Visst låter det spännande?
Det är det iaf för mig som är intresserad av skrivandets konst.
Jag kan skriva, men att fräscha upp kunskaper man börjat ta för givet är alltid bra.
Idag hittade jag en kurs i just gestaltning, på distans. Problemet är bara att kommunen inte köpt in just denna kurs. Då står valet mellan att söka och chansa och att punga ut 1000 lappar för en kurs på en annan skola. Pengar jag inte har just nu. Jag vill ha just distans, då det passar mig bättre. Att få välja tidera själva, och vilken takt är för bra för att vara sant.

Men åter till gestaltningen.
Man kan behöva läsa att man inte ska skriva att en person är stor. Utan man ska beskriva det som om man målade upp en bild. Rita upp scenen, när du skriver. Det är ju självklart för mig. Men som sagt upprepning. :-)  Men det får mig att fundera. Man får väl skriva på följande sätt?

"Mannen som kom in genom dörren var enorm. Inte bara en kroppsdel på han, utan hela han var en jätte och vi andra minifolket. Jag hade inte tänkt på det när jag först sett han stå luttad bekvämt mot en stolpe, tvärs över gatan. Där hade han varit som vilken människa som helst, det var inte förrä han klev genom dörrarna som det blev uppenbart. Hur han tvingades böja sig ner för att inte....."

Där gör man just det man inte ska. Slänger beskrivningen i läsarens ögon.
Men det låter väl bra ändå? För trotts allt får man ändå in bekrivningen av han. Man får en bild av hur han ser ut. Fast jag skulle nog ha beskrivit lite mer om det varit min huvudkaraktär.

Sen har vi kommit till intriger.
Tänk er att ni läste en bok, om en person som ska gå från punkt a till punkt b. En resa som kommer ta veckor. Han vandrar, och vandrar och vandrar. Ingen händer. Han äter, ingen personlig utveckling. Ingenting! Vem vill läsa en sådan bok? Precis! En huvudintrig kan självklart vara vad som helst. Det kan vara att exempel någons barn blir dödad, och hämden är intrigen. Själva grejen som månen snörrar runt. Eller i en kärleksroman, att spränga gränserna mellan dem. De kan vara olika till sättet, och de måste våga kämpa för att kunna hålla ihop. Våga möta omgivningens fördomar, våga stå för det de är och gör. Huvudintrigen kan cirkulera kring ett mord.
Sen kan man och bör lägga upp olika småintriger som är kopplade till själva huvudintrigen. Som sagt action, händelser.

Med risk för att låta lite flummig, för vissa saker är svåra att beskriva, så ska jag göra ett försök. Googlar man på händelsehorisont kommer det upp ämnen som rymden, svarta håll och fysik. Inget som har att göra med skrivandet. Men det är ett begrepp som används och som finns inom skrvandet. Tänk er så här. Ni sitter i ett mörkt rum. Ni ser inget, ni hör inget. Men så tänds lampan och dörren öppnas, ni får plötsligt en glimt av vad som sker utanför din mörka värld. Du kan känna dofter kanske av vad som sker i rummet intill. Man får en inblick i vad som händer bakom horisontens kanten, skulle man kunna säga.

Sen till dessa dialoger. Tro inte att det bara är att skriva. Nej, man kan skriva på fler än ett sätt. Man kan använda dessa "minus" för att vissa att olika personer talar. Man kan använda dessa ", vilket blivit allt vanligare.
"Gå och kolla du" sade den gamla gubben innan han vände ryggen till och gick sin väg. Men innan han stängde dörren vände han sig om en sista gång. "Men kom ihåg en sak min pojk, var försiktig bara. Man vet aldrig vad som väntar där ute".

En annan liten detalj att tänka på är hur de används, en långdragen diskussion är aldrig roligt att läsa, kom till det de vill ha sagt på en gång. Själva kärnan i det de pratade om. Vill man återberätta något, gör just det. Ta inte om hela dialogen igen, när person 1 ska berätta samma sak för person 3, som hon berättade för person 2. Blir bara tjattigt. Återberätta sam sagt genom text istället.

 

Med dessa råd i ryggsäcken. Lycka till!