Ibland önskar man att man orkade sitta där varje kväll, med musiken strömmande ur hörlurarna och pennan som går i ett. Men så ser det tyvärr inte ut just nu. Drömmer varje kväll, och ideerna flödar. Men jag hinner inte. Snälla någon, kan ni stanna upp tiden?! Ungefär som björnen Paddington. Att få sätta sig ner och bara vara. Skriva och sen när man gjort det i sådär 1 timme så kan man sätta igång tiden igen. Men ska göra ett försök ikväll, 15 minuter. Om jag inte somnar över pappret som jag faktiskt gjort den senaste tiden. 15 minuter om dagen får bli mitt motto just nu, om jag ska få något gjort. Bättre med en mening, än inget alls.

Eftersom mitt liv är lite som det är nu, då jag inte hinner läsa, inte hinner skriva. Utan dagen ser ut som följande. Gå upp, lämna barnen i skolan/dagis. Hem och äta frukost och ta en snabbdusch, sen skriva ansökningar, och göra andra äranden som behövs runt skiljsmässan, Sen hämta barnen. Gå till affären precis intill, hem och göra mellis, söka mer jobb, förberedda maten, städa lite. Äta, städa mer. Just ja läxläsning efter melis också. Bada ungarna, jag stäar toaletten och handfattet. Upp, kvällsmål. Deras pappa kommer hem, gör kvällsmacka till han. Sen tvätta håret för kvällen, ta en kopp te. Speal 10 minuter, sen sover jag för natten. Men vaknar dock flera ggr av mardrömmar. Så ser mitt liv ut just nu. Men nästa vecka har jag även möten inplanerade på dagtid. Så då fpr jag söka jobb medan barnen ropar mamam varannan minut.

Så bloggen kommer ligga på is lite smått. Som ni kanske läste så har jag ingen tid över. Jag hinner inet läsa, elelr skriva. Försöker, men håller på att somna över papprena/boken.

Ideerna vill inte ta slut. Vi är där igen. Så nu ska vi köra ett maratin i badkaret. En bild räckte.....

Sitter och läser igenom lektörens uttalande.
Tack Ann Ljungberg föresten. Sitter här och håller på att få en hjärnblödning av allt tänkande. Haha

Så bara att börja om igen. Finns tre altenativ just nu.
1.Arbeta runt version 2 som är kortare, med mindre beskrivningar, men har ett bättre flöde.
2. Arbeta vidare på version 3 som har bra beskrivningar, men saknar röd tråd.
3. Eller börja om med ett fjärde utkast, och försöka få in det bra från version 2 och tre i den???

Och fråga inte ens efter version 1, det är bara ett tomt skal. Råtexten som jag kallar den. Anteckningar, manus....ja kärt barn har många namn.

Har suttit här bra länge, och just skrivit. Inte hela tiden på novellen, men även på bloggarna. All skriving är övning. Flowet tränas och ordförrådet tränas upp. Man är inte pigg direkt, snarare tvärtom. Men skriva ska jag göra, eller har jag gjort. Snart dax för lite sömn.

Vad jag gjort so far, på den namnlösa novellen. Ja, jag har faktiskt en, som jag inte alls kunnat ge namn åt.
Jag har rättat grammatiken i "förhäxad", så att det inte blir en salig blandning av hade och har. Även om dåtid och nutid blandas ska de ändå användas rätt. Försöker bara hitta en smidig övergång mellan två stycken och tror äntligen att jag fick till det.

