När ens karaktär dyker upp i verkliga livet

Har som ni kanske förstått MÅNGA första utkast som måste bearbetas och redigeras och åter igen redigeras. 
En av dem, låt oss kalla den N efter MC's namn, har legat på skrivbordet ett tag. Jag har sneglat på den då och då och inte fått till den mer än till ett första utkast. Jag vet hur den ska börja, eller mer VAR. Personligheterna hos bägge huvudkaraktärerna är redan bestämda in i detalj. Mc's mörka skämt nedskrivna och hans egna uttryck som bara han drar beskrivna.

Stod på jobbet en dag när en engelsktalande kund kom in i butiken och ville ha något att dricka. Han satt där med sina kollegor och pratade och skrattade. Sen började han prata! När första kommentaren kom tittade jag förvånat upp på honom, innan jag fortsatte med att mitt. Skämtet han drog, kunde likagärna vara från N. Men sen kom fler och fler skämt, hans sätt att skämtsamt flörta på det där speciella sättet. Att dra till med ett äldre uttryck som inga yngre använder, hur han blinkade. Det vart bara läskigare och läskigare. Men samtidigt så vissade det att det faktiskt kan funka. MC är inte för mycket! Han är inte så egen att han anses som galen. Var nästan rädd när jag läste igenom den första gången att jag gjort han för egen, för speciell. Inte kan väl en vivör vara så mörk och sarkastisk och smått galen? Jo det går, det ses faktiskt som charmigt fick jag se den dagen. 
 
 
 
 
 






Kommentera inlنgget hنr:

Namn:
Kom ihهg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback