Eftersom vi lever i ett samhälle därpresentation och stress är en större del av det, så är det inte många som stannar upp och bara är. På väg hem från jobbet sitter man inte och tänker eller läser. Eller det görs fortfarande, men många klarar inte av tystnad eller att inte göra något. Så fort de väntar på tåget fiskar de upp mobilen, bara för att få något att göra. Jag är själv likadan många gånger, men jag tar mig faktiskt tid att bara vara också. På somrarna brukar jag sitta/ligga och titta på molnens form, är jag vid havet och det finns en brygga brukar jag lägga mig ner och bara se ner i vattnet och titta på fiskarna. Det är det mest avslappnande som finns. Nu har man kanske inte tiden, nu när man har barnen. Men jag uppskattar det när tillfällena ges.

I veckan satt jag t ex och spannade ut genom fönstret och tittade på svärmen av fåglar som formade olika former på himlen. Det var som en enorm bisvärm som man ser på teknad film, fast nu i fågelversion. Eller att ta ett bad och bara vara. Vill man vara lite kreativ, så tror jag att lite nedvarvning är bra emellanåt. Kör man i 180 konstant, så kommer man krascha tillslut. Ingen mår bra av det i det långa. Varken sömnen, hjärtat eller kreativiteten kommer att tacka dig. Se reflekterandet som en slags standby, då hjärnan får en chans att kylas ner och återhämta sig. Det behöver inte vara en heldag. Det kan vara på väg hem från jobbet eller något liknande som kan göras till en del av vardagen om inte tiden finns.