Och jag har Skrivit 21 ord på Den namnlösa. Återblicken som jag tänkt ha senare i boken, blev plötsligt kapitel 1. Så kan det gå ibland. Så har 21 ord av kapitel 1, en halv A4 av numera kapitel 2, och en halv A4 i nästan slutet av storyn. Låter det rörigt? Kanske det, men så är det inte. Men vad jag grubblat sen, veckors tid av grubblande på var jag ska börja och HUR! Men igår föll alla bitar på plats. Slutet har jag inte riktigt kommit fram till hur jag vill ha det. Har flera altenativ att bolla mellan, men som sagt, vi är inte där än. Den bit i slute jag har avklarat är faktiskt ett brev, och jag ska skriva 6 till. Men kommer bli svårt, ska blanda gammaldags språk, med verklghet och fantasi. Tänk er "svindlande höjder" möter narnia. Lite så ska breven vara. Har fått till brev ett, de tre första meningarna på brev två. Men det är mycket att hålla i skallen nu. Fyra manus, och totalt 7 huvudkaraktärer och 8 mindre viktiga, men som har stor inverkan på huvudkarakärernas personlighet och deras gärningar.

Så långt kommet idag är vi:

"Vad säger du?"
Han såg ner på den unga kvinnan som tillitsfulls stod framför honom, med sina händer placerade i hans.

Inte vidare mycket att jubla över, men har fastnat i det där klistret. Man får bokstavligen dra ut varenda bokstav ur mig. Så långsamt kommer vi någonstans, väääldigt långsamt. Ska sätta mig ner och försöka få något mer ut skallen innan sängen kallar, eller inte. Får se, hur länge jag orkar arbeta.

I "Orientens fantomtjuv", så har två stora dilemman stört mig. 13 års spånnande, grubbland och tänkande är på plats. Men fram till nyligen, så kunde två stora block fortfarande inte släppa.

1. Sexscenerna - hur ska de skildras (ja det finns många sätt) och hur ofta?
2. Åldern mellan de två huvudrollsinnehavarna.

Vi börjar med det som jag fruktar att ta tag i, sexscenerna. Ska man göra det, så ska det göras bra! Nåja, det var tänkt att bli fler. Men Endast en kommer bli skildrad har jag kommit fram till. Varför? Den har en central roll i hela historien. Utan den blir det ingen konflikt, slängs inte hjälten i fängelse och historien kan inte byggas vidare på. Så den måste skildrar från det att han rör vid henne  till det att de svettiga står pressade mot varandra(ja står). De andra, ja de kommer nämnas, men där stannar jag. Jag tänker inte måla upp en bild. Han är en casanova, som ser sex som en viktig bit men man får hädanefter använda fantasin. Ja, det kom jag på på toaletten imorse faktiskt. Haha...men det är liksom alltid med mig. Fler bitar faller på plats på HUR den ska byggas upp.

Okej, den här biten har stört mig något enormt.  Nej, jag är inte åldersfixerad. Men samhället är det, och det finnas lagar(om än luddiga). Jag satt och tänkte på, eller har tänkt på det sen kanske 8 år tillbaka. Innan hade jag en ungefärlig bild av ålder. Men ville ha en siffra på dem, så det inte blev så luddigt. Hon skulle var precis under 15 när de inleder ett förhållande. Men då kommer hon vara 13 när han först ser henne. Okej, det känns inte inte bra alls. Men höjer jag två år, så blir det fel med storyn. Hade som sagt inga tidsbegrepp när jag skrev. Nej, man lär sig inte engelska på 1 månad flyttande, så ett år.....ja helt plötsligt började jag dra nedåt mer än det var tänkt i åldern. Från 14 när de träffades, så vart hon 13. Men nej, det där är första mötet. Sen dröjer det nästan 1½ år innan de faktiskt återses igen(veckor från 15 då). Är det okej? 

Fine, man har förhållanden i den åldern, eller många har det nu och på den tiden som det utspelar sig var det vanligt med giftemål i 15 års ålder. MEN problemet kommer till hans ålder. Han är 13 år äldre(även vanligt då). Där kommer jag in som person in igen. Han är en klockren bild av min tonårsförälskelse när jag var 14 år. Han var 28. Han är väldigt lik utseendemässigt också, även om den etniska bakgrunden är annorlunda. Började tänka tillbaka på andra böcker jag läst och började tänka på åldern. Många var faktiskt 15 och han 30+ i dem. De utspelar sig inom samma tidsram. Moderna är mer jämn ålder. Men ska som sagt skildra en annan epok än våran. Då kan det kanske ses som okej?

