Oki, idag börjar skrivövningarna på allvar. Satt och tänkte på vad min svenska lärare i gymnasiet brukade säga till mig, eller vad jag lärde mig där. För genom de otala lektioner vi hade med henne, lärde jag mig mer om mitt skrivande, än vad jag någonsin lärde mig under alla år i högstadiet där skrivandet hamnade mer i fokus. Efter flera års paus, är jag sakta igång. Riktigt sakta. Nästan som en knakig dörr som inte öppnats på länge. Brukar knarra lite  i början, innan den ger upp. Hoppas på en liknande effekt nu.

Den ständiga blockade ska släppa! jag ger mig inte. Vill trotts allt kunna presentera det bästa jag kan. Det vissar bara hur jag skriver nu. Har aldrig gått så långsamt, om man jämför med tio år tillbaka i tiden. Då kom orden mycket lättare, inga blockader där inte. Röda trådar, sammet och en underbar helhet är målet.  Svamlar jag? Troligen. Men är sjukt trött. Har suttit och skrivit ansökningar hela dagen. Trött i huvudet. Trotts detta, två inlägg i bloggen och lite chattande vill inte orden sluta komma.  Kanske ett gott tecken. Men får hoppas att det inte hindrar mig från att kunna sova.  Behöver den mer än någonsin, inte bara för skönheten. Vill orka skriva imorgon.