Harry Potter och Fenixordern
Jag ska börja med att säga att jag läser Harry Potter på engelska, då jag tycker att många gånger går språket förlorat när man översätter en bok från dess orginalspråk. Kanske är ensam om detta, men inte sagt att jag inte läser svenska böcker för det gör jag. Jag har självklart dessutom läst böckerna i rätt ordning, men väljer ändå att börja recensera denna bok, bok nummer fem av totalt sju böcker. Kanske tycks lite omvänt, men nu få det bli så. Vem har dessutom sagt att man måste börja från ett och sen arbeta sig uppåt?!
Harry Potter har fått nog. Sommarlovet hos Dursleys har varit värre än någonsin. Hans bästa vänner verkar inte bry sig om honom, han har inte fått några nyheter från trollkarlsvärlden på hela sommaren och han riskerar dessutom att bli relegerad. När Harry väl återvänder till Hogwarts för sitt femte år är ingenting som det brukar vara, och den stora frågan är: När ska Lord Voldemort slå till igen?
Jag älskade alla Harry Potter böckerna, men denna var nog den mest negativa av dem alla. Inte för att det gjorde den sämre på något viss, men ibland ville man bokstavligen hoppa in och strypa någon ur boken. Inte sagt vem, för då avslöjar jag för mycket. Men Harry var en av dem kan jag avslöja, och sen fanns det 2 till. Men som alla andra böcker så höll den precis lika hög standard som alltid. Till skillnad mot filmerna där de nästan dumförklarar tittaren, så får man här själv gissa och leka detektiv i vad som händer. Vem som är ond, och varför de gör det. Inte förrän i slutet binds säcken ihop och man får veta varför allt hänt mm. Precis som en bra bok ska vara. Det är mer action i denna, ständigt händer det något, eller någon komplikation. Men för att vara en Harry Potter bok så måste jag tyvärr bara ge den 4 av 5 i betyg. Och då är det för all ilska som drar ner det. ja, jag förstår att hans hormoner löper amok mm, men fortfarande en fyra.
Tom Jones - berättelsen om ett hittebarn av Henry fielding
För mig är denna tegelsten den ultimata romanen. Den har humor, moral, man får en inblick i hur livet kunde se ut då, intriger, kärlek och slutet där alla frågetecken binds ihop. I andra böcker står karaktärerna för det humoristiska men i denna är det till största delen berättaren. Annorlunda jag vet, mend et funkar. Läser man tips nu om hur man ska skriva, så varnas berättaren att ta alltför stor plats. Men berättaren är inte bara berättaren, han är en sorts osynlig bifigur som binder ihop hela historien med sina inhop där han avbryter för att ge sin syn på det hela. Det gör det där, pricken över i:et. Så fullständig är denna bok.
Han är impulsiv och oförnuftig, hans syndafall är många och svåra. Men samtidigt är han renhjärtad, oförvägen och ridderlig, en glad yngling med frisk aptit på livet. Tom Jones är berättelsen om en ung människas utveckling. Hjälten, hittebarnet, illustrerar en i grunden god människas seger över svagheterna i sin karaktär och över andras lumpenhet.
Tom Jones är också en skildring av engelskt samhällsliv på 1700-talet, en realistisk tidsmålning med ett rikt typgalleri och spännande förvecklingar, allt genomlyst av författarens osvikligt goda humör.
Det har gått mer än tvåhundra år sedan Tom Jones först utgavs, 1749, men fortfarande lyser denna roman av fräschör och berättarglädje.
Jag älskar som sagt denna bok, den tillhör topp 10 bland mina favoriter. En klassiker som skrevs redan 1749, då livsstilen självklart var en annan. Den är naken och innehåller allt. Kärleken mellan Tom och en annan flicka, och problemen det skapar då henne far, den lite speciella (men humoristiska) lantjunkaren har andra utsikter för henne. Det här är boken med stort K.
Jag älskar böcker som utspelar sig under 1700 till 1800-talet. Men det är inte det som gör den så speciell. Det är helheten av allt ovan och lite till som jag inte tänker nämnda. Annars avslöjar jag handlingen. Men läs den! Den är ett lika stort måste som "Oliver Twist". Ja, det är 929 sidor, men det är värt varenda ord. Inte en ens stund av lugn och ro. Och den finns att köpa på bokus, för endast 39 kronor. Så slå till!
