Då jag fått tipset av en person som verkligen fick igång mitt skrivintresse på allvar, så fastnade det kanske därför. Innan hade jag fått tips, läst tips, men att det kom från just henne betydde extra mycket. Hon rättade(ja, det var min lärare), lämnade åsikter i vad som kunde vara bättre och sådana småsaker som betyder mycket för en som försöker utveckla sitt skrivande. Och det var henne jag vände mig till då jag fick hennes mail inna jag lämnade skolan med orden om att skicka mina texter till henne, vilket jag inte gjort förrän nu, flera år senare. Feghet kanske, men jag håller mina texter nära mitt hjärta. Inte vem somhelst får läsa dem. Innan jag ens lägger upp små stycken här på bloggen tänker jag flera dagar inna jag gör det. Ibalnd har det blivit ja, ibland nej.

"Jag vet hur det är med två barn och tidsbrist, men en mening i taget så har du snart en bok."

Och nu i flera veckors tid är det just vad jag fått göra. En mening om dagen. Mer har jag inte hunnit.
Men framåt kommer vi, bättre det än att stå stilla.
Hoppar som sagt mellan FYRA stycken nu. Just nu jobbar ja på den namnlösa.
Tänkte först börja direkt vid teatern, men så kom jag på att jag nog ska ha det som andra kapitel och istället ha ett kortare första kapitel där deras sista möte några år tidigare tas upp. Sen får vi se vart vi landar. Har som sagt allt nedskrivet, men allt kan ju ändras under arbets gång.