Jag hann faktiskt

Jag hann faktiskt med igår att skriva ner de där sidorna, trotts att ögonen sved av trötthet.
Följt av några timmars sömn. Men imed att man gick och la sig på tok för sent, så är man väl inte i det bästa skicket.

Hade gärna dragit täcket över huvudet, och sovit vidare. Men verkligheten fungerar inte riktigt så.
Bara att bita ihop och försöka ta mig igenom dagen. Skriver vidare på anteckningarna till "Förhäxad", och försöker få till den där sista slutgiltiga knorren samtidigt som öronen bultar. Men ge mig gör jag inte. Även om jag inte orkar redigera, orkar jag iaf skriva grovt. Slippa tänka på uttryck, måla upp bilder. Men något vill jag som sagt göra på den fronten och känna att det går framåt.

Lättare sagt än gjort när öronen bultar av tre barn som springer runt och runt, utkläda till prinsessor och spidermans med cowboygevär.  Tjejerna skriker förtjust och ljust. Killens gevär låter. Men jag köpte det, så bara att bita ihop. Blandat med mini k-pisten som också låter. Även jag boven där. Lite hjärnkapacitet har jag iaf kvar idag. ;-) Orken är det en annan femma med. Men ska orka diska och dammsuga iaf. Det är ändå fredag. Sen skriva mera.



En blivande författare i arbete

Så är man igång äntligen. Barnen sover, man har ätit och känner lusten flödda.
Jag vill verkligen sätta mig ner och skriva. Inte tänka på tid och rum. Utan bara vara i nuet och forma en text som gör bilden man har i huvudet rättviss. Eller hela kapitel kommer jag knappast att skriva inatt, det kräva att jag är lite piggare än vad jag faktiskt är nu. Är sjukt trött! Ögonen går i kors! Men de sidor som jag faktiskt fått ner på papper ska ner på print.

Skulle ha börjar tidigare, men satt och redigerade inlägg på en gammal blogg.
Jag skev då för att få skriva av mig. Struntade helt i stavning och nu när jag kollar igenom den, så skäms man nästan för hur taskig stavning det vart då. En massa snubblande över tagentbordet. Så ska det absolut inte se ut.
Men nu sätter jag igång.

En blivande författare i arbete. ;-)
Men drömma kan man alltid. Sen om de en dag går i uppfyllelse är en annan sak.
Drömmar kan aldrig göra en besviken, för de är just inget annat än drömmar och mål man hoppas kunna uppnå.

 

Ser ju inte sådär supermunter ut.
Men skriva handlar om att tänka och få till rätt känsla och hitta rätt ord. Geni knöllarna ska med andra ord gnuggas igång, för att uttrycka mig i klarspråk.

Vi börjar med 1 sida från "En kärleksaga", följt av tre sidor av "Ego Ago".


Förhäxad

 

 

Jag brukar alltid ha bilder till alla mina manus, när jag skriver dem. En bild som säger allt om själva historien. En bild som för en annan ibland kan vara helt obegriplig ibland. Som denna.

Den här är bilden som beskriver boken "Förhäxad" perfekt. Nej, ingen erotisk berättelse om två människor som växt fast i en trädstam. Man får se på djupet av bilden, och vart den kommer ifrån. Då ser man det - helheten.

Hur han trollbinder henne, och hon helt i exstas. Hur de blir till ett endast genom att finnas där för varandra. En förståelse, och djup som går djupare än hos de flesta förälskelserna. Fria går de sin egen stig i livet tillsammans, och skapar en framtid där endast de existerar.


Det går verkligen inte bra

Har tänkt skriva länge nu på den där novellen, men jag e så trött att jag bara orkar koncentrera mig på att sitta upprätt, att inte böja huvudet för då gungar allt till. Önskar att bihållorna blir bra snart och att allt jag fick från läkaren får ut all skit som är i kroppen!

Vill få färdigt kapitel 1 någon gång. Men jag är såå trött att hjärnan hotar att strejka. Alla problem runt förändringarna som sker i livet är dessutom också energikrävande. Ska försöka imorgon att skriva lite, men man lär knappt orka, men får jag färdigt stycke ett så är jag supernöjd. Tror t o m att jag kommer ge mig själv en klapp på axeln och berömma mig själv. Förtjänar jag fan! Och en calipo Cola!




veckan som varit

Veckan om gått har jag vårdnat ett sjukt barn. Så tiden att skriva har inte direkt varit mycket. Sen somnar man helt utmattad på kvällen. Men skriva anteckningar till en ide jag fick, har jag hunnit.
Är ändå mer i still med:

L tittade upp, och log.
A flackad med blicken. Rodnade.
"hej, det var ett tag sen du var här. Välkommen tillbaka." L
"Jo...jag...." A nervös. Hjärtat slår.

Så kan det se ut.
A och L är Annie och Luciffer i de anteckningar jag har nu.
Men det där händer inte.

Vissa anteckningar är mer detaljerade. Men den här är väldigt kort.
Vissa är mer detaljerade, färdiga mer eller mindre.
Olika beroende på vad jag ser framför mig och känner.
Men den här är mer luddig eller vad man ska kalla den. Den har inte ens en titel.
Vilket aldrig hänt innan.

