Jag har alltid varit lite av en bokmal. Som tioåring läste jag redan böcker för 15 åringar. Som 15 åringar läste jag klassikerna av Charlies Dickens, Henry Fielding och Per Lagerkvist. Jag hade alltid näsan i en bok. Och jag har nu i efterhand fått höra att jag antagligen läste en bok jag hade med i skolväskan, eller så satt med papper och penna i handen och skrev på något. Det har jag inget minne av,men det är så folk minns mig. Att jag gjorde det utanför hemmets dörrar har jag som sagt ingen anning om. Men på ett sätt har det påverkat mig, jag har aldrig sett meningen med att gå ut och festa. Jag är lite av den där ensamvargen som måste vara social ibland. På så sätt har det väl påverkat mitt liv, jag har inte levt det där vanliga livet där tonårsfylla ingår i ens liv och jag kan ärligt säga att jag endast varit påverkad 3 gånger under hela mitt 28 åriga liv. Jag ser ingen mening med att dricka så mycket att jag knappt kan stå på benen och har aldrig gjort.  Så självklart har det påverkat mig liv, men gör inte alla beslut i ens liv det? Oavsett vilken stig du väljer att följa så kommer det få följder, postiva eller negativa. Jag har från första början valt ett mer enkelt och stilsamt liv, där jag valt att vara lite mer av en beskådare.

Och det tar stor plats, hela tiden funderar man på hur man ska gå vidare i ens projekt. Om jag väljer en annan twist, vad händer då? Blir det bättre eller sämre? Ja, jag kan hålla på så i all evighet. Jag drömmer om att åka iväg ensam, eller med någon som har samma behov. En kryssning kan räcka, köpa en laptop att ta med och bara vara och få TID till skrivandet. Det ska väl få ske en dag. För helt omöjlig det kan väl knappast vara? Eller åka iväg ut i en stuga och bara vara. Jag har såna drömma. Självklart drömmer jag om att åka till Florida med ungarna och ha kul. Men jag har alltid haft drömmen om att åka iväg ensam. Få tid till mig själv, och det jag brinner för. För just nu så undrar jag, hur hinner alla andra med barn???