Harry Potter och Fenixordern
Jag ska börja med att säga att jag läser Harry Potter på engelska, då jag tycker att många gånger går språket förlorat när man översätter en bok från dess orginalspråk. Kanske är ensam om detta, men inte sagt att jag inte läser svenska böcker för det gör jag. Jag har självklart dessutom läst böckerna i rätt ordning, men väljer ändå att börja recensera denna bok, bok nummer fem av totalt sju böcker. Kanske tycks lite omvänt, men nu få det bli så. Vem har dessutom sagt att man måste börja från ett och sen arbeta sig uppåt?!
Handling
Harry Potter har fått nog. Sommarlovet hos Dursleys har varit värre än någonsin. Hans bästa vänner verkar inte bry sig om honom, han har inte fått några nyheter från trollkarlsvärlden på hela sommaren och han riskerar dessutom att bli relegerad. När Harry väl återvänder till Hogwarts för sitt femte år är ingenting som det brukar vara, och den stora frågan är: När ska Lord Voldemort slå till igen?
Mina tankar
Jag älskade alla Harry Potter böckerna, men denna var nog den mest negativa av dem alla. Inte för att det gjorde den sämre på något viss, men ibland ville man bokstavligen hoppa in och strypa någon ur boken. Inte sagt vem, för då avslöjar jag för mycket. Men Harry var en av dem kan jag avslöja, och sen fanns det 2 till. Men som alla andra böcker så höll den precis lika hög standard som alltid. Till skillnad mot filmerna där de nästan dumförklarar tittaren, så får man här själv gissa och leka detektiv i vad som händer. Vem som är ond, och varför de gör det. Inte förrän i slutet binds säcken ihop och man får veta varför allt hänt mm. Precis som en bra bok ska vara. Det är mer action i denna, ständigt händer det något, eller någon komplikation. Men för att vara en Harry Potter bok så måste jag tyvärr bara ge den 4 av 5 i betyg. Och då är det för all ilska som drar ner det. ja, jag förstår att hans hormoner löper amok mm, men fortfarande en fyra.
Trackback
