Omprioriterat i mitt liv

Nu kanske undrar vad det är jag svamlat om den senaste tiden. Vadå kommit igång med skrivandet?
Jag har inte sat skrivandet som nr ett innan. Gör jag ite idag heller. Men Innan såg det ut såhär:
1. Barnen
2. Söka jobb
3. Städa
4. småplocka varje kväll/blogga 3 inlägg om dagen/spara jobbannonser inför nästa dag, slänag soppor, träna en timme om dagen, laga mat, fila fötterna varje kväll och smörja in + hårolja och hela aspekten ur det yttre.
5. skriva vid 22 när man sitter med en blick som är suddig och man gäspar käkarna ur sig. = hjärnan funkar inte.


Nu sen en månad bakåt ser det ut på följande sätt:
1. Barnen fortfarande
2. Söka jobb
3. Hålla golvet rent, och göra mat, diska vid behov och tvätta en gång i veckan en heldag. Blogga två ggr i veckan är nya målet.
4.Skriva
5. damma en gång o veckan...jag behöver inte torka och damma av alal borde flera ggr om dagen, eller dammsuga varje dag, eller tvätta tre ggr i veckan mm.
6.Träna tre gånger i veckan är nya målet.(hemma)

Så små omprioriteringar......med barn hemma kan man städa till förbannelse och en timme senare ser man ingen skillnad igen. Så tar det som syns. Resten kan vänta. :-)På såg sätt har jag lyckats skriva 70 sidor på fyra veckor. Handskrivet, så enligt dubbelt avstånd och allt det där som manus ska ha så blir det 140 sidor. Jag skrivet väldigt litet och trycker ihop texten. Ju mer ord på ett papper, dessto bätttre. Rekord. Har skrivit VARJE kväll. Och det går bättre för varje gång jag sätter mig ner. Så lär mig sakta men säkert. Kanske stämde det där de sa om att alla kan skriva, gäller bara hur man fördelar sin tid.

Mest spånat

Idag har jag inte skrivit så mycket. Pappret har legat där i köket och man har sneglat på det varje gång man passerat. Nej, idag spånade jag på olika sätt att komma i mål. Om jag gör såhär med den vristen...nej det funkar inte. Den här då. Så har jag hållit på hela tiden medan jag städat, plockat undan, servat sjuka barn mm. Ständigt i bakhuvudet. Innan kunde jag se det som ett misslyckande och ansåg inte att jag kom någon vart. Men idag vet man ju bättre, 30 år fyllda och allt. Hahaha Men även det är en del av processen i skrivandet. Man måste faktiskt tänka på vad som kommer på print också, och inte bara skriva. Annars kan man skriva och skriva och skriva och aldrig komma till ett slut. Ett misstag jag gjort en gång och inte gör om igen. Då vart det att jag efter ett tag stannade till. Jag visste inte ens vad jag ville ha sagt. Det kan ju också vara en bra ide om man åtminstone har en liten hint om det.

Byt projekt

Sist jag skrev om att jag skrev så höll jag på med ett projekt jag haft i skallen i halva mitt liv. Och då är jag bara precis 30 fyllda. Men det var så stort att jag ganska snart insåg att jag tagit vatten över huvudet. Föll och tänkte "fan, jag kan inte det här trotts allt." Men efter att ha deppat ett tag så insåg jag att jag faktiskt har 80 grovmallar som låg och samlade damm. Tog tag i en lättare som utspelar sig i nutid. Jag körde trotts allt fast i efterforskningen. Jag ville beskriva något, men hade inte faktan och hittade den inte heller. Hur hittar jag bilder från 1820's Indien från innan den stora strömningen ditt började? Hur lång tid tog resan från England till Indien, och hur var levnadsförhållandena på båtarna? Jag har läst på hur samhällsskiktet såg ut i England, MEN ändrades synen på hur man skulle bete sig när man lämnade landet? Om man ser till svenskar som bor i Sverige, och åker på semster så släpper de på allt. Var det likadant då? Och isf HUR? Jag har läst på om kastsystemen i Indien mer (djupdykning), och hur de lever.

Hur sågs det på blandäktenskap? Existerade de ens, och OM de gjorde det, så hur bemötes de??
Vet hur äktenskapet såg ut då väldigt precist, vilken roll alla hade i olika samhällsklasser. Jag har många pusselbitar, men samtidigt så fattades det många med. Så övergav det tillfälligt. Jag stjäpte mig själv och mitt självförtroende på skrivandet föll imed att jag inte hittade det jag skulle och inte kunde skriva tack vare det. Försökte se förbi faktabristen, och skrev om ett kapitel 4 ggr!!! Men det blev bara fel. Kom tillslut på ett sättt som skulle funka, men då var självförtoendet på botten. Så nu har jag hur jag ska få ihop nutid, med dåtid och tillbakablickar och fakta om hur det de kläde sig då. Men orken och tron på att ro det i hand finns inte. Så en paus i det tills jag har mitt nuvarande projekt i hamn.

Valde som sagt en enklare nutidsnovell. Börja med något enkelt, men så fastnade jag på faktan igen. Alltid faktan! Hur ser man ut vid ett strypningsförsök? Hur skadas man, och vad kan man tvinga i någon utan att de dör, men som de ändå skadas så pass illa av att det räknas som akut förgiftning. Lite sånt där. Som man inte direkt hittar i böcker.
 
Har en till ide på G. Skrivit upp kapitel ett med några ord och vad målet är med den. Men har inte tid med den. Men tanken är bra. Så den tar vi tag i senare. Men tillbaka till nutidsnovellen. Är på grovmallen, i slutet. Sen ska jag börja redigera. Woho. Sen när det är klart....redigering 2 för att försäkra mig om att det verkligen är på topp.  Sen lämna in till en lektör för bedömning, sen mer redigerande efter det troligen. Sen läsas igenom av en frivillig som jag litar på som är rak, men rättviss. Kan tex inte låta en som bara läser deckare, läsa min romantiska. Det är som att fråga en punkare vad de tycker om....opera. Två helt olika genrer. Long way to go....sen hoppas jag komma tillbaka till mitt ordinarie, förhoppningsviss mer stärkt.

Hur löser ni era dilemman? När ni inser att ni är fast och inte kan komma loss. Ideerna finns där, tiden till viss del, men i har inte alla bitar på plats. Man hittar inte faktan för att få till det där sista som alla hänger på?
Ska man skita i trovärdigheten i allt då och hitta på något?