Frågade ni någonsin hur hon mådde?
Frågade ni hur hon kände?

Såg ni någonsin hur hennes hjärta sved?
Såg ni inte hennes tårar som föll tyst nedför hennes kinderna?

Tårar som orsakats av ord
av handling?

Hon ville så gärna,
så gärna be om den hjälp,
den hjälp hon så starkt behövde.
Men med rädsla för svek,
för hån,
avstod hon hellre.

Hon stod hellre kvar i det mörka hörn,
där hon för så länge sedan slagit sig ned.
"Hellre gråmullen värld,
än vit - med förnedelse emellan"
tänkte flickan, och log.