Jag brukar köpa Harlequin historisk varje månad. För er som inte är så insatta så finns det passion, romantik och några till. Men jag läser som sagt bara historisk. Jag gillar den eran bättre när jag läser böcker helt enkelt.

Tänkte för en gångs skull hoppa över att köpa boken, men så såg jag att Margaret Moore var månadens författare. Då kunde jag  inte låta bli och köpte det trott allt. Jag har fler böcker av henne och gillar hennes historier och hur hon skriver.

Men inte denna gång. Texten på baksidan såg lovande ut. En bra författare. Men språket i första kapitlet var inte bra. Grammatiken var usel, jag kom på på flera ställen att ord som på/i/och saknades. Om det var författaren som inte riktigt visste hur hon skulle få igång boken, eller om översätttaren inte lyckats få in rätt språk vet jag inte. Var bra nära att lägga ner boken efter första kapitlet. Historien hade ingen glöd eller så var det alla fel som störde. 

Turligt nog så lägger jag sällan ner en bok. Vilket nu var tur för boken var toppen. Författaren hade lyckats  med att skriva en orginel historia, som var välgjord och inte alls tråkig. Man vart förvånad över alla vändningar den tog. Många av de där böckerna är i vanliga fall väldigt lätta att lista ut vad som ska hända i nästa scen. Det e dels därför jag läser dem, de är lättlästa och det är precis det jag behöver när jag e trött. Men den här tog hela tiden oväntade svängar. Man trodde att det skulle hända, men istället hände något annat. Man trodde att nu e det kört, men så vissade det sig inte vara det. Mannen var inget muskelberg med breda käkar och maskulina drag, och tjejen inget hjälplöst offer. Ska inte avslöja mer, men jag vart glatt överraskad av boken. Enda irriterande borsett från alla felstavningar, var alla upprepningar av vad hula och upa upa var. Jag behövde inte påminnas om det 10 gånger. Så taskigt minne har jag inte.