Hur finner man inspiration till en bok?
Självklart är det olika för varje individ, konstigt vore det väl annars?! Alla är vi skapta olika och utgår därefter efter det. Visas skriver bäst på natten, andra under press. Medan andra behöver tid på att knorra och vända på allt ut och in. Ja, vem man nu är så gör man förhoppningsviss sitt bästa i ett försök att göra sin ide rättviss.
Personligen så får jag mina ideer från olika håll. De två första jag skrev ner grovmanus på, fick jag jobba med. Jag satte mig ner, tänkte vad jag ville läsa om. Kom på en karaktär, byggde upp hans/hennes personlighet, kom på en konflikt och sen var det att börja skriva. Sen dess har jag inte jobbat så. Exemplet ovan var för 16 år sedan. Nu kommer de lite från varstans. Ska jag vara ärlig så drömmer jag oftast fram de flesta ideerna. Någon har jag fått ideen av medan jag satt och tittade på en dokumentär. Hämtade papper och penna och jag satt och skrev i 8 timmar totalt, med ett enorm ömmande finger som följd. Men grund ideen var där på papper. Någon gång har jag suttit och gjort absolut ingenting, bara njutit av nuet och så har en mening ploppat upp i huvudet på en. Därefter har jag fortsatt skriva vidare på grovmanus. En har jag gått så långt med som att jag skrev en prolog plus ett första kapitel utifrån den där första meningen som kom från ingenstans. Jag kunde helt enkelt inte sluta skriva. Jag ville veta hur det skulle sluta och vad som hände. Nu kom jag till slutet av kapitel 1, ska fundera på vad som ska hända i kapitel 2 bara. Har faktiskt ingen anning, då det är första gången jag jobbar så på en snilleblixt. I vanliga fall brukar jag ha början, konflikt och en någorlunda tydligt slut klart för mig. Nu vet jag inte ens vad eländet ska handla om. Men jag är grymt nöjd med de där sidorna jag lyckats skapa än så länge. Allt jag vet är att den första meningen som dök upp i mitt huvud var: "Jag skulle kunna berätta om mitt liv i tre korta meningar, men livet är sällan så enkelt. Jag Föddes, jag uppfostrades, och jag levde mitt liv i väntan på döden."
Så på något sätt måste det alltså finnas någonstans djupt inom en? Annars skulle väl alla vilja skriva?! För vad är det som gör att vissa inte ens vissar något intresse till att vilja skapa något, medan andra vill. Handlar det om att de inte har det "där", eller har de inte intresset helt enkelt? Det är lite som att man måste välja att se det man har. Men jag vet inte riktigt. Jag har aldrig varit fattig på ideer, tvärtom. Jag har haft andra problem, nämligen osäkerheten om jag är bra nog. Skriver jag en mening, så stannar jag till och försöker vända ut och in på mig själv i jakten på den perfekta meningen. Alltid den där jakten på det perfekta. Jag försöker släppa den, för det är mer ett hinder än hjälp i arbetet. Jag vill slutföra en roman en dag. Sen kunna läsa igenom det och känna att "fan vad jag är bra!". Att sen få den utgiven är självklart en bonus. Men hoppet och drömmarna är det sista som brukar överge en sägs det, och jag har inte gett upp ännu.
Men om man nu mot alla odds älskar att skriva, men verkligen inte får någon hint alls. Vad gör man då? Man lär knappast komma någon vart genom att sitta och vänta in bättre tider. Man måste helt enkelt försöka skriva, leka med orden på ett mindre seriötst plan. Skriva en text om en händelse. Tex om en person som handlar mat på Ica en söndagskväll. max två sidor. Välj ett ord, och skriv utifrån det. Behöver inte vara en hel sida. Det räcker med ett stycke. Några meningar, bara för att få igång flödet av ord. Det underlättar nämligen avsevärt när flödet väl finns där. Kommer det fortfarande inget, läs böcker. Tänk på vad just DU vill läsa om, skriv ner en enkel skiss. Med handling, vilka personer på max 1 sida. Lek med handlingen. T ex ett par träffas, men vad kommer hända? Tänk i scener och tänk ut 10 olika scener som skulle kunna hända och följden av dem. Vart leder historien om jag väljer scen 1? Blir handlingen en annan om jag väljer scen 2 eller 3? Kanske en mix av två snarlika historier? Lek, ha kul, men SKRIV!!! Strunta i stavfel, punkter och sådant. Bara orden kommer ner. Man kan gå tillbaka och rätta sen.
