Alla har trotts allt olika mål, med sitt intresse. Vissa drömmer om att bli publicerade, andra har det som tidsfördriv, ett nöje eller terapi. Finns säkert andra anledningar, som jag inte kan komma på sådär just nu i stundens heta.

Men alla har gemensamt att de tycker om det de gör. Annars skulle man uppebarligen inte göra det.

För mig är det lite av en mix. Mår jag piss, som jag gjort i olika perioder av mitt liv, så har jag skrivit dikter. Det är terapi. Därav att de är mörka, till skillnad mot mina historier som jag kallar dem som är rena motsatsen. Nu skiver jag på en roman, och det gör jag för att få ut alla ord i huvudet som annars skulle göra mig galen. Jag ar det som nöje för att jag njuter av att se en historia växa fram. Sen OM jag blir publicerad är väl bara en bonus. En dröm. 
Men finns det ingen marknad, villket jag vet att mina genre är är i Sverige. Nämligen historiska romaner.

Har två barnsagor på G också, ska bara renskriva dem. Det är sagor jag berättat muntligt för barnen, en natt när jag saknade en bok att ha med mig. Så fick hitta på en egen.