Inlåst av Emma Donoghue
Men bortsett från detta enda men, så gillar jag faktiskt boken. Hur den är uppbyggd, hur man får följa dem i livet efter och hur de lyckas anpassa sig steg för steg till det normala livet. Klart läsvärd!
"Warm bodies" av Isaac Marion
Handling
R är en ung man med en existentiell kris - han är en zombie. Han hasar genom ett Amerika förstörts av krig, social kollaps, och den själlösa hungern i hans odöda kamrater, men han längtar efter något mer än blod och hjärnor. Han kan tala några grymtade stavelser, men hans inre liv är djup, full av förundran och längtan. Han har inga minnen, ingen identitet och ingen puls, men han har drömmar.
Efter att ha upplevt en tonårspojke minnen samtidigt som den förbrukar hans hjärna gör R ett oväntat val som är början på en spänd, tafatt och söta relation med offrets mänskliga flickvän. Julie är en tryckvåg av färg i den annars trista och grå landskapet som omger R. Hans beslut att skydda henne kommer att förändra inte bara R, men hans kolleger Dead, och kanske hela deras livlösa värld.
Skrämmande, rolig, och förvånansvärt gripande, varm organ om att vara levande, att vara död, och den suddiga linjen i mellan.
Mina tankar
Låter det intressant? Vill du läsa ett första kapitel ur boken innan du bestämmer dig för att ge boken en chans eller inte? Gå isf in HÄR och njut. Första kapitlet är bra och det blir bara bättre. Trust me!
Vet inte vad det var som fick mig att fastna så. Vem tänker på en Zombie som blir förälskad i en människa? Inte jag iaf. Men det var flera delar som gjorde att jag fastnade tror jag. Alla bra delar gjorde hela boken till vad dem är.
1. Hon i sin tur är inte den typiska hjälplösa tjejen. Hon är självständig och kan klara sig själv. Kanske var det det jag gillade som en del av boken. För mig finns inget värre än en hjälplös tjej som bar skriker hjälp och inte kan nåt. Där fick den ett plus.
2. Språket var av toppkvalitet, och det är tyvärr inte alltid något man kan förvänta sig idag. Det var riktigigt målande och en röd tråd konstant genom hela boken. Humor blandat med djupa tankar och målande beskrivningar av miljön.
3. Man visste aldrig vad som skulle hända. Alltid nya knorrar som hela tiden höll liv i historien, när man trodde att man visste vad som skullle ske. När jag la ifrån mig, såhade boken etsat sig fast i skallen på mig.
4. Zombierna är en metafor över livet vi människorna lever, de tankarna delar han också i boken. Hela boken är full av flera metaforer eller iaktagelser. Exempel på en är att människan redan var död innan alla blev zombies. För människan levde aldrig, de var så uppslukade av att gå i grupp och vara osociala medan vi envisst stirrar ner i våra mobiler.
Enligt boken finns det levande och så finns det "levande". De som är levande är de som lever i nuet och älskar andra. Zombierna är en symbol för "De levande", de deprimerade, de som försöker leva för syns skull men som är frånkopplade från världen, inte kapabla att känna något.
Det här var inte den sista boken jag läste av denna författare. Helt klart 5 bling blings. SÅ LÄS DEN!! Det är en order!
En mycket yngre man av Dianne Highbridge
Hade jag aldrig praktiserat på det där bokförlaget som femtonåring, hade jag aldrig snubblat över denna bok. Den tar upp ett tabubelagt ämne på ett sätt som gör att det känns som det naturligaste i världen. Denna är den enda bok jag någonsin sett på marknaden, med detta ämne. Skulle det vara det omvända, finns det troligen flertaletet fler.
Handling
Denna bok handlar om kärleken mellan Alyson och Tom. Alyson är trettiofem år, lärare, skild och trött på sin enformiga vardag. Tom är lång, blond och snygg. Dessutom interligent och käsnlig. Men han är son till Alysons bästa väninna.
Bokens fångade mig redan i första meningen. Varför vet jag inte.