Men det går sakta framåt. Tiden räcker inte till.
En halv sida om dagen blir det. Men hur lätt är det när ögonen värker och bultar?
Skriva ner allt idag...måste. Sen renskriva "orientens fantomtjuv". imorgon.
För det sköna med den är att många stycken är färdiga.
Dialogerna är fullständiga, enda man behöver göra är att fylla i med saker som känslor och intryck. Tankar och reflektioner. Bara jag tar mig de tre första kapiten som är korta anteckningar, så kommer det flytta på, för efter det är hela upplägget färdigt.

Allt ni ser på bilden ska stämma. Sedan ska jag kolla igenom en tredje gång, sen när ALLT är färdigskrivet att alla fakta stämmer någorlunda med hur det var då med kvinnans roll i samhället och kastsystemen och så.




Wish me luck!


Vad är målet med att skriva?

Satt inne på ett forum, här i veckan. Ett av inläggen handlade om vad meningen med ens skrivande var.
Alla har trotts allt olika mål, med sitt intresse. Vissa drömmer om att bli publicerade, andra har det som tidsfördriv, ett nöje eller terapi. Finns säkert andra anledningar, som jag inte kan komma på sådär just nu i stundens heta.
Men alla har gemensamt att de tycker om det de gör. Annars skulle man uppebarligen inte göra det.
För mig är det lite av en mix. Mår jag piss, som jag gjort i olika perioder av mitt liv, så har jag skrivit dikter. Det är terapi. Därav att de är mörka, till skillnad mot mina historier som jag kallar dem som är rena motsatsen. Nu skiver jag på en roman, och det gör jag för att få ut alla ord i huvudet som annars skulle göra mig galen. Jag ar det som nöje för att jag njuter av att se en historia växa fram. Sen OM jag blir publicerad är väl bara en bonus. En dröm. 
Men finns det ingen marknad, villket jag vet att mina genre är är i Sverige. Nämligen historiska romaner.
Har två barnsagor på G också, ska bara renskriva dem. Det är sagor jag berättat muntligt för barnen, en natt när jag saknade en bok att ha med mig. Så fick hitta på en egen.

Vad är ert mål med att skriva?

Har varit duktig idag

Idag har jag faktiskt skrivit en hel sida till "Ego Ago" (det är ett utkasst), men jag har slutet på kapitel 1 färdigt nu. Nu ska det bara redigeras, för att sen lägga upp det för granskning.

Igår skrev jag en halv sida till "En kärlekssaga", även det en grov. När kapitlets handling är avslutat, ska det redigeras innan det läggs upp för granskning.

Nu ska jag försöka skriva det första stycket på "Orientens fantomtjuv", måste få kapitel 1 färdigt någon gång. Någon gång måste jag bli nöjd. Kan inte gå i all evighet och grubbla på en mening. Jag har lyxen att jag har tiden, kanske är det som är problemet? jag tar tiden för givet och tror att jag alltid kommer att hinna skriva. Är jag smart borde jag skriva nu 100%:igt medan jag söker arbeten. Sen när jag hittar ett arbete kommer jag knappast ha tid att skriva lika mycket. Så skriv Kvinna! Ja jag försöker dunka in det i huvudet.

En första positiv respons

När jag la upp boken, vart jag nervös att någon faktiskt skulle granska min text. Innan hade endast min ena syster gjort detta. Kanske för att jag var rädd för kritik på riktigt. Men nu har jag varit beredd på kritik. Gick in igår på kapitel1's hemsida och till min glädje hade en själ betygsatt första kapitlet till Ago Ego, och dessutom skrivit att det var lovande. Alltid kul att höra. Det får en att vilja bygga vidare på den. Jag behöver höra kritik nu när jag fortfarande är så pass ringrostig som jag är. Är en mening fel, påpeka det. Det är det som gör att jag idag kan se över min text. Allt för att nå ett bra resultat.

Fyra av fem hjärtan. Hoppas bara jag kan behålla samma röda tråd genom hela historien.


Vilka problem man kan ha

Sitter fortfarande och slippar på novellen, eller kommer det bli en roman tillslut? Ja, det återstår att se. Är inne på kapitel 1 fortfarande tro det eller ej, och håller just nu på att redigera om den. Har varit där i flera veckors tid. Jag får helt enkelt inte till den perfekta första meningen. Hur irriterande kan det bli? och kommer jag förbi den första meningen, vill jag ha en lika perfekt andra mening. Slappna av någon och låta det komma?

Nej, tydligen inte. Kan ha med att göra att jag har haft den här ideen i skallen sen 15 år tillbaka. Jag vill inte förstöra en bra historia, med ett taskigt upplägg. Men samtidigt. Jag har skrivit flera första kapitel på noveller, i skolarbeten mer avslappnat och de har blivit lika bra.

Det är nästan 7000 tecken och det är lika mycket att skriva till. Dela av kapitlet i två delar, eller två separata kapitel? Vem har sagt att det bara är att skriva? Inte jag iaf.

