Nu var det ett tag sen jag hamnade där, men när skrivkrampen väl sätter in, så är det som om någon satt käpp i hjulen för en och man kommer verkligen ingen vart på det man skriver. Går också att jämföras med en dator som kraschar. Skalet finns där, men innehållet är lika tomt. Man försöker hitta en programvara, men utan innehåll så är det omöjligt. Enda sättet att komma igång är att helt enkelt vänta in det och lä på under tiden, eller skriva små skrivövningar bara för att hålla skrivandet igång. Efter några dagar eller i värsta fall veckor, brukar det lossna och man kan gå från texterna  tillbaka till det bokprojektet man håller på med för tillfället.

I början la jag ner när svackan kom och väntade in nästa våg. Jag förstod verkligen inte hur andra kunde ge tips soom att fortsätta skriva. Men jag har lärt mig nu att det faktiskt fungerar. Det behöver inte vara en dikt, eller något sånt. Det kan likagärna vara blogginlägg, menar ord som ord. Har man kommit en bit, kan man gå tillbaka till det man skrivit och redigera lite. Så får man tråkgörat gjort också.