Jag är tillbaka och jag lever

Har en tid tillbaka varit frånvarande från bloggen, orken har inte funnits. Precis som så många andra sprang jag in i den berömda väggen förra hösten. En längre tids stress med 80% praktik, söka jobb varje kväll, barnens läxor, göda barnen/hålla dem sysselsatta/rena, skriva 1 timme varje kväll, träna hemma och städa dagligen. Tillslut började minnet svika. Kom inte längre ihåg vad jag skulle göra, vart jag var på väg. Kunde inte koncentrera mig, och planera gick inte längre. Valde att kämpa på trotts att jag inte sovit mer än 2 till 3 timmar per natt i bästa fall. Hjärtklappningar, ångest, lättirriterad och magkatarr följde. Men tänkte fortfarande inte stanna upp. Jag skulle ha ett arbete, sen kunde jag varva ner. Droppen kom när jag somnade överallt, och grät non stop. Det var inte samma sorg det chockerande dödsfallet innebar. Hela jag var en urvriden trasa. En dag kom jag inte utanför dörren. Hade precis skickat barnen till skolan. Satt på golvet och skakade som ett asplöv, tårarna rann ner för kinderna och jag kunde knappt andas för hjärtat som slog i ultra speed. Där började sjukskrivningen och jobbet mot att ta mig tillbaka. Inte förrän 2 månader sen orkade jag lyfta en bok igen. Jag som i vanliga fall slukar böcker på engelska, klarar inte av att läsa en engelska bok i timmar längre. Kan läsa svenska böcker i timmar nu, men har föredragit engelska så länge jag kan minnas. Eftersom jag är igång och dessutom ska försöka mig på NaNoWriMo, så tar jag upp bloggen igen. Välkomna tillbaka.