Men första meningen, irriterar mig till tusen. Sen på det, är jag bara nöjd med hälften av det jag skrivit. Hälften är färdigredigerat. Andra hälften inte. Det jag är nöjd med är markerat med tjock text och det som jag är missnöjd med är iskrivet i vanlig text så att jag ska veta vad som är färdigt och inte. Sen när det är färdigt, läser jag igenom allt IGEN. Känner jag då att jag är nöjd, kan jag andas ut, och fortsätta på historien. Det är fan inte bra att vara perfektionst när det kommer till sätt att uttrycka sig på. Man kan ju skriva en mening på 50 olika viss, men hur vet man vilken som är bäst vid just det sammanhanget. Hur vet man vilket ord som bäst ska användas? Fin, högklassig, förträfflig, elegant, prima, lyssnade, elegant, smakfull, chic....ja, finns hur många olika ord som helst för att bara säga en sak som att någon är vacker. Jag gör en enda röra av allt i huvudet på mig själv, när det kommer till skrivandet. Bra, eller dåligt? Jag vet inte, bara slutresultatet blir bra så är jag nöjd. Kommer jag så långt som att någon tycker det jag skriver är bra, så blir jag ännu mer nöjd.

"Äntligen efter flera veckors tid till havs, blandat  med stillsamma dagar sittandes ner i en alldeles för trång hytt och växelviss....." lätt det innan. Jag vet inte, men för mig låter det inte bra. Stör mig på äntligen, och meningen som hotar att kväva en. Man ska andas vid punkt och komma, och man hinner få andnöd och tuppa av av andnöd innan man kommer till punkten (djupt andetag). Så håller på att få ner det just nu. Mellan alla skrivövningar och ens vanliga liv. För tro det eller ej, jag har ett liv. ;-)

På detta har jag dessutom hittat ännu ett roligt projekt på nätet, en sida som hetter Skrivpuff, där man får ett tema varje dag som man ska skriva om för att utveckla sitt skrivande. Detta projekt påbörjades igår, vill ändå bli bättre och bättre. Hoppas få upp det ikväll, om jag får till slutet nu. Ska ändå vara max 1 sida. Som sagt bara en övning, men som vanigt fick jag en ide runt texten jag påbörjade. Ibland blir jag bara för trött på mig själv. Får man bli det?  Ja, det får man fan bli. Hur skulle man annars stå ut med sig själv?! ;-) 



Lovar, det är inte alls rörigt, mina anteckningar. :-) Man förstår precis allt, även om det var meningen att det skulle bli lite finare än så här till en början. 170 sidor anteckningar. Herre gud, vad har jag gett mig in i?!?

Om ändå huvudet ville hålla sig till en sak

Ibland blir man bara för trött på sig själv. Jag vet att jag har ideer, så att det blir över till fler. Jag vet att jag kan skriva. Okej, det där lätt lite väl självsäkert. Men jag kan uttryck mig bra, hitta på en historia på ett naffs. MEN jag får ingen ordning i mitt huvud.

Det kan tyckas som ett litet problem, för de som faktiskt sitter där helt blaka i huvdet när läraren ber en skriva en novell eller en text. Men det är ett lika stort problem som det är för både underviktiga och överviktiga. Den ena får bara mer plats, och räknas därmed som viktigare.

Jag har totalt 68 stycken anteckningar, eller manus/utkast som det också hetter. Alla är sina egna historier, sjävklart. Ingen den andra lik, även om de flesta har samma tema. Nämligen kärlek. Eller en är mer en skildring av något, vet inte av vad än bara. Skriver som orden kommer. Ganska spännande då jag aldrig tidigare arbetat på det sättet.

En annan är en ganska hemsk och mörk skildring av en pojks liv. Är alldeles för många trådar att dra i just nu. Kräver många timmars research från endast Bris. Sen måste man ha glimtar från andra håll också självklart. Så den får komma när jag orkar med allt arbete det innebär. 

Men just nu håller 6 projekt på att röra i skallen på mig. Man vet knappt ut eller in. Och får jag inte ut ideen som just då är i skallen, kan jag inte koncentrera mig 100%:igt på det jag gör. Fösöker trotts det, att hålla mig till "Orientens fantomtjuv" som jag håller på med för tillfället.



Just nu hoppar jag mellan dessa:
- "Orientes fantomtjuv"
- Jessie, som den enkelt tillfälligt blivit döpt till.
- Nathanael, som det också tillfälligt hetter.
- Ego Ago
- "tystnadens pris"
- "Det var en gång".

Brukar oftast döpa novellen jag  håller på med, till namn. För den som ens bryr sig om den minimala detaljen. :-) Sen byter jag titel till en mer passande. 

Hur gör ni andra? När ideerna bara regnar över en? Man måste söka arbeten vi sidan om, plus det andra runtomkring. Hur sorterar man ut allt?

Jag har inte riktigt lärt mig det än.  Men samtidigt, har bara renskrivit/redigerat i en månad. Så lär väl komma. Allt är en färdighet, som lärs ut trotts allt.