Så snubblade jag över Harry Potter boken som jag läser just nu, är inne på del 4. Granger eller vad hon nu hetter, dejtar ju Krum som är 18. Hon är 13! Har inte hört någon klaga på det, och det är ändå nutid. Jag regarade inte heller på det, men i den åldern så vart man kär i äldre killar. Det skildrar ju bara vårt samhälle. Men de dejtar ju bra och man får aldrig veta annat än att de går på bal och pratar lite då och då. Finns fler böcker säkert som är kända. Ja, twilight, men det räknas inte. De ser lika gamla ut. Övernaturligt väsen dessutom. Sen har vi "peacock spring" där hon är 15, han ca 10 år äldre. I "en mycket yngre man" är hon 20 år äldre har jag för mig. Det är en jävligt bra bok för övrigt. "I vargars närhet" är hon 10 år äldre än han. De är alla historier som utspelar sig i nutid.

 

 

Eller nja kanske inte, men den är sannerligen en jäkel på att hitta information. Att man t o m kan söka på en text, och den letar upp ALLA språk och översätter det åt en är ju toppen. Som nu hittade jag flera italienska sidor med info som faktiskt var vettig för mig. Nej, det fanns ingen sida på svenska om italienska efternamn. Behövde välja mellan alla namn som finns, och det kan inte svensk data bistå med. Det e fakta.

Men eftersom man var lite trött då man satt där och letade som bäst efter både svenska efternamn och italienska, så fick man sina fnitterattacker som vanligt. Fick förslaget Cantarutti, och började skratta för mig själv. Herre gud, lyssna på namnet! CANTERUTTI, ruttten....rimmar det? Nej, det namnet försvann snabbt. Sen hittade man en bra sida tillslut och Angio blev bra. En kontrast mellan Luciffer (djävulens namn) och Angio (angel =ängel). Ja, jag gillade det samspelet.  :-)

Sen kom vi till svenska namn och vissa gav en flashback, andra fler skrattattacker. Tex Hård, vad e det för efternamn? Det e som skapat för hån. Inte för att det är okej, men tyvärr finns det idioter där ute. Men just detta namn hördes i ett program för MÅNGA år sen. Någon kille ringde in, angav sitt namn varav programledaren svarade: "du måste vara en jävligt hård typ." Jag vet, lågvatten humor igen. Men när man sitter där 3 på natten på ens sommarlov, så är det roligt. Men att höra det varje dag...stackaren säger jag bara.

Så fick bli det namn jag valde. Aldrig hört det tidigare och tänkte klingade bra i mina öron.

Satt och diskutterade med en vän igår ang mitt problem. Jag såg framför mig rustika stenhus (tänk er Visby) i en by mitt ute i skogen. Med värme även vintertid. Där dök problemet upp, Sverige är INTE ett varmt land. Vi får 3 månader om vi har tur, sen är det kört mer eller mindre. Men kunde för allt i världen inte släppa tanken på att ha dem som svenskar. Försökte få dem båda till Italienare, men det vart ett big no no. Men när ens liv snörrar på som ett ekorrhjul, så är det svårt att ens tänka utanför ramarna.

Men mitt i diskussionen kom jag på det. De kan vara svenskar bosatta utomlands! Varför tänkte jag inte ens på det innan? Och HAN kan vara italienare, en blond en. Ja, de finns faktiskt. För att ge lite fakta, många italienare är blonda och har varit det sen, ja evigeheter tillbaka. Om jag inte minns helt fel så var italenare ljusa i hyn innan något folkslag kom in i landet och den stereotypa italienaren "skapades". För många verkar tro att just italenare SKA vara olivfärgade i hyn, mörkt hår och bruna ögon.

Men tillbaka till storyn. Så nu är det bestämt, han ska hetta Luciffer Angio och hon ska hetta Annie Eurenius. Han ska komma från  en okänd by i Italien och hon från Rom. Detta är storyn till bok 2. Håller på med 4 samtidigt. Denna skriven i jag form. Så att ingen blir förvirrad mellan alla mina hopp av historier hit och dit.