"En pojke, det är allt. En skjortflik som sticker ut där bak, ljust hår som faller ned i ögonen, en väska med böcker över axeln. Han är på väg hem från skolan."
236 sidor av njutning. Storyn håller från början till slut. Den griper tag i en. Man glömmer helt bort att boken behandlar ett känsligt ämne. Men hon skriver på ett så fint sätt att man helt glömmer bort den lilla saken.
Om ni vill läsa om kärleken när den är som vackrast och som mest naken, läs denna bok. Det vill säga om ni får tag i den på svenska. Jag vet att den finns att köpa på Amazon på engelska. Boken trycktes trotts allt år 2000, så var ett tag sen.
Älska din fiende av Jude Deveraux
Den första bok jag läste av Jude Deveraux, var "älska din fiende". Jag var 17 år gammal och på jakt efter en riktigt sliskig romantisk historisk bok. Inte det lättaste att hitta i en affär här i Sverige. I flera timmar traskade jag runt i den enorma butiken och vände på bok efter bok. Denna bok kom jag att fastna för. Bilden och titeln lätt lovande, för vad jag letade efter. Baksidans text bekräftade det bara.
Ja, ni ser. Rena rama Romeo och Juliette. Och bättre blev det. jag vart såld, jag vart frälst av familjen Montegomery. Efter denna blev det bara fler böcker av henne. Än så länge har jag hunnit igenom halva boksamlingen.
Men tillbaka till boken. Jag vet med all säkerhet att det var Miles jag föll för i boken. Hans sätt att se på världen med hopp, hans empati och förståelse för mänskligheten, och Elizabeth mörkare syn på livet. I motvind kämpar de för att mötas halvägs i den nästintill omöjliga situationen de befinner sig i.
Mörkrädd av Andreas Roman
Boken handlar om David som är sjukligt mörkrädd, så till den grad att den styr hans liv. Han börjar på Terapi för att komma över sin skräck, och det sista steget i behandlingen är att han ska bo i en stuga ute i skogen alldeles ensam. Långt bort från civilasationen.
För de flesta borde detta vara en enkel match, men för David blir varje skymning en mardröm. Mörkret finns i hörnet och sträcker sig efter honom. Det knackade på väggarna, någon ville in. Och var det inte någon som just gick förbi där utanför?
Jag hörde först talas om Andreas Romans bok "Mörkrädd", via min syster. Hon hade laddat ner den till sin mobil via Storytel. Jag var skeptisk till en början, då jag läst två utav hennes tidigare rekommendationer. De var inte bra! men Storyn lätt intressant i detta fall.
Först tänkte jag strunta i att läsa boken, av flera anledningarn. Inte bara för min systers dåliga smak, utan även för att jag själv fortfarande i vuxen ålder är mörkrädd. Därav min systers rekommendation kanske?
Jag är inte sådär sjukligt mörkrädd, som jag var i barndomen, fram till dess att barnen föddes. Då kunde jag inte passera ett mörkt rum utan att pulsen for iväg och jag fick svårt att andas. Var det inte någon där inne som stirrade ut en? Nu är det mer så att jag ogärna går in i ett mörkt rum, om jag inte måste. Jag kan klara av det om jag måste in, men jag undviker det helst. Flyr så fort jag kan från det mörka området. Ni kan bara tänka er hur jag reagerade när det vart planerat strömavbrott(men som jag självklart glömt bort)? Mitt i sagoläsningen den vintern, så vart det kolsvart. Paniken kom krypande och satt och kallsvettades.
Men jag tog iaf mod till mig och boken vart bra! Mer än bra! Men inte sådärgastkrammande så att man satt som på nålar från sida ett, som syrran sagt. Hon hade knappt kunna sova. Nej, spänningen byggdes upp. Man kastas in i handlingen och för mig vart boken något av ett igenkännande. Hans barndomsminnen från mörkret kunde lika gärna vara mina. Hur han gnaggde sönder påslakanen, och hur garderoben ständigt gled upp. Vid slutet måste jag erkänna, då stod håret i nacken på mig.
Denna bok var riktigt bra. Sträckläste den på tre dagar. Kunde helt enkelt int lägga ifrån mig boken. Även om språket var lite fattigt, så täckte handlingen upp det väldigt bra!
