer jag gå igenom den en sista gång, leta efter brister. Är milön rätt beskriven, personerna? Berättar jag i rätt form? Så att jag inte skriver hade när jag skriver om nutid exempelvis. Finns den röda tråden där? Och låter det bra sluterligen, för vill inte att det blir för smörigt eller torrt. Vem kunde tro att redigering kunde ta sååån tid?!?!
Men snart är vi klara med del 1, om vi slipper mer torkningar. :-) Ett stycke om dagen för att inte jaga fram den igen börjar vi med som minimum. Allt som behövdes var ett Walt Disney citat:
“If you can visualize it, if you can dream it, there’s some way to do it.”
I'm alive
Den senaste tiden har skrivandet gått segt. Man försöker sitta på balkongen och ta det lungt, men det är svårt när det oftast är flera barn där och leker med ens egna barn. Nejar någon, svarar på en annans tilltal, svarar på en fråga. Barnen vill prata lite. Sen sover barnen och man däckar själv. Idag har vi dock flytt till skogen och gått runt där och sen lufsat in på närmaste lekplats. Redan nu klockan fem känner man att man vill sova. Jag tål helt enkelt inte värme, även om jag njuter av den. :-)