Personligen så får jag mina ideer från olika håll. De två första jag skrev ner grovmanus på, fick jag jobba med. Jag satte mig ner, tänkte vad jag ville läsa om. Kom på en karaktär, byggde upp hans/hennes personlighet, kom på en konflikt och sen var det att börja skriva. Sen dess har jag inte jobbat så. Exemplet ovan var för 16 år sedan. Nu kommer de lite från varstans. Ska jag vara ärlig så drömmer jag oftast fram de flesta ideerna. Någon har jag fått ideen av medan jag satt och tittade på en dokumentär. Hämtade papper och penna och jag satt och skrev i 8 timmar totalt, med ett enorm ömmande finger som följd. Men grund ideen var där på papper. Någon gång har jag suttit och gjort absolut ingenting, bara njutit av nuet och så har en mening ploppat upp i huvudet på en. Därefter har jag fortsatt skriva vidare på grovmanus. En har jag gått så långt med som att jag skrev en prolog plus ett första kapitel utifrån den där första meningen som kom från ingenstans. Jag kunde helt enkelt inte sluta skriva. Jag ville veta hur det skulle sluta och vad som hände. Nu kom jag till slutet av kapitel 1, ska fundera på vad som ska hända i kapitel 2 bara. Har faktiskt ingen anning, då det är första gången jag jobbar så på en snilleblixt. I vanliga fall brukar jag ha början, konflikt och en någorlunda tydligt slut klart för mig. Nu vet jag inte ens vad eländet ska handla om. Men jag är grymt nöjd med de där sidorna jag lyckats skapa än så länge. Allt jag vet är att den första meningen som dök upp i mitt huvud var: "Jag skulle kunna berätta om mitt liv i tre korta meningar, men livet är sällan så enkelt. Jag Föddes, jag uppfostrades, och jag levde mitt liv i väntan på döden."
Så på något sätt måste det alltså finnas någonstans djupt inom en? Annars skulle väl alla vilja skriva?! För vad är det som gör att vissa inte ens vissar något intresse till att vilja skapa något, medan andra vill. Handlar det om att de inte har det "där", eller har de inte intresset helt enkelt? Det är lite som att man måste välja att se det man har. Men jag vet inte riktigt. Jag har aldrig varit fattig på ideer, tvärtom. Jag har haft andra problem, nämligen osäkerheten om jag är bra nog. Skriver jag en mening, så stannar jag till och försöker vända ut och in på mig själv i jakten på den perfekta meningen. Alltid den där jakten på det perfekta. Jag försöker släppa den, för det är mer ett hinder än hjälp i arbetet. Jag vill slutföra en roman en dag. Sen kunna läsa igenom det och känna att "fan vad jag är bra!". Att sen få den utgiven är självklart en bonus. Men hoppet och drömmarna är det sista som brukar överge en sägs det, och jag har inte gett upp ännu.
Men om man nu mot alla odds älskar att skriva, men verkligen inte får någon hint alls. Vad gör man då? Man lär knappast komma någon vart genom att sitta och vänta in bättre tider. Man måste helt enkelt försöka skriva, leka med orden på ett mindre seriötst plan. Skriva en text om en händelse. Tex om en person som handlar mat på Ica en söndagskväll. max två sidor. Välj ett ord, och skriv utifrån det. Behöver inte vara en hel sida. Det räcker med ett stycke. Några meningar, bara för att få igång flödet av ord. Det underlättar nämligen avsevärt när flödet väl finns där. Kommer det fortfarande inget, läs böcker. Tänk på vad just DU vill läsa om, skriv ner en enkel skiss. Med handling, vilka personer på max 1 sida. Lek med handlingen. T ex ett par träffas, men vad kommer hända? Tänk i scener och tänk ut 10 olika scener som skulle kunna hända och följden av dem. Vart leder historien om jag väljer scen 1? Blir handlingen en annan om jag väljer scen 2 eller 3? Kanske en mix av två snarlika historier? Lek, ha kul, men SKRIV!!! Strunta i stavfel, punkter och sådant. Bara orden kommer ner. Man kan gå tillbaka och rätta sen.
Trackback