Jag trivs med detta sätt. Dels för att får man idetorka på story 1, fortsätter man till story 2, får man idetorka på story 2 fortsätter man till story 3. Och så vidare till story 4. Alla skriver vi på olika sätt och viss. Jag har verkligen försökt att hålla mig till en story, men det bara går inte. Jag kan sväva iväg till dom andra och inte sluta tänk på det.

Så landet Italien förvandlades från landet omöjligt, till landet där allt är möjligt. Vännen menade något helt annat, men i mitt sinnestillstånd då jag håller på att bind ihop allt, så såg jag det komiska i det hela. Det var möjligt att det utspelar sig i Italien, hänger ni med? :-DJ jag vet, låg humor. Haha

Då jag för en gångs skull varit social nu i helgen, så har jag lagt skrivadet åt sidan. Kan väl behövas, även om jag verkligen känt lusten till att skriva. Men ska försöka lägga ner lite tid även om jag är sjukt trött just nu.
I torsdags vart det 183 ord, och i fredags vart det 287. Idag lägger jag kraven på 50 minst. Har inga höga krav på min mossiga hjärna idag. :-)

Ibland säger bilder mer än ord, så här kommer handlingen i form av tre bilder. Sen ska vi skriva lite. Skiter i början, som alltid är den svåraste biten. Tar mittenhandlingen istället så slipper jag alla beskrivningar till förbannelser. Det ska vara en bild, men det får inte vara för mycket. Men vad är lagom???

 

 

Kort och gott kan man säga att de här beskriver historien ganska bra. :-)

Ska egentligen arbeta på numbero 1, men något ligger hela tiden och gror i ens bakhuvud. Vart story 2 ska utspela sig. Jag vill ha en liten by som finns i verkligeheten. Men efter att ha googlat och sökt så har jag kommit fram till att den stad jag söker inte finns i Sverige. Jag måste söka mig utomlands. Det finns ingen liten by med endast 1000 invånare där gamla hus är välbevarade och det är kullerstenar över vägarna och minimal turism. Söker mig vidare genom italien nu. Där måste väl ändå chansen att dessa miljöer finns. Får ändra lite i storyn, men det får bli så. På tisdag, ska jag börja skriva igen. Tack, alla engelska husjaktsprogram. Annars skulle jag inte ha hittat dessa små byar.

12 års arbete är det som håller på att bearbetas. Det ska bakas ihop, och byggas ut. Förstå vilket arbete?!
Därför det tar den tid det tar. Har jag hållit på att slänga ut ideer på ett papper så länge så vill jag ha det bra gjort också. Halvbra är aldrig bra nog. Men så blir man aldrig tryckt heller. Endast det bästa dugger då.

Jag vet inte vad jag gör för konstigt. Haha. Men bjuder på den iaf. Så att ni fattar. Papper och penna var med redan då. Här låg jag i syrrans gamla lägenhet och skrev. Ingen har fått läsa de där anteckningarna av en anledning. De är inte färdiga än. Som färdigt kommer de få läsa igenom. Men innan dess är det BIG NO NO.

Jag har inte ens orkat skriva något på novellen. Mer rättningar, eller skriva på ett lika jobbigt kapitel 2. Det är ett enda stort pysslande med dessa två kapitel. Blir som sagt lättare på kapitel 3 och fyra. Där är det en röd tråd och jag behöver bara få över det från papper till datorn. Kanska tar en stund efter att jag duschat och småplockat lite. We will see! Får se hur pigg skalleknoppen är. Kapitel 1, tar vi tag i imorgon. Då har jag fått grubbla lite på hur det ska vara. Fem dagar, mer exakt. Låta det vara för att kunna se klart på det sen igen. Behövs nog. Tills dess, läser jag lite annat och funderar på hur det ska byggas upp. Bara ibland sådär. För helt kan jag inte släppa den.....